Matt och lomhörd

Helgen bjöd på härlig musik och svåra fotograferingsomständigheter. Provade allt möjligt men fastnade till slut för att köra mycket ISO utan blixt. Tele var givet med de avstånd som bjöds. Jag ville egentligen ta närbilder men det fick duga med att sitta på första bänk med telet och förflytta sig mellan musikstyckena. Jag blev både nöjd och onöjd med helgen. Musiken var förstås lika härlig som vanligt men inga bilder blev riktigt bra. Det dröjer nog innan jag fixat till några tillräckligt för uppladdning men här i bloggen är jag inte lika nogräknad. Vill bara dela med mig lite av det vackra blänket och putande kinder.

Mor och son spelar duett. Wenern Brass (mitt gamla band)

Andäktig och kunnig publik i alla åldrar. Alla spelar i egna band.

Mycket trycksvärta signalerar svårigheter.

Eufonisten är bandets smäktande tenor med otroligt vacker ton. Kvinnor smälter.

Mr Bram Gay. Den här killen plågade mig en hel vecka på en sommarmusikskola i Jönköping 1974. En underbart härlig kille. På den tiden var han dirigent för kungliga operan i London. Här dirigerar han Solna Brass.

Ljuddämpare. Dom här är mer än lovligt komiska.

Soprankornetten. Tillsammans med tuborna det mest krävande instrumentet i ett brass band. Det är min åsikt och jag anser mig kunnig eftersom jag tafsat på alla instrument i ett brassband utom slagverk i olika perioder av mitt musikerliv. Det här instrumentet kräver starka läppar. Det enda som överglänser i svårighet är nog piccolatrumpeten men såna förekommer inte i ett brassband om inte musikstycket är speciellt komponerat med det. Alla bandens soprankornettister är riktiga värstingar på höga toner.

Galakonserten med Black Dyke var något alldeles särskilt. Att försöka beskriva den ger jag mig inte på. Om du får möjlighet någon gång i livet att lyssna på dom så... Jag säger bara. Ta tillfället. Carpe Diem. Antingen blir du förälskad i klangerna eller så vill du aldrig mer höra dom =) Om du har förmånen att kunna resa till England då och då har du chans att höra brassmusik i snart sagt varenda håla.

Matt och lomhörd går jag nu och knyter mig. Godnatt.

Musikalisk högtidsstund - utan YouTube =)

Imorgon direkt efter jobbet drar jag till Värnamo för årets musikhändelse. Svenska Barssbandsfestivalen. Vi som spelar i Brassband är så nördiga att vi tävlar om vem som är bäst på bästa fotbollsmanér. Hela tävlingen är indelad i divisioner med Elitserien överst. Mitt band spelar i division 2. Eller lirar snarare. Vi tar inte tävlandet så blodigt utan åker mest dit för att lyssna på den musik vi älskar. Och världens bästa brassband, Black Dyke Mills Band. Från England förstås. Brassbandets födelseland. Där tävlar man varje helg hela året i sin ”liga”. Jag hörde dom (och kände det i hela kroppen) för tio år sedan i Jönköping och har t o m suttit med vid en av deras övningar (med publik). Någon undrade om inte familjelivet tar mycket stryk av det myckna tävlandet. Frågan möttes med oförstånd. Hela familjen spelar i olika band och åker runt och tävlar dom också! Här en bild från pressmaterialet på deras hemsida.

Kameran åker med förstås men jag är tveksam till att jag får fotografera något enda brassband ”in action”. Det är nog störande med blixtar. Det vore himla kul med lite närbilder på musikanter som blåser sköna toner. Men nåt ska det väl bli =)

Knäppgök! tycker nog många men har man levt med den musiken ända sen tonåren är det en del av livet som gjort det rikt på upplevelser och gemenskap. Jag började på tuba när jag var femton. En sån där som man klär på sig. Jag cyklade till övningarna med den på mig och någon tjoade att jag hade ett rejält signalhorn =)

Igenkommer om det blir nåt bra kort. Jag sitter i mitten och spelar horn. Thomas mitt i smeten skulle man kunna säga för att travestera en annan kär bloggare här på FS.

Kulturell förmiddag

I torsdags var jag för andra gången på klubbmöte i Midsommargården. Av alla klubbar jag tittat på är det Sundbyberg och Midsommargården det står mellan för min del. Alla andra har diskvalificerat sig genom att ha möten på dagar då jag är upptagen med annat. Båda klubbarna är trevliga och har bilden i fokus och det gillar jag. Det dröjer nog ändå ett tag till innan jag bestämmer mig definitivt.

På mötet kom jag och Bengt G överens om att träffas på Kulturhuset för att titta på fotoutställningar. Bengt har redan skrivit fylligt om båda så jag nöjer mig med lite av mina intryck.

