Snart är det slut.

Vi är nu tillbaka i Isfjorden, längst in i den fjorden ligger vårt slutmål Longyearbyen. Vi ska inte dit ännu för vi har hela dagen på oss för utforska delar av den här fjorden. Solen skiner där bakom molnen och vi har ankrat vid Alkefjället

Alkefjället ligger vid den yttersta viken av Isfjorden. Där är det vackert med det höga fågelberget, många renar brukar hålla till där och jag har sett både polarräv och blåräv på det stället, men i dag ligger dimman tät. Så tät att vi efter ett tag ger upp och söker oss till en annan vik.

Vi lättar därför ankar och åker vidare.

Kommer till Skansbukta. Imponerande berg gör att viken här är skyddad från vindar från flera håll och vädret är både vackert och behagligt. Här gör vi en landstigning. Isbjörns vakter ställs ut så att vi tryggt kan sprida ut oss över udden och utforska den.

Här har det funnits en gipsgruva.

Vi kollar in resterna efter det.

Kikar in i gruvöppningen. Man kan inte komma så långt in i den för längst in i gången är den igentäppt med is.

Landskapet är bedövande vackert...

...även om järnvägen mer ser ut som något som skulle passa på Liseberg.

Längre bort på stranden ligger det ett vrak.

Även här finns det små växter.

För nio år sedan var jag också hit och då såg vraket sig ganska likt ut, förmultning går mycket långsamt i de här trakterna.

Vår isbjörnsvakt är på väg upp på berget. Hittar du honom?

På berget i bakgrunden har snön bildat fint mönster.

Ser nästan ut som om någon försökt rita in konturerna.

Här finns också en jaktstuga. Vid mitt förra besök träffade vi på två jägare där, de hade blivit tilldelade att skjuta två renar, men hade inte fått någon.

Berget bakom stugan ser ut som en pampig borg och är det inte en port som anas där uppe.

Jag tittar lite närmare på resterna från gruvtiden.

Mycket skrot som inte får röras eller städas bort.

Det mesta förevigas.

Churchillbarriärerna.

I ett tidigare inlägg berättade jag om Churchillbarriärerna, det finns fyra stycken barriärer. Som jag nämnde då så byggdes de av italienska krigsfångar. Då visade jag bilder på den första barriären, nu tänkte jag bege mig ut till de andra tre.

Vi kan börja bakifrån med den minst spännande barriären, den fjärde. Den ser inte riktigt ut som de andra eftersom det är mer landmassa där. Det beror på att det under årens lopp blåst upp sand som samlats på den östra sidan. Åt andra hållet kan man fortfarande se de stora betongklossarna.

Eftersom det är ganska långa promenader mellan dessa barriärer och vädret här inte är det mest promenadvänliga så blir det bilder från busseturerna istället, så ha lite överseende med oskärpa, regndroppar och fönsterblänk. Det var inte så tätt mellan bussturerna heller så jag avstod ifrån att hoppa av bussen utan försökte få bilder under färd. När det är busväder eller storm så bör man undvika att vara på dessa barriärer, det har hänt att bilar blåst av vägen.

Vi åker vi över ön Glimps Holm och kommer till den tredje barriären. Den är mer spännande för där finns det flera vrak.

En del av dessa vrak sänktes under andra världskriget för att försöka förhindra ubåtsattacker. Det hjälpe inte så mycket, därför kom de här barriärerna till.

Populärt ställe bland dykare.

Vid de vrak som ligger nära barriärerna är det ofta nybörjare som håller till, men det finns också många vrak som ligger på djupare vatten.

Beroende på vilken tid på dygnet som man passerar här så ser man olika mycket av vraken.

Vi fortsätter över till Lamb Holm och där har vi också några vrak som ligger.

Högvatten och lugnt väder så vi ser inte så mycket av vraken där.

Första gången vi åkte förbi här var det lågvatten och vågorna slog, då såg man stora delar av vraket med masten, fast då var jag inte beredd på vad som komma skulle så det blev inga bilder då.

Konstnärlig strandpromenad.

Man kan inte bara sitta och åka buss hela dagarna, utan vi drog iväg på en uppfriskande promenad utefter stranden för att få lite vind i håret och även en dos motion. Vi lämnar vårt hotell och börjar söka oss tillbaka till den strandpromenad som jag såg från bussen.

Det är friska vindar i dag, så man får hålla i hatten om man har någon vill säga. Här nere vid stranden så kan vi se både Signal Hill och stadion.

Den är byggd för att klara av de kraftiga vindar som kan bli i Kapstaden.

Det är iordninggjort en mycket fin strandpromenad där man kan gå utefter havet en lång sträcka.

Det är rejäla klossar som ligger och hindrar vågorna att erodera stranden.

Den här mackapären som sticker upp ur havet såg jag förra gången jag var i Kapstaden. Då visste jag inte vad det var utan trodde att det var något rör från avlopp eller vattenintag, nu vet jag att det är rester från ett fartyg som led skeppsbrott strax här utanför. Det var ganska lugnt väder då fartyget gick ut men det blåste snabbt upp och vågorna blev så höga att de släkte elden i pannan och de hade ingen möjlighet att manövrera sin farkost. Ingen överlevde och det här är rester från det fartyget.

Här kan man också se Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år. Från början var det där som fartygen lade till innan Kapstaden fick en riktig hamn. Namnet robben kommer från holländskan och betyder säl och gott om sälar är det här.

