Hilda av Åmål. En berättelse om passion.

Ännu en av Åmåls profiler får man väl anse att skeppare Wahlström är. Bilderna nedan vittnar om passion och målmedvetenhet. Han har byggt hela båten själv. Nåväl, inte motorn och vanliga skruvar men båten och beslagen är alla av egen tillverkning. Jag minns för många år sedan när han väl sjösatte skutan första gången och Provinstidningen Dalsland hade ett långt reportage om hans mångåriga arbetes slut. När jag kom ner första dagen var skutan inte i hamn. Jag fick ge mig till tåls ett par dagar till. När jag kom andra gången var det underhåll som pågick. Drevning av däcket såg det ut som. Jag vinkade och han vinkade tillbaka. Han är nog väldigt van vid fotografer vid det här laget. En gång i Tösse skärgård blev min mahognysnipa omseglad av denna skönhet. Hon ska förstås helst ses på sjön. I hamnen blir det inte riktigt samma sak. Är du i Åmål en sommar så ta dig ner och se den vackra Hilda på nära håll, och glöm inte kameran.

 

Hilda av Åmål. Det i särklass snyggaste fartyget i Åmåls kommun.

Alla bilder med Dogmakameran, Rolleiflex Automat och Tri-X

Ebbe på torget

Åmål har en del profiler i sin tiotusenhövdade befolkning. Tyvärr blir de färre med åren. Ebbe på torget är dock fortfarande ett begrepp som alla som bott där aldrig kan undgå. Och heller inte låta bli att handla hos. När jag kom med Rollein i högsta hugg gick han och satte sig i bilen. Jag gick och pratade med honom. Affärerna går sämre nuförtiden. Finanskrisen märks på torget också. Han ville inte bli fotograferad men när frun kom med mera blommor kröp han ur bilen och då fick jag tillfälle att få dom båda i samma bild. De sliter hårt från tidig vår till sena hösten. Sen åker de till Thailand och vilar upp sig inför nästa säsong på torget i Åmål.

 

Varje dag, måndag till lördag, kör Ebbe ner sina vagnar till torget och dukar upp sina varor.

 

Ebbe med fru

 

Förstklassiga varor

 

Lite glest mellan kunderna den här måndagen.

Gröna fingrar

Jag hör inte till den kategori människor som har gröna fingrar. Men jag är definitivt en njutare av grönska. Att odla något har aldrig lockat men att ha en vacker trädgård har alltid varit önskvärt – om man slapp jobba för den. När vi flyttade från villan i Åmål till lägenhet i Vällingby så blev det till att skaffa sig en trädgård som andra sköter om. Utan att det kostar något. Lyckligtvis är Stockholmstrakten full av grönska i parker och odlingar. En av våra favoritoaser är Bergianska trädgården som inte bara erbjuder grönska i alla dess former men också spännande arkitektur att fotografera. Min favorit där är Edvard Anderssons växthus och även om medelhavsklimatet på insidan bjuder på fina växter så är det på utsidan jag trivs bäst. Där ligger det vackert parkerat i lummig grönska så varför gå in i värmen en svensk högsommardag?

Örnen har landat

Närkontakt

De grunda dammarna framför växthuset är idealiska att bada i för små barn.


Men det tycker inte pappa

Roligt ska det va’. Annars får det va’.

Jag försökte men det var aldrig roligt. Att ha en digitalkompakt till Dogmakamera var ett missgrepp som jag redan ångrar. Det är egentligen inget fel på kameran. Den är kompetent och har många möjligheter. Men är fy så tråkig!

Roligt ska det vara annars får det vara. Jag har bestämt mig för ett nytt Dogmalöfte (redan) och för att kompensera så byter jag till det roligaste jag vet just nu. Modet har också fyllts på ordentligt så jag ger mig i kast med utmaningen att komponera bilder i kvadratiskt format. Och Affes bifall i mitt våndande blogginlägg för ett par månader sedan har hjälpt till. Här är mitt nya Dogmalöfte:

Kamera: Rolleiflex Automat

Objektiv: 75 mm

Film: Tri-X 400

Med det här löftet blir det ändå lite flyt i bildströmmen in till poolen. Tolv bilder per film sörjer för den saken.

 

Mitt nya Dogmalöfte fotograferad med Nikon D80, konverterad i SEP på Tri-X.

Ett par favoriter

Det är väl oundvikligt att man skaffar sig favoriter i alla sammanhang. När det gäller gamla kameror i mellanformat har jag två solklara.

 

"Bach", Rolleiflex Automat (1952) här med Rolleilux exponeringsmätare

Med Tri-X

 

”Wagner”, Zeiss Ikon Super Ikonta B (1940-talet), mätsökarkamera

Med Portra 160NC

Båda bilderna tagna med D80 och konverterade i SEP på Plus-X och tonade svagt i sepia.