Natur och landskap är svårt

Om att gömma sig i mängden

Natur (djur och växter) samt landskap är mina sämsta grenar. Det är svårt. Jag misslyckas varje gång. Men som jag ser det är jag i gott sällskap. Nätet flödar över av mediokra bilder som är snarlika varandra. Alla gillar allt. Vad som helst och avger kommentaren "Åh, va fint" och klickar en like. Jag har sett ytterst få bilder som sticker ut och som jag kan gilla. Svårigheten är just att sticka ut och vara något alldeles extra. Jag har gett upp naturligtvis. Jag tar kanske någon bild ibland som jag vill ha för att minnas  och som jag inte delar. Ett landskap gör sig bättre som fond till ett porträtt eller något intressant objekt. En kontext för något annat än själva naturen. Tycker jag, alltså. Andra tycker annorlunda. Och det är väl bra.

Utsikt från en fyr i sydvästra Jylland

Utsikt från Bispbergsklacken i Dalarna.

Närbid på en insekt på en blomma på Rosendal i Stockholm

Eders Hängivne

Min Leica är inte så tyst längre

Om en winders förbannelse

I ett svagt ögonblick köpte jag en winder till min Leica M4-P efter en LP auktion. Den var osåld men jag köpte den på eftermarknaden. Ingen garanterad funkti0n, men den visade sig fungera pefekt vilket inte mina två tidigare hade gjort.

Tredje gången gillt, alltså.

Jag har haft den på under några rullar och det enda man kan säga är att den är allt annat än diskret när man tar en bild. Den låter snarare som en gammal Praktica. Men det är klart, behöver man vara diskret går den att stänga av och då blir kameran lika tyst som vanligt. Man får komma ihåg att dra fram filmen bara.

Kameran blir inte så lätt som den är utan winder. Men än så länge har jag ork att hantera den.

Två röda punkter och en blå. Biogonen ger ett välbalanserat ekipage som står för sig själv.

Eders Hängivne

PS
William Eggleston kör ett liknande ekipage i en film. Men med Ultron 28:a

Alsta trädgårdar

Om att ge upp, och ändå inte

Idag åkte vi till Alsta Trädgådar för andra gången någonsin. (jag var förstås där förra helgen med Rolleiflexen och kände att jag behövde ta lite färgbilder också).  Min fru brukar inte vilja åka med  när jag åker ut för att fotografera men eftersom hon fick veta att jag var där förra helgen erbjöd jag mig att åka dit  igen för hennes skull. Vädret och temperaturen var helt i vår smak. Halvklart och 20°. Lite trickigt att byta exponering med ömsom sol, ömsom moln. Jag fick bestämma mig snabbt. Den här gången hade jag med mig Leica M4-P med Kodak Color Plus 200. Manuell exponering alltså. Det andra ekipaget var min Instax-kamera SQ20 som tar kvadratiska bilder på 4Mpix. Och gör det otroligt bra om man jämför med alla tiotals-plus-Mpix kameror. Här var det inga problem med exponeringen. Point and shoot. Bilderna här nedan är endast från Instaxen (av naturliga skäl, filmen i Leican är inte slut än).

Om Alsta Trädgårdar kan man läsa HÄR. 

Det är alltså en gammal handelsträdgård som har slutat vara en handelsträdgård, men ändå inte. Det stora växthuset är förfallet, nästan allt glas i taket är borta. Flera buskar och träd har växt genom taket. Ägaren är trädgårdsakitekt och har inrett det stora växthuset med små inspirationsplanteringar. Ett ständigt föränderligt projekt. Det finns en utställninghall och ett café. Stället är ganska välfrekventerat men det är inte trångt i caféet, varken inne eller ute. Värt ett besök om du inte bor för långt bort, tycker jag.

Eders Hängivne

Åter till Bergianska

Om traditioner

Vi har skaffat oss traditioner under våra tolv år som invandrade stockholmare. Vissa ställen återvänder vi till varje år. För att vi trivs där. I mitt förra inlägg besökte vi Millesgården. Idag blev det Bergianska trädgården. Eftersom vi besöker våra smultronställen lägger vi märke till alla de små förändringar som sker. Ibland till det bättre , men ibland tvyärr till det sämre. Det gamla orangeriet var inte alls som vanligt den här gången. Direkt innanför entrén kunde man köpa mat eller fika och i de angränsande rummen kunde man bara sitta. Där brukar det annars finnas något intressant att titta på. Jag gick istället till Edvard Anderssons stora växthus. Jag konstaterade efteråt att jag senast var inne där i maj 2008. Så det var på tiden. Här kommer lite bilder från det stora växthuset.

Alla bilder är från Medelhavsrummet som är det största. Det finns också ett Sydafrikarum, Ormbunksrum, Palmrum och Kalifornienrum.

Efter detta tog jag en liten paus utanför på uteserveringen Sen gick jag bort till Viktoriahuset som jag senast hade besökt i juli 2012. Jag gillar jättenäckrosorna de har där.

Eders Hängivne

PS
Det var ingen trängsel  i något av växthusen. Du kan lugnt åka dit och njuta av det tropiska klimatet på din hemester.

Sommaren är på gång

Den längsta natten har just passerat

Jag sitter just och väljer bilder för min andra fotobok någonsin. Och det blir bilder från min sommar med Instax Square. Den där indirektbildskameran på 4 MPix med en inbygggd printer som ger polaroidliknande bilder.

Det här är en digitalbild från kameran. Men i boken använder jag skannade printar. De är ganska charmiga och med en fläkt av analog teknik. Operfekta.

Eders Hängivne