Pro Memoria
Om att fotografera bilar - färgversionen
Eller om hur man lackar en bil så att sensorn blir lycklig
Det blev en del kommentarer om det förståndiga i att fotografera bilar i svart/vitt efter förra inlägget*. Jag hade räknat med det och för alla färgglada fotografer kommer här ett urval av Norrtälje American Car Show i färg. Jag tog faktisk fyra gånger fler färgbilder än svart/vita. Digitalt dessutom! Nu är det så att mitt fotograferande på film påverkar mitt digitalfotograferande. Jag sprutmålar inte med bilder utan kör som om jag hade film i kameran. Jag orkar bara inte sitta och detaljstudera tusentals digitalbilder för att sortera ut de bästa. Och i mitt yrke har parollen i flera år varit "gör rätt första gången". Det är egentligen ganska lätt när man har stillastående motiv och händelseförloppet är lika långsamt som fotografen. En bilutställning är ett perfekt tillfälle till "slow photography" och att med ett meditativt avtryckarfinger söka de bästa vinklarna FÖRE skottet hellre än att leta bland tusentals bilder för att hitta detsamma =) Nu handlade det mer om att som samurajen vänta på sitt ögonblick och låta svärdet falla. Eller som Cartier-Bresson hitta "the decisive moment" mellan långsamt flanerande publik. Det tog tid. Jag börjar nu lite försiktigt med en svart bil i färg =)
Det verkade som om jag hamnat på ett bakluckeloppis
Det började växa vingar på Chevrolet Impala 1958 och 1959 hade de vuxit färdigt.
En farmare tog en paus i höleveransen. Chevrolet Pickup -52. Custombygge
Det kanske är läge att definiera en del begrepp. Jag frågade FS expert, Alf Ryhn, till råds då jag kände mig lite bortkommen i "klyket" =)
Originalare är en bil i originalskick. Så långt är det lätt.
Custom är en bil som mer eller mindre har blivit ombyggd för att ge bilen en personlig prägel, allt efter ägarens smak.. En originalare som bara byter till häftigare fälgar är t ex en custom. I den andra extremen är en custom så mycket ombyggd att man visserligen kan skönja en likhet med ett historiskt fordon. Märk väl, det är ett originalfordon som varit råämnet eller stommen i bilen.
"Old school". Ja, här blir även experten lite svävande =) Överhuvudtaget verkar gränserna lite svävande men jag tolkar det som custom som ligger närmare originalet.
Hot rod. Ombyggen och nybyggen av mer extrem art. Fantasieggande skapelser ofta i anmärkningsvärt fantasifull lackering. En del är snygga, andra fula. Vanligtvis med retrolook.
Den äldsta bilen på utställningen var en Farmor Anka-bil med styrstång istället för ratt. Fälgarna var original träekerfälgar men tutan var custom (antagligen från Clas Ohlson). Alltså var den en customkärra =)
Bildesign i rymdåldern. Raketfenor och efterbrännkammare, rymdkapsel i bagaget och styrraketer som bakjus. Allt som var rymdbetonat var "rätt" och fick varje bilförare att känna sig som Blixt Gordon. Om några år lovade Kennedy att placera en man på månen...
En del renoveringsobjekt var också med för att visa sin potential eller bara för att ha kul. Oavsett bilens skick så är ju dessa bilägare hängivna "cruising". Att använda bilen, menar jag. Precis som vi i retrokamerapoolen (nu fick jag sagt det också).
En del custombyggen hade en sorgligt fantasilös lack
Ett sätt att varna medtrafikanter att man har kort bromssträcka. Håll avståndet!
Man märkte inte mycket av det men det var faktiskt en tävling också i olika klasser.
50-tal, 60-tal, 70-tal, 80-tal, äldre än 1950
Custom, Hot rod, Europé, Traktor och Publikens röst
Det gick väl några väl kamouflerade domare och bedömde bilarna. Bland européerna fanns det en avdelning folkvagnar. Jag saknade Olle och hans folka med blommig klädsel. Här en custom -64:a.
Och så lite Hot Rod
Och så en färgkoll för John-Eriks M8
Och så lite favoriter. Helt andra bullar =)
Packard 120 convertible -37. Original
En del kopplade ihop picnic med pickup. Trevligt!
Publikens favorit. Jag vet inte vem som blev det för jag gick strax innan de tömde röstlådorna. Jag röstade på den här.
