Pro Memoria
Drottningholm - ur två olika kameraögon
Det kunde vara intressant att jämföra samma motiv taget med likadan film i två olika kameror vid samma tillfälle. Det här är varken ett kameratest eller vetenskapligt utfört. Bara på lek.
Förutsättningarna var inte de bästa. En av digitalteknik och autofokus förslöad fotograf och en säreget långsam grafisk film (sv/v). Till de goda förutsättningarna hörde vackert väder och hyfsat fungerande kameror med mer än 50 år på nacken. Båda filmerna var av okänd ålder men förvarade i frysbox i flera år.
Motivet är Drottningholms slott från parksidan från en av de upphöjda terasserna som har vattenfallsfontäner i muren. Ljusmätning skedde med en Chinon CP5 inställd på ISO25. Den indikerade ca 1/8 sek för f/11. Aningens mindre för bländare 6,3. Lysdioden kunde inte bestämma sig utan flippade upp och ner.
Sett i en Kodak Six-20 Brownie C. Jag tror det hände något i framkallningen eller så berodde det på filmens ålder. Ett ljust vertikalt stråk till höger är nödtorftigt retuscherat. Kan vara ett ljusinsläpp i kameran också men inget annat negativ har det här. Brownien har fast bländare 11 och en fast tid 1/50 sek så här gällde det att köra på Brief-läge (bulb) och känna tiondelarna i avtryckarfingret. Ändå blev bilden mörk i original.
Sett i en Zeiss Ikon Nettar 515/16 inställd på F/6,3 och tid nånstans mellan 1/25 och B-läget. Lät misstänkt som 1/25 sek i alla fall. Skärpan är ställd för ett tidigare motiv på närmare håll. Därav oskärpan. Jag glömde att det inte är autofokus...
Med lite övning och snabbare film kan det nog bli riktigt bra. Zeissen och min andra Brownie, en Flash IV, har nu negativ färg Vericolor II Professional i magen (ISO125, tror jag). Förutsättningarna har väsentligen förbättrats efter inköp av en Sekonic exponeringsmätare på Tradera. Lite lättvindigare än att släpa på en extra kamera för ljusmätningen. Däremot har jag inga blixtlampor eller batteri till Browniens blixt så det blir till att köra i vackert väder =)
Tänk vad lite det behövs för att roa en gammal ingenjör =) haha
Genkommer
Vintagebilder
Fick tillbaka negativen från Crimson idag och provade naturligtvis genast att skanna dom. Ett från Brownien blev hyfsat. Flera från Zeissen. Skannern orkade bara en remsa från Zeissen sen ville den inte mer förrän jag kom hem nu efter brassövningen. Då gick det att köra en remsa till. Sen var det stopp. Nåväl, jag lägger väl upp ett par bilder då.
Filmen var väl inte den bästa att börja med, Agfaortho 25 ISO grafisk film.
Kodak Six-20 Brownie C
Zeiss Ikon Nettar 515/16
Båda bilderna efterbehandlade i PS. Den första även retuscherad.
Båda kamerorna skulle nog må bra av en försiktig rengöring.
Jag hade fel...
Den där rubriken lockar nog läsare. Vi älskar ju när andra gör fel. Pappa kom igår för att hämta hem mammas laptop som jag ”renoverat” genom en komplett ominstallation. Den var seg som knäck men har fått nytt liv och svarar på alla klickningar inom rimlig tid igen. Nog om det även om det var pappas huvusakliga ärende.
Pappa studerar manualen till Brownien.
Med sig hade han också den kamera som jag bett att få låna av honom. Det var där jag hade fel. I ett tidigare inlägg angav jag att det är en Zeiss Ikon Ikonta B. Det visade sig vara en Zeiss Ikon Nettar 515/16. Nu spelar det ingen roll för mig. Oaktat vad den heter så var det den första kamera jag någonsin fotograferade med. Det var den som var med på min första skolresa i andra klass. Här är den välanvända klenoden som pappa köpte ca 1955 och som fortfarande fungerar utmärkt. Förmodligen i lycklig frånvaro av elektronik. Sorry alla elektroniknissar. Mekanik är kungen av ingenjörsvetenskaperna.
