Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Nakna Susanna

Ända sedan pojkåren då jag bodde i Åmåls centrum har jag beundrat Susannas skönhet. Då var hon riktigt brun i det sammetslena skinnet. Snyggare än blekfisen på Drottningholm är hon i alla fall. Susanna i badet kallade mamma henne. Det fanns visst någon koppling till en apokryfisk berättelse där hon utgjorde en frestelse för män. Kanske man blir så här grön om man solar för mycket. Fiskarna som hon leker med är fortfarande bruna (och förskräckligt fula) men de solar ju inte så mycket. Hon står mitt i den centrala parken med det smått koloniala namnet Plantaget. Där är hon omgiven av stadens äldsta arkitektur som är mycket fotogenisk. Mer därom senare.

 

Postat 2008-09-16 21:59 | Läst 10688 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ljusfest - mitt ljushuvud

Det är ingen bra strategi att inte ta med stativet när man ska nattfotografera. Det är ännu sämre om det är 40 mil bort för att hämta det. Jag tog med pappa ut för att fotografera Åmåls Ljusfest i lördagskväll. Han hade stativet med förstås och de av hans klubbkompisar vi mötte bar på stativ. Seriösa fotografer har stativ vid nattfotografering. Oseriösa som jag får leka Dogma utan. Tog stöd på flaggstänger, trafikskyltstolpar och allehanda andra stolpar och räcken hela kvällen igenom. Jag använde den fasta 50mm-normalen och körde mest på f/1,4 och ISO 400. Kunde gott ha skruvat upp mer men jag tänkte inte på allt i stundens hetta. Krispigt kallt var det också. Inte så att jag frös men det bet lite i skinnet.

Vi började på Fesketorget där Wenern Brass hade promenadkonsert. Jag har spelat och tävlat med dom när jag jobbade hemma. Jag älskar soundet av brassband så vi stod där en stund. Kanske mest för att de hade bra ljus och det blev hyggliga bilder.

 

Några meter därifrån hade några en egen ljusfest i båten.

 

Åmåls i särklass mest fotograferade bro. Jag spädde på med fler bilder.

 

Renoveringen av åbrinkerna och tillägget av fornackar har gett ån ett nytt vackert utseende. Alla olyckskorpar till trots.

 

Laserreklam för sommarens Bluesfest. Om du gillar blues så är Åmål stället hela världen kommer till. Bluesen låter i vartenda gathörn. Massor med bågar, gamla amerikanare och annat som hör till. På stadshotellets ljusa bakvägg visades film. Dock inte Fucking Åmål denna gång.

 

Precis i avtrycket tappade mina fötter balansen. Marschallerna blev till älvors ljusdans.

 

Autofokusen hade svårt att fokusera i mörkret. Det ryckte käckt i ringen på objektivet.

Jag gjorde dessutom en tråkig upptäckt. Nattfotograferingsprogrammet på min D80 gör bilderna mycket gulare än när jag körde ”vanligt” (inget program menar jag).

Åmål är inte stort så efter en dryg timme hade vi sett allt och drog hem till mamma Carin i stugvärmen.

Om någon kan förklara alla gröna prickar som finns här och där i bilderna så vore jag tacksam att få veta vad det är. Såg även ljusfenomen på himlen i ett par bilder. Pärlband av vita stjärnor och det är inte reflexer i objektivet. De hade helt fel riktning.

Postat 2008-09-15 21:31 | Läst 13861 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Vällingby thermer tur och retur i regn

Idkade lite cykelfotografering idag och letade mig fram på cykelvägarna till Vällingbys thermer (badhus på latin). Det var snart gjort. Betongklumpen är fjärran från min bild av ett SPA. Mer funkis än så här kan det inte bli. Eftersom jag redan var genomblöt av regn valde jag att inte gå in - än. Distriktssköterskan har gett mig ett recept på motion i simhallen men eftersom Herrens thermer har fungerat bra ett tag och dessutom är gratis så väntar jag tills snön stoppar mina cykelturer. Det är redan livsfarligt att cykla med mina ovilliga ben och fötter men med snöhalka och ingen hjälm blir det rena självmordsuppdraget att motionera och jag är varken terrorist eller har dödslängtan.

