Strukturerat mörkrumsarbete

om det roliga i att få ordning på arkivet

Från att ha kopierat bilder temavis för de utställningar jag har deltagit i har jag nu tagit ett ordentligt tag i att kopiera upp mina bästa bilder till en portfolio. Jag har förstås kopierat många redan tidigare men nu gör jag det mer strukturerat. Det är väl ingen, utom mina söner, som intresserar sig för mitt fotografiska arv men jag har roligt medan jag gör det.

Eftersom jag skannat alla mina negativ är det lätt att granska dem på skärmen och välja ut de som är värda att kopiera. Ändå har jag sovrat bland de bra bilderna. Ibland har det varit lätt, ibland svårt. Det är fantastiskt många skitbilder och jag har lagt märke till att det är tätare mellan de bra bilderna i negativalbumen från när jag började på allvar med svartvitt från 2009 och tunnare mellan bilderna ju längre tiden går. Jag har nog blivit slarvigare med åren...

Första bilden i portfolion

Tagen med en Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16. Objektivet är ett Tessar 80/2,8 från 1939 och har alltså ingen coating. Men hela rullen blev bra ändå. Jag använde Tri-X 400 och den är troligtvis framkallad i Paterson Aculux 3 som jag hade som standard i början. Pappersbilden är framkallad i Moersch Sepia på Ilfords varmtonspapper MGRC Pearl, 30x40 cm och bildytan 26x26 cm.

Jag har gjort en lista på alla negativ av alla format som ska kopieras. Allt som allt 250 negativ. Så det är bara att gripa sig an verket. Jag gör två kopior av varje negativ. Skydddstonar i selen och stoppar dem i en plastficka 30x40 tillsammans med ett A4-blad med bilddata såsom negativ-nr, datum, film, kamera, objektiv mm. T o m inställningen på avmaskningsramen och kopieringsinställningarna på förstoringsapparaten så att jag enkelt kan göra fler kopior vid behov.

På två halva dagar har jag kopierat 7 kvadratiska negativ och blivit mycket nöjd. De var förstås enkla att kopiera. Jag har en del riktigt besvärliga negativ framför mig som nog kan komma att ta en hel dag att få fason på bara för ett enda. Men det är ju en hobby, inte ett levebröd.

Eders Hängivne

PS
Skeppet heter Seaside och låg för ankar vid Tappströmskanalen på Ekerö. Samma natt som helikopterrånet utfördes i Västberga kantrade skeppet och hela området stängdes av. Jag fick inte komma nära längre. Skeppet bärgades så småningom  och såldes till ett rederi, renoverades och går i passagerartrafik någonstans i världen.

Sommaren är på gång

Den längsta natten har just passerat

Jag sitter just och väljer bilder för min andra fotobok någonsin. Och det blir bilder från min sommar med Instax Square. Den där indirektbildskameran på 4 MPix med en inbygggd printer som ger polaroidliknande bilder.

Det här är en digitalbild från kameran. Men i boken använder jag skannade printar. De är ganska charmiga och med en fläkt av analog teknik. Operfekta.

Eders Hängivne

Återförenade

Om ett kärt återseende

Efter en malör i somras har min Nikon F6 varit på reparation. Jag skickade den till  Nikon Nordic Repair Centre i Solna i tron att det skulle gå fort (som det brukar). Till min häpnad reparerar de inte analoga kameror i Sverige utan skickade den vidare till en överbelastad verkstad i Tyskland. Idag, sex månader senare kom den tillbaka. Ivrig att ladda film funderar jag bara på vilken.

Och så en bild tagen strax innan malören

Eders Hängivne

Dubbelkors i taket

Nu händer det grejer

Jag har bott i Stockholm i drygt elva år. Många somrar har jag varit i Mariefred, ätit god mat och fotograferat. Men idag var det första gången någonsin jag åkte med den smalspåriga museijärnvägen, Mariefred-Läggesta Nedre tur och retur. Första korset i taket.

Biljetten avfotograferad med Instax SQ20, beskuren och lite bildbehandlad

Innan vi åkte ner dit frågade jag hustrun om jag fick låna hennes tolv år gamla D200. En gammal digitalkamera! Andra korset i taket. Med viss bävan justerade jag några inställningar. 400 ISO, slutarprioritet och enbildstagning (man ska ju inte slösa på film!). Det var minst sagt skakigt på tåget så jag misstänkte att skakningsoskärpan skulle bli riklig, därav slutarprioriteten. Så här gick det.

Läggesta nedre kl 12.43

Vi åkte  tredje klass.

Det var tvåan som skulle dra oss. Här har den tankat vatten.

Med ett ryck är vi på väg ut från spårområdet.

Efter femton minuter är vi framme i Läggesta Nedre.

Om åtta minuter går tåget tillbaka. Men först åker loket och vänder nosen åt rätt håll, åker förbi vagnsättet och kopplar på i andra änden.

Jag missade en del på ditresan så jag såg till att  fånga en del av härligheten på återvägen.

En del hållplatser är riktigt fina.

Den här var väl mer diskutabel.

Sen åt vi en gudomlig midddag på Gripsholms Wärdshus. Men jag fotograferar inte gärna mat.

Eders Hängivne

PS
Jag har åkt tåg sen barnsben men aldrig på smalspår vad jag kommer ihåg. Det var riktigt kul. Men omskakande. Och så träbänkar. Jag mindes gamla SJ-vagnar.

SQ20 i farten

Om att 4 Mpix räcker rätt långt

Min allra första digitalkamera, en Canon Powershot A80, fick jag när jag fyllde 50 år. Den var också på 4 Mpix och bilderna blev väldigt bra. Nu blev den inte så gammal annars hade jag väl fortfarande använt den då och då. Elektroniken gav upp efter mindre än tio år. Min nya instax square tar också bilder på 4 Mpix. Och gör det riktigt bra. Se här.

Avslutar med en Egglestonare både banalt och fult

I mitt SQ20-album går det att förstora bilderna också.

Eders Hängivne

PS
Printarna ur kameran har en helt annan klass. Men en del blir riktigt bra dom också.