Tuffa grabbar har keps

Det här skumma paret har en del att stå till svars för. Den kriminella banan började i Slottsbron där de lastade råmaterialet till en ljusskygg verksamhet på Jamaica. De gav sken av att vara hederliga hamnarbetare men var i själva verket i full färd med att förstöra årets skörd av paprika. Ingen har väl någonsin hört talas om en drog tillverkad på paprika? Här är de i sin förklädnad och har lagt sig till med sin beskedligaste och mest oskuldsfulla min. Björnligan var idolerna.

Ur denna bild har jag klippt ut april månads profilbild. Den räcker nog hela månaden...

The real photographer

"The amateur is worried about sharpness, the profi is worried about money, the real photographer is worried about light."

Vällingby centrum. Lördag 21 mars 09.30
Nikon D80. 50mm/f1,4

Motfalls kärring

Men jag gick åt andra hållet...

Prerafaeliter och daguerrotyper

Det börjar likna en vana (eller ovana för en del) att gå på Nationalmuseum. Så gjorde frugan och jag idag också. Frugan har bra koll på vad som är intressant att se och jag hänger gärna på. Både av intresse och för tillfället att lufta kameran. Den här gången liksom förra gången tog jag med Dogmakameran och vardagskameran, Coolpixen, ligger alltid i rockfickan. På muséet får man naturligtvis inte fotografera så jag tittade bara på de fina färgstarka målningarna. Men det blev också en fotografihistorisk upplevelse. Ett ansenligt antal daguerrotyper var utställda tillsammans med målningarna. Den tidens fotografer levde liksom i symbios med prerafaeliterna då de senare ville avbilda naturen mycket naturtroget och fotograferna tog bilder av den precis som den var. De kände varandra och umgicks.

Vi brukar avsluta med en middag i restaurangen på muséet men eftersom utställningen nyss har öppnat var det knökfullt så vi tog en promenad till Gamla stan och satte oss på tehuset Chaikhana på Svartmannagatan och tog en lätt måltid med gott te.

Puck tur och retur, tack

Jag undrar vad spärrvakten skulle säga om den beställningen? Det var träff på Puck igår och jag tog som vanligt det blåa tåget från Råcksta till Slussen. Väl där gick jag en omväg till caféet. Här är bilder från min väg.

Saltsjöbanan

Stockholmarens kännetecken - hast

Guldfjärdsplan

Bäst att vara rädd om skylten. Allt som kan stjälas stjäls.

Hiltons allseende öga

Backen i början av Brännkyrkagatan e dryg. Säkert mer än 10% lutning.

Maria kyrka. På hörnet till vänster ligger Puck. För tidigt. Går längre.

Brännkyrkagatan har också en puckel

Bengan och Mats. Den här gången försökte vi klämma ur Bengan vilken den bästa Leican är. Vi fick reda på många som det inte är =) Han avslöjade sig dock lite för den som hade förstorat tratten på örat men här väljer jag att låta tiden ha sin gång med Bengans kommande förlösning av hemligheten. Det var uppenbart att han har födslovåndor men också en stor och respektingivande finkänslighet.

Trångt var det som vanligt på borden med kaffekoppar, bakverk och kameror.

Bernt makrofotograferar  Monicas bulle med en handhållen närbildslins.

Mats med sin mellanformatare. Ett härligt stycke kamera.

När alla kameror hade blivit klämda, kaffet urdrucket och allt var sagt så drog vi hemåt, var och en på sitt sätt.

Värmestuga i vintermörkret

Fel tåg

Väntan. 4 minuter till.