Nu har vi traskat på en stund och det kan vara dags att slå sig ner och vila benen lite.

Vila? Är inte det där en skulptur? Jo, visst är det så, men även en bänk.

Vi går vidare och funderar på vad man får göra och inte får göra här. Kan det vara så att det bara är blå hundar som inte får följa med på promenaden här. Sova går nog bra om det inte är nymåne.

Mellan husen kan man här se hur Lion's Head sticker upp. Det heter så eftersom berget bakom dessa hus ser ut som ett liggande lejon.

Som sagt var så blåser det ganska mycket i dag och vågorna piskas upp mot strandpromenaden.

Man får passa sig för att inte bli helt genomblöt på den här promenaden.

Nu har vi traskat på och kommit fram till den vackra fyren vid Gren Point. Det är den första fasta fyren på den Sydafrikanska kusten och den är fortfarande i drift. Den har dessutom en mistlur som hörs vid dåligt väder.

Här i parken är de omtänksamma mot hundarna, på flera platser finns ställen där de kan få en slurk vatten.

Dessutom har de väldigt duktiga hundar också, som om de bara hade händer så skulle de plocka upp efter sig själva. Så har de även speciella tider då de får skälla.

Vi traskar vidare.

Tittar på lite spontankonstverk.

Träffar på en lekpark där de flesta av lekredskapen är skapade av naturmaterial.

Dessutom har den en järnväg som går runt hela lekparken, ser lite rostig ut så jag tror att den är nedlagd. men pass på, där kommer ett tåg.

Den var inte alls nedlagd, det är Old Lady som tuffar fram med lokförare och passagerare också.

De har inte bara tänkt på barnen här utan de vuxna kan få vila benen vid lite kul bänkar. Varför inte ta och göra en pudel.

Eller sitta hos en anka...

...eller en säl.

Där intill står de "Fem vita hästarna", en skulpturgrupp som är inspirerad av havet och ett skepps förlisning när konstnären var barn. Skeppet hade, förutom den övriga lasten även White Horse Whisky och små vita plasthästar. Dessa små hästar flöt iland och barnen roade sig med att samla in dem vid den här stranden.

De här hästarna har en vuvuzela i munnen och en i baken, genom dem är det tänkt att man ska kunna viska meddelanden till varandra. Man kan även få känna sig lite barnslig en stund och rida bort till fantasins värld.

Här i parken finns också hjälpen för dem med stora synproblem. Det är kanske så här stora glasögon jag behöver för att få bukt med mitt dubbelseende.

Vill man höja sina matupplevelser till en hög och snurrande värld så kan man ta sig upp till den här restaurangen som snurrar när man sitter och äter och man kan få beundra utsikten åt alla håll.

Innan vi hoppar på bussen för återfärd, så får jag syn på någon som förmodligen låst sig ute.

Grytviken igen

Fortsätter med lite bilder från Grytviken. Det är mycket större här än vad jag hade trott. Många fartyg ligger övergivna och rostar och faller samman.

Djuren här verkar inte bry sig om förfallet

Valfångstfartyget Petrell som var med i förra inlägget har fortfarande sin valharpun kvar i fören.

Utkikstunnan sitter kvar i masten men jag tror inte att den håller för någo utkik.

Ett ankare utan fartyg.

Vrakdelar kan vara en bra startplats.

Jag förstår att man kanske inte vill stanna här nere för en romantisk träff. De svarta prickarna högt uppe i backen är inga  stenar utan det lilla kärleksparet på nästa bild.

Där har vi de två förälskade. Så mycken möda för att få vara på tu man hand.

En elefantsäl kan känna sig trygg här numera.

Tärnorna svävar omkring.

Hittar en fisk då och då.

En blåögd skarv dök upp...

...och dök ner igen.

Den lilla asätande stjärtanden hade också hittat hit.

Anders ville ha ett porträtt på sig i ögat på elefantsälen, var inte någon lätt uppgift eftersom det var ett mönster i ögat som förvrängde motivet något. Elefantsälshonan var samarbetsvillig.

Albatrosser som fastnar i fiskeredskap och även flyger runt med krokar och linor fast i näbben är vardagsmat här. Fisket med långrev gör att 26 arter av sjöfågel riskerar att dö ut. Många åtgärder vidtas numera för att undvika att fåglarna ska försöka fånga reven men tyvärr är det nog så att alla inte följer föreskrifterna.Men det är inte bara fåglarna som råkar illa ut. Skräp dumpas och kanske även tappas i havet. Såg den här pälssälen som har all anledning att vara på dåligt humör med sitt plastband som fastnat runt hans hals och sedan växt fast. Kan gissa att han har rejält ont. Har han tur så finns det någon vänlig själ som klarar av att få bort bandet innan han växer sig större.

Vår guide berättade att de träffat på något liknande för något år sedan och då hade de bestämt sig för att hjälpa sälen. Den var lite mindre än den här. De kastade en jacka över huvudet på den och kastade sig sedan fram och lyckades slita bort bandet. Sedan hade de ett litet dilemma. De behövde jackan för sin fortsatta färd men vem skulle våga gå fram och ta bort den för nu var sälen mer än uppretad så det gällde att springa fort sedan.

Innan vi lämnar Grytviken för nya äventyr har vi lite mingel med de få bofasta och bjuder på ett litet grillparty på däck. Jag valde att lämna kameran i hytten och mingla lite istället.