Grytviken igen
Fortsätter med lite bilder från Grytviken. Det är mycket större här än vad jag hade trott. Många fartyg ligger övergivna och rostar och faller samman.
Djuren här verkar inte bry sig om förfallet
Valfångstfartyget Petrell som var med i förra inlägget har fortfarande sin valharpun kvar i fören.
Utkikstunnan sitter kvar i masten men jag tror inte att den håller för någo utkik.
Vrakdelar kan vara en bra startplats.
Jag förstår att man kanske inte vill stanna här nere för en romantisk träff. De svarta prickarna högt uppe i backen är inga stenar utan det lilla kärleksparet på nästa bild.
Där har vi de två förälskade. Så mycken möda för att få vara på tu man hand.
En elefantsäl kan känna sig trygg här numera.
Den lilla asätande stjärtanden hade också hittat hit.
Anders ville ha ett porträtt på sig i ögat på elefantsälen, var inte någon lätt uppgift eftersom det var ett mönster i ögat som förvrängde motivet något. Elefantsälshonan var samarbetsvillig.
Albatrosser som fastnar i fiskeredskap och även flyger runt med krokar och linor fast i näbben är vardagsmat här. Fisket med långrev gör att 26 arter av sjöfågel riskerar att dö ut. Många åtgärder vidtas numera för att undvika att fåglarna ska försöka fånga reven men tyvärr är det nog så att alla inte följer föreskrifterna.Men det är inte bara fåglarna som råkar illa ut. Skräp dumpas och kanske även tappas i havet. Såg den här pälssälen som har all anledning att vara på dåligt humör med sitt plastband som fastnat runt hans hals och sedan växt fast. Kan gissa att han har rejält ont. Har han tur så finns det någon vänlig själ som klarar av att få bort bandet innan han växer sig större.
Vår guide berättade att de träffat på något liknande för något år sedan och då hade de bestämt sig för att hjälpa sälen. Den var lite mindre än den här. De kastade en jacka över huvudet på den och kastade sig sedan fram och lyckades slita bort bandet. Sedan hade de ett litet dilemma. De behövde jackan för sin fortsatta färd men vem skulle våga gå fram och ta bort den för nu var sälen mer än uppretad så det gällde att springa fort sedan.
Innan vi lämnar Grytviken för nya äventyr har vi lite mingel med de få bofasta och bjuder på ett litet grillparty på däck. Jag valde att lämna kameran i hytten och mingla lite istället.
Men vilken gullig bild på det romantiska paret! :)
Tänk vad man kan göra för kärleken..;)
Tack för din kommentar.
Såg på Akvariumet i Kapstaden hur lilla det är för albatrossen. De äter skräpet och dör sedan svältdöden, med magen full av skräp och skrot får de inte plats med fisk.
Tack för din kommentar.
Hälsningar Lena
Du kanske har varit i Kapstaden och på akvariumet där. De visar vad albatrosserna kan ha i sina magar.
Det var inte lätt att få till något porträtt i ögat, förstod inte förrän jag förstorade att det fanns ett mönster där inne.
Så tragiskt att se elefantsälen med plastbandet...
/Anna
Skräpet är sorgligt, speciellt när det som här hamnar som en snara på sälen.
Det är sådana här bilder och liknande som fortfarande gör det värt, att fortfarande vara betalande medlem på Fotosidan, där verksamheten numera till stora delar går ut på att spekulera i tekniska termer och vinklade jämnförelser mellan olika kameror. Vart tog bilddiskussion vägen?
Mvh
NE
Valjakten är inget vi vill ha tillbaka, de gjorde dessutom slut på sitt eget yrke genom den hänsynslösa jakten.
Tur nog håller valarna på att återhämta sig, vi såg en blåval uppe i Svalbard 2006 och sedan dess har det synts fler där uppe.
Visst är det underligt att så få kommenterar Margaretas helt fantastiska bilder och berättelser.
Jag vet inte om fotografer vissa är mer tokiga i prylar än de som har andra fritidssysselsättningar.
Inte alltid jag är på Fotosidan dagligen men i eftermiddag har jag haft det underbart med
Margaretas expedition.
gia
Jag tycker också om rost för det blir vackra konstnärliga bilder särskilt nära.
Gillar naturligtvis inte denna miljöförstöring som det är.
Om du visat bilderna utan text skulle jag aldrig gissat att det förekom just här.
Åter intressant vältagna bilder.
Hälsningar
Gun-Inger
Tänk överallt finns människor som vill göra illa.
gia.
Mycket att se och fotografera fanns det på den här platsen, sorgligt bara att djuren ska råka illa ut av vår obetänksamhet. Plastbandet på sälen har nog hamnat där av misstag, ingen som bundit dit det. Gissar på att det var en ögla som låg i havet och sälen fick det om halsen dåden simmade och inte fick bort det sedan.