Som extra bonus hade han rensat frysen från gammal film också. Jag fick dom för att testa i min nya Brownie och i Zeissen. Två sv/v och ett helt koppel med både positiv och negativ färg. De båda sv/v laddades genast i klenoderna för att så småningom testas. Överraskande nog passade 120-rullen i Brownien direkt utan att först spolas över på en 620-spole eller modifieras. Här är bildbevis på laddningen.
Dito Zeiss
Nu är det bara att vänta på soligt väder. Med en Agfaportho på 25 ISO så får man räkna sekunder vid exponeringen. För säkerhets skull har jag ställt in min gamla Chinon som jag köpte tillbaka av lillbrorsan (d.y) på 25 ISO för att få en vink om antalet sekunder. Man vill ju inte slösa film på dåliga exponeringar och det är första gången jag kör på så lågt ISO. ISO 200 satt förr i ryggmärgen men nu får man börja om. Testbilder kommer senare i höst. Håll utkik!
En vän för livet. Kärlek vid första ögonkastet
Jag är lite småkär igen. I min nya lillkamera. En Nikon CoolpiX S710. Svart, eftersom det var den enda färg Cyberphoto hade hemma i onsdags när jag beställde den. 13.45 fick Posten elektronisk info om paketet. 12.12 på torsdag fick jag ett SMS att mitt paket hade anlänt till Tempo i Grimsta, "mitt" postkontor. 16.48 hämtade jag paketet. Strax hemma slet jag upp det och satte genast batteriet på laddning. Jag hade lite bråttom för jag skulle besöka Midsommargårdens Fotoklubb 18.30 och det tar nästan en timme dit med SL. Medan batteriet laddar sig äter jag lite och läser i manualen. Batteriet fick en halvtimme sen in i kameran och iväg.
Bilderna är lånade från Nikons hemsida.
Aningens tjockare än min plånbok. Passar perfekt att alltid ha med sig. Det är bara en sak som retar mig:
Varför har de inte byggt in en telefon i kameran? Skärmen kan ju vara en pekskärm så att man kan slå nummer på den. Hellre än en värstingtelefon med en dålig kamera i vill jag ha en värstingkamera med en enkel telefon i.
Tänkte inte på det...
Jag vill så gärna digitalisera några av mina bästa bilder från den analoga tiden men jag är inte riktigt nöjd med kvalitén när jag provat att skanna dom. Du kan se eländet i mitt album Bilder från vinden. Kompositionsmässigt är de ju hur fina som helst =) Men kvalitén är inte i nivå med originalet. Och jag vill komma nära originalet, om du förstår vad jag menar.
Jag fick låna pappas diaduplikator och införskaffade en T2-adapter för Nikon (jag ska ändå ha en) och började fotografera ?! Avtryckaren reagerade inte. Ändrade allt som gick att ändra på kameran men ingen reaktion. Tills slut ändrade jag inställning på blixten och och flopp (spegeln) och sladang (ridån) och stjärnbaneret i mina ögon (blixten). Allt blev svart. Bilden också. Plockade fram den gamla blixten som sitter på en fotocell och satte den på ett litet stativ, ställde in huvudblixten på max effekt (liten bländare) och tryckte av. Bättre.
Men nånting är fel. Bilden är kraftigt beskuren. Efter en del funderande kom jag på att en vanlig diaduplikator ju är gjord för att duplicera dia på film, d v s 24x36 mm. Hade jag haft en kamera med fullformatsensor så hade allt varit frid och fröjd (utom vad gäller ljuset) men nu har jag ju en mindre så delar av bilden lyser på något annat där inne i kamerahuset. Något som definitivt inte har som jobb att leka pixel. Här är bildbeviset. Den översta bilden är den skannade originalet, den andra är fotograferad i diaduplikatorn.
Skannat original. Bearbetat i Lightroom.
Avfotograferat original. Obearbetat.
Nu är jag ju min pappas son så jag har fått en idé. När jag blir färdig med den och har testat den ordentligt någon gång i vinter kanske jag publicerar den här.