Bilder från vinden

Bäst att säga det med en gång. Jag har ingen vind. Rubriken är avsedd att leda dig till att tänka att här kommer det något riktigt gammalt, dammigt och samtidigt charmigt. Typ mormors fotoalbum. Icke så. Rubriken lånade jag från en oglamorös men spännande fototävling som startades av en fotointresserad person. Oglamorös för att priserna är en symbolisk summa pengar som räcker till ingenting. Kanske jag kan locka dig till den sköna och avspända sajten The Everyman Photo Contest.

I albumet Bilder från vinden ämnar jag lägga foton från min egen fotografering under den analoga eran. Den som startade på allvar 1974. Några få filmer svart/vitt men otroligt mycket färgnegativ och dia. En skatt att ösa ur kan man tro. Hehe. Mest trams är mitt eget betyg. Men där finns några hyfsade och några fina.

Från början hade jag planer på att skanna in allt men sedan jag tittat på några magasin och strippar inser jag det löjliga att spendera all den tid som krävs för en blott medioker bildsvit om familjen Melderts liv och leverne. Det tar tillräckligt mycket tid att montera om alla dia till kompaktramar som jag föresatte mig för tio år sedan.

Så medan jag städar och donar i mina ”vindsbilder” kan det hända att jag hittar någon som är tillräckligt intressant för att skanna och bevara digitalt. Om inte annat så för mina söners bröllop. Om dom gifter sig, vill säga. Och för att dela med sig av på Fotosidan. Här är några exempel från vindsgömmorna i albumet "Bilder från vinden".


Restaurangen vid slutet av universum. Apolonas, Naxos. 1995


Stranden i Tversted, Danmark. Melerat brunfilter. 1992 tror jag.


Damm i kvällsljus. Norge 1976


Gamla stan. Naxos 1995


Vattenfylld eka. Åmål 1977

Mera bilder finns på vinden...

Praktikan

Jag hittade en bild på Praktikan bland mina diabilder. Den kamera som jag började fotografera på allvar med 1974. Fotot är taget på en midsommarpaddling 1978. Kameran ligger där den alltid låg. Alltid redo. Kameran tillhör min pappa och är förmodligen svårfunnen i hans drygt 50-åriga kamerasamling. Hon som blev min första fru tog bilden med sin analogkompakt, en Konica tror jag det var. I vilken sjö det var minns jag inte...det finns ju tusentals i Dalsland.

Råg i ryggen

Jag hade en gång en kompis som heter Gunnar. Hade, ty han försvann till Linköping via en missionsstation i Tunisien där han tillika fann sin svenska fru. Numera har jag bara kontakt med honom i minnet. Vi kallade honom T-Gunnar. Han var från Örebro i T-län, hade en gammal Audi med registreringsnummer som började på T och han drack té i stora mängder. Han bjöd alltid på té i Gröna Annas halvliters vällingkoppar. Te bryggt på lösvikt av utsökta smaker och kvalitéer. Smörgåsar fick man dock fixa själv ända från limpstadiet till den färdiga, ätliga mackan. T-Gunnar var en bohemisk natur. Så till den grad att hans mor nämnde om hans ”ostrukturerade postgymnasiala tid” i sitt bröllopstal. Han hade också en del säregna ordstäv som han levde efter. ”Bättre rik och frisk än sjuk och fattig” sa han ofta när någon krämpa gjorde sig påmind. Men det bästa visdomsordet som gör att jag än idag ser tillbaka på vår vänskap med välbehag och ett flin i hela ansiktet är detta:

”Bättre råg i ryggen än kli i rôven”

Otaliga minnen finns att berätta om vänskapen med T-Gunnar men det skulle tråka ut dig, käre läsare. Precis som en diabildsvisning från semestern.

Naturligtvis har jag bilder på T-Gunnar. Här ett par från våra många midsommarpaddlingar på Dalslands underbara sjösystem. Regnbilden gillar jag särskilt.