Berlin am Tag

Om några timmar i kunnigt sällskap

I måndags fick jag några timmar över  för egen kontemplation av konferenssessionerna. Jag kontaktade en av mina fotovänner från FS och FB som numera bor i Berlin, Jan Bernhardz, och frågade om han hade tid och lust en stund. Jodå, det nappade han på och vi träffades vid Alexanderplatz för vidare äventyr.

I det sköna höstvädret avnjöt vi en pilsner i solskenet.

Murens offer

Murens historia

Lite spännande arkitektur passerade vi också

Monumenten är rikligen förekommande

Det var första gången för mig i Berlin men nu vet jag säkert att jag vill åka dit igen.

Eders hängivne

PS
Jag använde Zeissen, Sonnaren och HP5+ och det gick riktigt bra. 

Berlin am Morgen

Om en morgonpromenad runt hotellkvarteret

Eders hängivne

PS
Mätsökarkamera, 50 mm och HP5+ 

En fotografisk resa

Om min bildresa i tid och rum på Facebook

Jag har startat en publik resa på Facebook för alla vänner och följare. Men eftersom jag gör (nästan) allt publikt på Facebook kan alla se mina bilder. Det jag gör är att lägga upp ett nytt "cover" ett par tre gånger i veckan. Det är förstås bara fragment, dessutom i dubbel bemärkelse.  Ett Cover i Facebook är 851x315 pixlar så jag har alltså beskurit alla bilder mycket hårt. Det har ofta varit mycket svårt, ibland lätt, men också oerhört intressant att fundera på vad som ska exkluderas och inkluderas. Jag har flyttat utsnittet åtskilliga gånger på en del bilder medan andra ger sig ganska lätt. Alla bilder kommer automatiskt att hamna i ett Cover album på Facebook så med tiden blir det en del att titta på. På första bilden har jag rullat ut röda mattan för alla. Mycket nöje på min bildresa. 

Resan pågår alltså på Facebook. Har du inget konto? Starta ett och häng på. Du kan vara hur anonym du vill.

Eders hängivne

PS
Jag beundrar Vivian Maiers bilder men gör precis tvärtom, jag delar med mig innan jag dör. Mina bilder är kanske inte lika mycket att se på som hennes men vänta femtio år så är det nog annorlunda =) 

Nu har'e hänt igen

Om gamla bilder som lever sitt eget liv

Det är ett underligt fenomen, det där. Att gamla diabilder blir populära efter många år i diamagasinet. För en vecka sedan laddade jag upp just en sån där gamling från 1995 på mitt tumblr. Vi var på Naxos ett par höstveckor och just den här bilden tog jag i Hora Naxos' gamla stad som vi utforskade i långsam takt.

Med en billig gammal spegelreflexkamera och normalzoom. Ingen värstingkamera behövs för mina minnesbilder. Bildvärdet sitter nog i de minnen den återkallar.

Eders Hängivne

PS
Ibland tycker jag att jag tog bättre bilder förr... 

Min analoga sommar

Eller vart tog digitaltekniken vägen?

Jag vet egentligen inte riktigt varför det blev så här. Jag menar, jag har ju en riktigt bra digital systemkamera som ger mig allt jag behöver och t o m mer än jag behöver. Ändå blev den nästan dammig i somras. Jag använde i huvudsak en modern mätsökarkamera med bra objektiv till och fotade allt från promenader i staden till semesterbilderna på Gotland. Jag tänkte väl att frugan skulle ta lite turistbilder på semestern med den men när vi kom hem var bildmaterialet ett helt annat än turistbilder. Lång näsa.

Nu är jag inte det minsta missnöjd med det. Jag fick de bilder jag ville ha om än 100% i svartvitt. Som en semester på 50-talet. Barndomens bilsemestrar var så gott som helt svartvita. Ibland lyxade sig pappa med att stoppa in en färgfilm men annars var det svartvitt som gällde. Albumen är fulla av dem. Så här nära ett halvsekel senare är de likafullt dyrbara minnen. Värda sin vikt i färg.

Jag kan ännu inte riktigt förklara varför det känns bättre att lyfta en analog kamera för att ta en bild. Modus operandi är ju väldigt likartat mot en digitalkamera. Ok, de flesta av mina analoga kameror är lite mindre och lättare än den stora digitala systemkameran. Men ändå. Man trycker på samma avsedda knapp för att frysa ett ögonblick. Och egentligen är det ju inte så intressant vad man använder, bara bilden blir det man ville ha. Ett minne.

Här är några få minnen av min analoga sommar.

Och jovars, jag lyxade till det med lite färg också.

Eders hängivne