Nan Goldins bilder först. Amerikanskt råbarkade nakenbilder är väl ingen höjdare för min del även om de säkert har en uppskattande publik. Det fanns ändå några guldkorn där. Några svartvita var den riktiga behållningen tycker jag. Liksom Bengt uppskattade jag också diavisningens barnbilder. En av de mer avklädda bilderna fastnade jag ändå för p g a sitt estetiska uttryck, en badkarsbadande kvinna med finstämt ljus på en del av ansiktet. Det mesta annat i blått.

Nuevas historias nästa. En härlig blandning av spanska fotografers verk. En del roliga, en del originella, en del vackra... Gå och SE den! Jag gillade den mycket mer än Nans. Mest imponerades jag av Pierre Gordonnes kraftfulla porträttbilder. Inalles fyra stycken. Bengt har länkat till Pierre själv och de porträtt som var utställda var i samma stil. Vackra, gamla människor var och en på sitt sätt. Hängningen var lite tråkig då alla fönster reflekterades i bilderna. En del var rent av svåra att se.

Här är lite bilder från den kulturella förmiddagen.

Nästan själlöst på plattan just då.

Här kommer det i alla fall en.

Tomt på bänken också.

Bild på bildernas Bengt

Det här är vad jag menar med kass hängning. Förstöra ett vackert foto med reflexer från Sveavägen och en självporträtterande amatörfotograf. Skulle tro att det är bättre att gå dit på kvällen.

Det fanns fina kulturmotiv ute också.

Nöjd med träffen och utställningarna åkte jag sedan hem för en utlovad loppisrunda med frun. Den blev helt misslyckad så den är det bara att glömma...

Träffade Gud idag

Visserligen hade jag varit i kyrkan idag för att tuta i mitt horn till Guds ära tillsammans med de övriga i Immanuel Brass. (Jag älskar brassmusik och eftersom jag är sån att jag gillar musik bäst när jag får göra den själv så blir det gärna så att man hamnar i ett sammanhang där man spelar för andra som lyssnar.) Men det var inte där i gudstänsten Han mötte mig. Det var inget större fel på gudstjänsten men den passerade ganska oförmärkt trots att det var Tacksägelsedagen idag. Efter gudstjänsten tog jag tunnelbanan tillbaka hem. Det skulle vara höststädning i bostadsrättsföreningens gemensamma plätt mark idag. Jag hade bilen i Råcksta pendelparkering.

Det var där Han mötte mig.

Direkt jag kom in i parkeringshuset såg jag altartavlan längst in och kunde inte slita blicken från den. Jag la in hornet i bilen och gick, eller snarare, drogs djupare in i parkeringshuset mot tavlan. Den tog lite andan ur mig och där tackade jag till sist Gud för den vackra hösten och dagen och allt annat man kan vara tacksam för. Verkligen ett udda ställe att möta Honom på.

Klicka här för att se den större, förstora och tryck sen F11 för att få den totala upplevelsen.

Retroanfall

När jag såg den blev suget för starkt. Förra veckan vann jag en auktion på Tradera och i måndags kom den. En riktig klassiker som sannolikt är lite äldre än jag. Jag, som inte ens går in i ett mörkrum utan att ha fullt ljus först, har införskaffat en Kodak Six-20 Brownie C i hyfsat bruksskick. Min fru tycker jag har blivit galen och det kanske jag har. Jag samlar inte på någonting och i senaste flytten var det minimalism som gällde. Det är det fortfarande men lite kuliga saker kan man väl unna sig. Nu jagar jag film till kameran och har hittat sajter som säljer utgångna filmtyper till gamla kameror. I USA förstås. Det verkar inte finnas några firmor för entusiaster i Sverige. Tänker lägga bud på några tomspolar i England också. Se här min nya klenod med fler rynkor i skinnet än jag, som väl är. Tänker prova några rullar senare i höst. Dogma, helt automagiskt.

Kodak Six-20 Brownie C

Fast bländare: f11

Brännvidd: 100 mm

Fast tid: ett ögonblink (1/50s såg jag någonstans) + Briefläge (tryck-håll inne-släpp när du är färdig 1-30s)

Manualen hittade jag på internet förstås. Var annars?

Såldes mellan åren 1946 och 1957. Det här exemplaret är sannolikt tidigt. Sökarna har platta glas istället för konvexa.

Här är en retrobild från en annan klassiker som jag försöker övertala pappa att få låna. Zeiss Ikon Ikonta B. Bilden föreställer Åmåls äldsta hus och är tagen 1966 av mig (12 år) från Kungsberget. Av husen på bilden återstår endast det lilla ljusa i högerkanten. Där bodde min mormor och morfar som nygifta. Resten har blivit en parkeringsplats.