Ford Fairlane Crown Victoria -56. Ägaren kände igen Rolleiflexen =)
Kunde inte annat. Cirkeln var sluten =)
Dags att dra hemåt. Den här kom ivägen först.
Jag behövde tanka kroppen med lite mer alkohofri vätska och stötte på en veteran i sin rätta miljö. Det är så här jag helst vill fota gamla bilar.
Ja, nu vet du redan vad det är =)
Den digitale mellanformataren
PS
Man kanske skulle ta sig in till stan och hänga lite på Sveavägen en kväll? Med ZM och Tri-X som omväxling!
* Jag konverterar nog några av färgbilderna i smyg till svart/vitt i alla fall. Men säg inget!
Aftermara
Fotomaran i lördags klarades av på 4,5 timme. Och då fikade vi mycket och länge. Hur som helst blir det varmt en solig dag så vi avslutade dagen med en aftermara på Snaps Bar medan vi väntade på övriga combattanter som tog en timme mer på sig. När mararullen var klar blev det ett snabbt byte till Tri-X och 36 bilder. Och så tog vi kort på fritt tema.
Först spanade vi skatingen i Björns trädgård med lajvband och många åkare som tävlade.
Sen masade vi oss över gatan till Snaps Bar och tog en öl i 1/1000 och bländare 22. De va en väldans massa ljus...
Bengt relaxed
Christer relaxed
Flera drönare
När glasen vart avdukade blev utsikten finare.
Till slut kom ungdomarna från Kista i mål och fick sig en törstsläckare de också.
Bloggens framtid är säkrad
Mina motionella cykelturer har inneburit en risk för min blogg ty jag har hittills cyklat utan hjälm. Det är fortfarande lovligt att inte göra det men med tiden blir det nog upphöjt från rekommendation till lag. Man får inte ta några risker med sitt eget liv i Sverige. Där saknar jag lite den kontinentala inställningen. Men eftersom en ivrig läsare av min blogg, tillika kollega och god vän, manat mig att vara rädd om huvudkontoret där allt bloggande formas och blir till tog jag mod till mig och letade upp en sportaffär. Jag hittade Stadium, trodde jag, men de har nog flyttat och glömt ta med sig skylten på fasaden. Lite längre bort hittade jag Intersport. Och de hade hjälmar! Gud sig förbarme vilka hjälmar! Jag är normalt en diskret, tystlåten och tillbakadragen man i sina bästa år men här fanns inget diskret att tillgå. Det fick bli en ilsket blå/röd sak som säkert fungerar lika bra som ett varningsmärke. Fördelen kan måhända vara att den ser så sportig ut att alla bilister håller sig undan i tron att det är en tävling som pågår. På sätt och vis är det det. Jag gillar när det går fort.
Här är nu ett bildbevis på att jag övervunnit min rädsla för sportaffärer. Nöjd så, Magnus? Ser fram emot att du börjar fotoblogga om dina cykelturer också.
Som grädde på moset har jag också beställt en ny lillkamera. Den lilla nätta Nikon Coolpix S710. Den kommer imorgon från Cyberphoto som är min hovleverantör. Min gamla Powershot A80 känns väldigt tung i fickan när jag cyklar. Cykeln drar åt höger.
Coolpixen är liten och lätt. Perfekt för cykelturer. Kanske prövar att fota i farten. Lite nya risker måste prövas innan polisen säger ifrån.
På vägen hem såg jag var alla diskreta hjälmar tagit vägen. Träffade flera äldre herrar på cykel med diskreta hjälmar vilket fick mig att känna mig ung.
Fler bilder från vinden
Nu är jag helt färdig med ommontering av diabilder till kompaktramar. 3264 st diabilder är min hela produktion. De första 200 är dock inte ommonterade. De är halvformatsdia (18x24) och jag har inte hittat kompaktramar till det formatet (än).
Här kommer lite smakprov från vinden igen.
Windsurfing utanför Tversted i Danmark 1992. Det blåste friskt den dan. En del på min kamera blåste bort och försvann i sanden. Inget vitalt dock.
Siesta 1985 i Skånes djurpark
Äldste sonen Pehr 1986 på Danska västkusten.
Världens tredje äldsta olivträd finns på Naxos 1995.
Se hela härligheten i mitt album Bilder från vinden