Här är en bild på thermerbunkern.

På väg hem igen upptäckte jag denna förskola med det käcka namnet Klisterburken. Det fick mig att stanna till och föreviga härligheten (ifall den sprängs imorgon av någon terrorist). Namnet gav mig associationer till Björnklister och dess speciella härliga doft. Alla har väl använt Björnklister så nog om det. Du har säkert egna minnen av det att njuta eller förfäras av.

Sist på min tur tog jag en bild på vårt viktigaste landmärke i Vällingby. Ser man bara det här huset så vet man ungefär vart hemmet ligger. Det står som en ståtlig fallos och höjer sig över nejden så till den grad att det tar uppmärksamhet från mycket vackrare byggnader. Men som landmärke duger det bra. Duger mycket sämre som sjömärke kan jag försäkra.

Här syns höstens entré förresten. Bäst att dra hem. Nu är jag genomblöt.

Alla bilder tagna med lillen. Canon Powershot A80. Så Dogma det kan bli.

Postat 2008-09-06 15:33 | Läst 7342 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Jag borde ha blivit arkitekt

Vackra byggnadsverk är som godis. Jag kan suga på dem länge och ögat fröjdas åt alla vackra bilder man kan ta med lite ansträngning. Fula finns det också men de inspirerar bara till att på sin höjd dokumentera eländet. k:fem i Vällingby är en sån byggnad. Jag har tagit kort på det fullständigt meningslösa utstickande taket på södra sidan. Det sitter så högt att det varken skyddar för sol eller regn. Och är fult som stryk. Arkitekten borde ha blivit något annat.

 


k:fem

 

Jag undrar ibland varför jag inte satsade på att bli arkitekt. Redan i unga år hade jag ett estetiskt sinne och kunde rita vackra bilder. Fantasi för att bygga fantastiska arkitektoniska skapelser i Lego också. Det vittnar bilderna nedan om. Möjligen kan jag ha kommit på andra tankar därför att Legot tog slut mitt i ett vidunderligt projekt. Felbeömning av resursbehovet skulle man säga idag. Jag trodde bara att det gick att köpa mer. Nu var mina föräldrars budget inte sån att den hade ett obegränsat konto för Legoinköp så där försvann nog lusten för arkitektur. Idéerna var större än resurserna. Meccano hade jag också. Fick en sats no 4 på min 8-årsdag. De gröna och röda plåtbitarna fogades samman till allehanda konstruktioner. Det finns tyärr inga bilder från Meccanotiden. Pappas konto för filminköp och kemikalier hade väl körts i botten. Meccanot segrade till slut. Inte för att Meccanot hade större resurser men det utvecklades med åldern till en sämre begagnad moped och senare en sämre begagnad bil som båda behövde obegränsat med omvårdnad för att fungera. Jag fastnade där. I mekaniken.

 

På sin höjd drömmer jag idag om att skapa vackra byggnader men fotograferar hellre de som redan finns...

 

Här några bilder på unge Melderts förmåga och övningsobjekt.


På fri hand efter förlaga i mina föräldrars fågelbok. 1964.


Det var inga små stugor som byggdes. Mekanisten i mitten. 1961

Nu bor jag granne med kungen i hans fin-fina villa.

Drottningholm i all sin prakt 2008.

Postat 2008-08-19 18:38 | Läst 8398 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Ändhållplats...

Vi  har en egendomlig busshållplats ett stenkast från där jag bor. Råcksta begravningsplats heter den. Det stannar inte många bussar här. Man kan tro att det är en enkel resa dit. Jag har aldrig  någonsin sett någon vänta där. Turlistan är mycket torftig. Några turer. Den förra var ännu torftigare. En tur. Men den bilden tänkte jag bara  men tog den aldrig.


Här är en busshållplats.


Turerna är få.


Ingen väntar. Kanske är det en ändstation. Krematoriet ligger ett stenkast åt höger.

Postat 2008-08-18 20:13 | Läst 6241 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
Föregående 1 ... 17 18 19 ... 20 Nästa