Pro Memoria
6x6-dagen i svart/vitt
Genom mina förberedelser vet ni vilka kameror som användes för svart/vit-fotografering. Utrustningen är egentligen ganska ointressant då det är bilden som är det viktiga. Den här dagen var det bara kameror som kan ge bilder i 6x6 cm som var "godkända". Att ta välkomponerade bilder i kvadratiskt format är inte det enklaste men övning ger färdighet. "De första 10.000 bilderna blir bara skit", eller hur var det han sa, Bresson?
Visst, jag kunde gått närmare och svalkat fötterna.
De har rejäla kaktusar i denna storstadsöken
Solen och skuggan här vandra tillsammans
I Plantagets växthus var det bastuvärme
En sevärd utställning
På Drottningholmsteatern pågår nu utställningen ”Det dukade blomsterbordet – till fest och till vardags”. Öppet 10-17 mellan 13-18 april. Det är ingen fotoutställning så bilder får du själv ta. De här tog jag.
Kaffe i trädgården
Picnic i rabatten
Många fönster och svårt ljus måste du räkna med. Spotmätning rekommenderas.
Alla bilder med Ricoh GRD II inställd på Kodak Portra 400 NC
Gröna fingrar
Jag hör inte till den kategori människor som har gröna fingrar. Men jag är definitivt en njutare av grönska. Att odla något har aldrig lockat men att ha en vacker trädgård har alltid varit önskvärt – om man slapp jobba för den. När vi flyttade från villan i Åmål till lägenhet i Vällingby så blev det till att skaffa sig en trädgård som andra sköter om. Utan att det kostar något. Lyckligtvis är Stockholmstrakten full av grönska i parker och odlingar. En av våra favoritoaser är Bergianska trädgården som inte bara erbjuder grönska i alla dess former men också spännande arkitektur att fotografera. Min favorit där är Edvard Anderssons växthus och även om medelhavsklimatet på insidan bjuder på fina växter så är det på utsidan jag trivs bäst. Där ligger det vackert parkerat i lummig grönska så varför gå in i värmen en svensk högsommardag?
Örnen har landat
Närkontakt
De grunda dammarna framför växthuset är idealiska att bada i för små barn.
Men det tycker inte pappa
Macro med Rollei del 2
Nu har det hänt igen. Jag satte på närbildslinserna på Rollein och fotade i djungeln på balkongen. T o m Babyn fick känna på linserna men den filmen sitter ännu kvar i kameran. Det är väl inte så mycket macro med dagens mått mätt men på 50-talet var det macro på den tidens sätt sett. Det finns en ännu värre närbildslins, Rolleinar 3, men den har jag inte lyckats vinna på någon auktion än. Den är sällsyntare än tvåan.
Alla bilder med Rolleiflex Automat (1952) och närbildslins Rolleinar 2.