Självporträtt i stereo

I mitt nyårslöfte har jag anonnserat att ta minst tio självporträtt i år. Det går trögt, snällt sagt, men igår ökade de med 50%! Jag åkte och hälsade på nyfödda barnbarnet Jonathan. När jag fick en stund över ensam med krabaten passade jag på att ta ett stereosjälvporträtt. Det finns ju en bit av mig i den där lilla varelsen som såg dagens ljus den fjärde juni. Det är jag som är till höger i bild om någon skulle undra =)

Coolpixen fixade bilden den här gången

Mellanformataren

Prinsessan och jag

Lilltösen hälsade på idag och veliga farfar dammade av sin D80 och brände raskt ett sjuttiotal bilder. För sent insåg han vilket enormt efterarbete det genererade. Han valde en och tröttnade sedan för att invänta att ett tiotal bilder ska torka för skanning. Äkta Tri-X var det med dem.

Här leker barnbarnet sjörövarkapten och skriker order åt sina gastar

ALLE MAN PÅ DÄCK!

Konverterad i SEP med orangefilter och på Tri-X

Månskensfilosofen

På kvällarna när jag lagt mig i överslafen och inte var riktigt färdig med dagen gluttade jag ofta på den mörkblåa rullgardinen och tittade på månen över Kungsberget, mitt berg och vän. I de stunderna filosoferade jag om livet och hur det är med saker och ting. Jag kom t ex fram till att när en människa sagt en miljon ord så var livet slut och man dog. Kanske är det därför som jag är ganska tystlåten? Tystlåten var jag då rakt inte i tonåren. Då var jag lika högljudd och skränig som mina kompisar. Jag hade glömt bort mina funderingar och skrek mig hes för resten av livet. Det är 1966 och det här året gjorde mina föräldrar den första ansatsen till att flytta. Vi tittade på en lägenhet på andra våningen hos en bonde i Tösse som hade ett stort hus med ladugård. Jag skulle få ett eget rum med plats för bilbanan. Det hör till saken att jag vid denna tid ville bli bonde så det här verkade som ett paradis för mig, tolvåring. Nu blev det inte så. Vi hade för lång uppsägningstid och bonden ville väl inte vänta. Flytten blev istället nästa år (läs månad här på FS). Månadens profilbild är från sista sommaren på Kyrkogatan. Min lyckliga barndomstid i Åmåls gamla kvarter är snart till ända.

Bilden tagen med Zeiss Ikon Nettar 515/16 på min bror Michaels födelsedag i juli. Michael är han som är finklädd.

Foto: Pappa

2xBaby

När mitt första barnbarn skulle döpas var det väl ganska naturligt att jag ville fota henne med min Rolleiflex Baby från 1958. Båda var ett trevligt samtalsämne efter dopet och den efterföljande middagen. Många ville känna på båda =)

Rolleiflex Baby och Portra 160 NC

Olycksår

1965 är mitt första olycksår. Jag hoppade över en bänk i sjukhusparken, fastnade med foten och föll pladask på andra sidan med vänsterarmen under mig. När jag klev upp såg vänster underarm ut som ett bakvänt Z. Båda benpiporna av på två ställen. Jag förundras än idag hur jag jag hade sinnesnärvaro att slå till armen så den blev rakare och sedan gå direkt till sjukstugan tvärs över gatan. Det var ju helt rätt ställe att göra sig illa på , nära sjukstugan. Jag blev inlotsad i ett röntgenrum och där började det göra ordentligt ont när kroppen började fatta galoppen efter chocken. För en elvaårig grabb med mycket spring i bena är varje minut som en timma. Nå, allt gick bra. Jag blev till sist röntgad och fick armen i gips och blev på köpet den intressantaste personen i klassen. Tänk vad man måste gå igenom för att bli populär! Lite senare rullade jag nerför en trappa i skolan och knäckte både gips och arm en gång till så allt fick göras om en vända till. Än idag syns det att vänsterarmen är lite krokigare än den högra men annars är det bara ett av alla minnen från barndomen. Och sedan dess är talet 11 mitt privata olyckstal =)