Avvand

Tänk så fort man vänjer sig. Det som förr satt i ryggmärgen är som bortblåst. Den inlärda reflexen är borta. Visst är det helt naturligt och självklart att dra fram filmen på en analog kamera? Under veckan har jag tagit två rullar svart/vitt. En i min Brownie och en i pappas Zeiss. Bara för skojs skull. För att se om det blir nåt. Jag fick ju gammal film av pappa också så nyfikenheten kostar bara framkallningen. Jag vet inte hur många bilder jag tagit men helt klart fler än man kan få in på en rulle. Jag kommer på mig själv förstås och bannar mig. Jag GLÖMMER att dra fram filmen! Drygt hälften är nog ok men resten är nog antingen överexponerade eller perfekta dip- eller triptyker på en och samma ruta. Första dagens misstag var väl ok men att glömma det på bara några dagar? Jag är nog färdig för senilhemmet.

Jag skrev ett mail till frugan från jobbet och sa att jag kommer hem tidigt idag. Hon svarade med att då kan vi åka ut och fotografera! HON tar initiativet! Jag satt ner och dånade inte av. Mycket riktigt blev det en fotosession ute på Drottningholm idag. Det var kyligt och blåsigt men det blev några bilder. Och soppa att värma oss med när vi kom hem. Här är några bilder ur högen. Vädrade klenoderna också men de filmerna ska framkallas först.


Paradis för ekorrar


Någon är nog hemma. Flaggan var uppe.


Fru fotograf.


Kinas paviljonger.

Caféet stängt för säsongen.

Icke tycka om turist. Tycka turist trist.

Renlighetens gudinna

Där jag jobbar nu jobbar också renlighetens gudinna. Hon heter Märit och kom till Sverige från Grekland. Hon ser ut att vara av hellenistiskt ursprung men är faktiskt född i Sovjetunionen. Med tanke på hennes utseende gissar jag från Ukraina. Hon städar kontoret varje dag och varje dag tackar jag henne för det. Hon är trevlig men fåordig men vi hejar friskt och glatt på varandra varje morgon. Ibland är hon först, ibland jag och det dröjer någon kvart innan det kommer fler. Idag berättade hon att hennes företag har förlorat kontraktet och hon ska sluta städa när månaden är slut. Sorgligt.

Renlighetens gudinna Märit

Ja, bilden är inte skarp. Jag körde utan blixt och är inte så van att hålla kameran stabilt så långt ifrån mig ännu. Lillkameran utan sökare tog bilden när jag tryckte. VR on (svårt att tro)

Ny månad - ny profilbild

Jag fortsätter den fotografiska leken med en ny profilbild varje månad där jag tar ett år i taget.

Den här bilden är tagen vid en reningsrit i köket på Kyrkogatan 23  i Åmål. Baljan var en likadan som användes som lastfartyg i en tråkig historia några år senare. Bakom baljan syns kommoden där den ljusblåa pottan stod. Bakom mitt huvud syns skafferidörren som senare i livet blev ett favorittillhåll. Man kunde gå in där och stänga dörren om sig och gotta sig bäst man ville av allehanda ätligheter. I smyg naturligtvis. Till höger skymtar diskbänken. Vi hade bara kallvatten fram till dess jag var tretton år. Allt varmvatten måste kokas på vedspisen eller på den lilla elektriska spisen med två plattor och en liten ugn. All tvagning skedde i köket men när vi blev lite äldre tog pappa med oss till banarbetarnas barack vid järnvägsstationen och vi fick lyxduscha i banarbetarnas omklädningsrum. Det där med kallvattnet har satt sina spår. Än idag föredrar jag att borsta tänderna i kallt vatten. Det känns fräschare så.

Knappt ett år gammal. Juni 1955.

Foto: Pappa Leiler

Livet är härligt i en balja.

Bloggens framtid är säkrad

Mina motionella cykelturer har inneburit en risk för min blogg ty jag har hittills cyklat utan hjälm. Det är fortfarande lovligt att inte göra det men med tiden blir det nog upphöjt från rekommendation till lag. Man får inte ta några risker med sitt eget liv i Sverige. Där saknar jag lite den kontinentala inställningen. Men eftersom en ivrig läsare av min blogg, tillika kollega och god vän, manat mig att vara rädd om huvudkontoret där allt bloggande formas och blir till tog jag mod till mig och letade upp en sportaffär. Jag hittade Stadium, trodde jag, men de har nog flyttat och glömt ta med sig skylten på fasaden. Lite längre bort hittade jag Intersport. Och de hade hjälmar! Gud sig förbarme vilka hjälmar! Jag är normalt en diskret, tystlåten och tillbakadragen man i sina bästa år men här fanns inget diskret att tillgå. Det fick bli en ilsket blå/röd sak som säkert fungerar lika bra som ett varningsmärke. Fördelen kan måhända vara att den ser så sportig ut att alla bilister håller sig undan i tron att det är en tävling som pågår. På sätt och vis är det det. Jag gillar när det går fort.

Här är nu ett bildbevis på att jag övervunnit min rädsla för sportaffärer. Nöjd så, Magnus? Ser fram emot att du börjar fotoblogga om dina cykelturer också.

Som grädde på moset har jag också beställt en ny lillkamera. Den lilla nätta Nikon Coolpix S710. Den kommer imorgon från Cyberphoto som är min hovleverantör. Min gamla Powershot A80 känns väldigt tung i fickan när jag cyklar. Cykeln drar åt höger.

Coolpixen är liten och lätt. Perfekt för cykelturer. Kanske prövar att fota i farten. Lite nya risker måste prövas innan polisen säger ifrån.

Lär känna mig - snabbkursen

En av de svåraste saker man kan ge sig in i på internet är att lära känna någon annan. Särskilt på djupet. Det är ju inte alltid man ens känner sig själv så bra. Det är så mycket man missar när man inte träffs utan bara möts i ord, och föralldel bild. Smileys räcker inte till för att ge en fullödig bild av dig eller mig när vi läser varandras ord och tittar på varandras bilder. Jag tänkte blotta mig lite i ord för dig som vill lära känna mig. Om du inte vill så är det ok. Gå till nästa blogginlägg medan jag lägger ut en bild som på sätt och vis och i olika aspekter symboliserar mig och mitt liv. Du som vill kan fortsätta nedan.

Några gånger under min karriär har jag gjort ett antal olika personlighetsanalyser. Vid två tillfällen har jag gjort samma och med samma resultat. Det var några år emellan så jag känner mig säker på att jag inte kom ihåg mina svar från första gången. Metoden heter MBTI, Myers & Briggs Type Indicator. En välkänd och mycket använd metod. När man gjort testet får man ett fyrasidigt häfte som beskriver vem man är (med en träffsäkerhet på 75%). Min personlighetstyp var båda gångerna INFP. Och båda gångerna jag läste häftet grät jag. Inte av sorg utan för att jag kände mig bekräftad. Till mer än 75% tyckte jag också. Vem är jag då? Läs mera på den här länken. Det är inte långt men det är på engelska.

Här kommer snabbkursen – att lära känna Thomas Meldert, född i Åmål. Han som älskade farmors bullar med mjölk.

http://en.wikipedia.org/wiki/INFP

Om du någon gång i livet får en chans eller möjlighet att göra en MBTI-test så råder jag dig att göra det.