Kodak Tri-X 400 pressad till 1600

Det var lite spännande att framkalla en gammal favoritfilm som Tri-X igen. Men nu är det gjort och resultatet visas här nedan. Som vanligt är bilderna tagna med OM-2N, de fllesta den här gången med 35 mm Zuiko.

 Grynigt värre. Och då menar jag inte väggen.

 Här funkade det bättre

Vad kan jag säga om det här då?

Nja, pressa Tri-X +2 steg är nog inget bra. Jag hade förväntat mig ett bättre resultat. Sannolikt blir det bättre när jag kör nominellt  senare i vår.

Eders hängivne

PS
Det kanske inte var helt lyckat att pressa två steg en solig vinterdag som jag gjorde i början av filmen. Men det är ju inte möjligt att välja mitt i en film.

AGFA APX 400 pressad till 1600

Grovkornigt, minst sagt

Första pressade rullen i min undersökning av 400 ISO-filmer. Jag ändrade senare strategi i vintermörkret och kör nu en av varje sort som pressad till 1600 ISO. Först ut av de pressade filmerna blev AGFA's APX 400. Här kommer några bilder. Förstora för att se eländet (kornen).

Båda bilder ovan är tagna från Skanstullsbron

Jag fikade på Fotografiska

Jag provade med blixt också

Grovkornigt, som sagt. Inte alls i min smak men jag kan tänka mig en användning för speciella motiv. Det ska bli intressant att se hur den är när man kör nominellt.

Eders hängivne

PS
Nu sitter det en Tri-X 400 i OM-2N och kameran står fortfarande på 1600 ISO 

Strategibyte

Man är ju inte sämre karl ÄN att man kan ändra sig

Som min läsekrets vet har jag köpt på mig en hel del svartvita 400 ISO-rullar. Planen var att avverka en sort i taget. Arton rullar räcker ganska länge med den fart jag fotograferar och det skulle innebära att en hel del rullar skulle bli exponerade under vinterhalvåret och resten när det är ljusare och varmare. Dessutom hade jag tänkt pressa en rulle av varje sort på 1600 ISO. Därför har jag tänkt om lite. Eftersom det är den mörka årstiden nu så pressar jag en rulle av varje sort efter varandra och sen kör jag nominellt med resten och en av varje sort där också tills alla är slut. Då blir det lite bättre spridning av årstider i bildflödet och jag får en bättre överblick över bildresultaten. Första rullen var ju en Fomapan som jag körde nominellt. Den är slut nu så en pressad Fomapan hamnar sist i kön på pressade filmer.

Nyss satte jag in en AGFA APX 400 som ska pressas +2. Och det är fortfarande Olympus OM-2N som fortsätter ta bilderna.

Eders hängivne

Nostalgisk start på 2015

Om profilbilden för januari 2015

Jag fortsätter med en ny profilbild varje månad. Jag har ju hållit på i flera år nu så varför sluta? Eftersom jag tidigare bara använde en bild från ett helt år varje månad så finns det en massa bilder som jag aldrig använde. Några dyker nog upp under 2015. Jag börjar med en från 1957-12-20. Brorsan (d.ä av de yngre) och jag var hos fotografen. Det fanns tre att välja på i Åmål vid den tiden men den här gången gick vi till Fotocentralen på Torggatan. Fotocentralen drevs av en kvinnlig fotograf, Rut Gärdin. En äldre dam som bara bodde ett kvarter bort när vi senare flyttade västerut i staden. Långt senare  (när hon hade gått ur tiden) var det på vippen att jag köpte hennes hus. Det blev inte så.

Som alla Fotografer/ateljéer hade Fotocentralen sina bilder utställda i skyltfönstret. Jag kunde titta på dem varje gång jag gick förbi och det blev ganska ofta. Och de var alltid lika bra. Klassiskt porträttfotografi. Hon kunde sin sak.

Ur den här bilden har jag croppat januaris profilbild.

Eders nostalgiskt hängivne

Provar lite nya papper

Om att njuta när man tittar

Jag blir starkt påverkad av analoga bilder kopierade på ett vackert papper. Något av det finaste jag sett var en utställning på Arbetets museum i Norrköping. En utställning bilder med motiv från en  beriden tjurfäktares (rejoneo) liv. Vackra bilder både till motiv och utförande. Dessa var på silvergelatinpapper och hade en djupt mörkbrun svärta på en klar vit grund. Elegant och vackert så det värmde i bröstet. Ända sedan dess har jag letat efter ett liknande papper eller toning som skulle göra mina bilder lika vackra i svärtan. Mina motiv är en helt annan sak och där har jag mycket kvar att göra.

Jag köpte hem tre olika Foma-papper nyligen och gjorde kontaktkopior av ett 4"x5"-negativ från i somras för att se hur de ser ut. Titta inte för noga på de skannade kopiorna utan ta in vilket intryck papperet ger.

Fomatone MG fiberbas 542

Fomatone MG fiberbas 132

Båda dessa papper är relativt långsamma, 30-45 sek. Det finns tid att pjatta och efterlysa.

Fomabrom variant 123

Det här papperet var jämförelsevis snabbt, 8-10 sek. Det är nog mest lämpligt för jämnt exponerade negativ. Det har också en mycket svag varm ton jämfört med de andra två.

Min favorit bland dessa är nog Fomatone 132. Lagom varmton och längre exponeringstid.

Jag kan väl säga som så här: jag har inte hittat Papperet eller Processen ännu men jag fortsätter leta. Själva vägen känns ibland som målet. Letandet är ett äventyr i sig.

Eders hängivne

PS
Det blev lite ludd kvar på bilderna från torken men jag iddes inte ta bort det.