Dubbelkors i taket

Nu händer det grejer

Jag har bott i Stockholm i drygt elva år. Många somrar har jag varit i Mariefred, ätit god mat och fotograferat. Men idag var det första gången någonsin jag åkte med den smalspåriga museijärnvägen, Mariefred-Läggesta Nedre tur och retur. Första korset i taket.

Biljetten avfotograferad med Instax SQ20, beskuren och lite bildbehandlad

Innan vi åkte ner dit frågade jag hustrun om jag fick låna hennes tolv år gamla D200. En gammal digitalkamera! Andra korset i taket. Med viss bävan justerade jag några inställningar. 400 ISO, slutarprioritet och enbildstagning (man ska ju inte slösa på film!). Det var minst sagt skakigt på tåget så jag misstänkte att skakningsoskärpan skulle bli riklig, därav slutarprioriteten. Så här gick det.

Läggesta nedre kl 12.43

Vi åkte  tredje klass.

Det var tvåan som skulle dra oss. Här har den tankat vatten.

Med ett ryck är vi på väg ut från spårområdet.

Efter femton minuter är vi framme i Läggesta Nedre.

Om åtta minuter går tåget tillbaka. Men först åker loket och vänder nosen åt rätt håll, åker förbi vagnsättet och kopplar på i andra änden.

Jag missade en del på ditresan så jag såg till att  fånga en del av härligheten på återvägen.

En del hållplatser är riktigt fina.

Den här var väl mer diskutabel.

Sen åt vi en gudomlig midddag på Gripsholms Wärdshus. Men jag fotograferar inte gärna mat.

Eders Hängivne

PS
Jag har åkt tåg sen barnsben men aldrig på smalspår vad jag kommer ihåg. Det var riktigt kul. Men omskakande. Och så träbänkar. Jag mindes gamla SJ-vagnar.

En grön oas denna sommar

Om Solliden

Hela Öland var brunbränt denna sommar. Utom på en plätt utanför Borgholm. Solliden.

Det syns inte så bra här men alla gräsmattor var gröna.

Gott om skugga fanns det också.

Men jag tycker inte det var värt inträdet.

Eders Hängivne

PS
Olympus OM-2N med Zuiko 50/1,4 och Fuji Superia Xtra 400

Vägkrog

Om att ta en paus

Tindered Lantkök längs E22

Eders Hängivne

PS
Vi köpte bara glass och sträckte på benen

PPS
Olympus OM-2N, Zuiko 50/1,4 och Fuji Superia Xtra 400

Paradisverkstaden

Om konstens prylar

Vid det här laget är det väl inte obekant att vi varit på Öland i sommar. Ett varmt och brunbränt Öland. Det var inte mycket som var vackert i naturen. Gröna gräsmattor fann vi bara på Solliden. Men nu ska det handla om Paradisverkstaden i Färjestaden. Mina flickor ville gärna dit så då körde chauffören dit.

Här ingången till verkstaden som är minst lika stor som affären (bakom ryggen)

Fullskalaritning till ett större objekt

Måleriavdelningen

Vad de gjorde här vet jag inte men drejskivorna var igång i närheten.

Det verkade vara flera konstnärer verksamma här. Ett intressant ställe att undersöka.

Affären ser ut som de flesta inredningsaffärer. Jag fann inget nöje i att fotografera den. Full av exalterade kvinnor och deras bortkomna män.

Eders Hängivne

PS
Olympus OM-2N med Zuiko 50/1,4 och Fuji Superia Xtra 400

P 82546

Om familjens första bil

Pappa tog först körkort och mamma strax därefter. Vi åkte först några långresor i farfar Göstas ljusblåa Austin A30. Två vuxna och fyra barn. Vi turades om att ha lillsyrran i knät. Det var inte populärt men vad står man inte ut med för att få åka bil? Från Åmål till Oskarshamn var nog den längsta resan med den bilen på svenska vägar á la 60-tal. Motorvägar var ett okänt begrepp och tur var väl det. A30:n gick inte så fort.

Osäker på var det är men jag gissar i trakten av Edsleskog ett par mil väster om Åmål. Pappa tog bilden med sin Nettar.

Framme i Oskarshamn efter en låååång resa.

Till slut köptes den första egna bilen. En mörkblå Volvo PV 444 med delad framruta och hel bakruta. Årsmodell 1957, tror jag. Registreringsnummer P 82546. Det där numret kommer jag aldrig att glömma.

Stolta ägare! =) Bilden är nog tagen av morbor Oscar eftersom negativet är 6x9 och hans dotter står där till höger.

Och naturligtvis åkte vi mycket. Ofta till Slottsbron där pappas föräldrar bodde. Där insöp vi skitlukten från pappersmassafabriken i Grums om vinden låg på men kompenserade med nybakade bullar och mjölk. Utflykter av alla de slag, till spetsen på Värmlandsnäs, Läckö slott, Håverud, Halden m fl. Familjerallyn på Dalslandsvägarna. You name it. Bilen var Frihet och Äventyr. Kronan på allt resande var en resa till Norge. Och så åkte vi lite bekvämare till Oskarshamn igen. Men syrran satt fortfarande i knät på än den ene, än den andre. Här kommer lite resebilder.

Rastplats på väg till Norge. Mamma och Pappa turades om att köra på alla våra resor. Modernt på den tiden. (Nettar eller Rolleicord)

Pappa lagade mat ibland. Bilden tagen med en Holga eller Diana av någon bror.

Det viktigaste är  med. Kameraväska, stativ, kikaren och spritköket. Jag skulle tro att ABU-röken ligger där någonstans också.

Längst ut på Värmlandsnäs

Vinterlandskap i närheten av Slottsbron. Pappa hade ordnat med förnämlig värme i baksätet genom att montera in egenhändigt tillverkade kopparelement som kopplades med slang till kylarvattnet. Ibland var det för varmt, om man säger så.

Eders Hängivne

PS
Vi hade den några år men riktigt när eller varför vi gjorde oss av med den minns jag inte. Men det blev fler bilar. Nästa blev en svart Ford Anglia -58 som mamma köpte för 50 kr. Men det är en annan historia.