Från Östersund till Gäddede.
Vi lämnar Björnrike och drar oss norrut, men först ska vi lämna av sonen vid flyget i Östersund och då passar vi på att titta lite på stan. Från Frösön, där flygplatsen ligger, svänger vi ut på Rödöbron men vågar man åka ut på den, den verkar sluta i ingenting.
Men varför fega ut vi åker mot det okända och ser var vi hamnar.
I Östersund regnar det, men lite regn ska väl inte hindra oss för att ta en promenad.
Alltid hittar man väl något intressant även i en regnig stad.
Både jag och maken tycker om att titta på skidskytte och de gånger vi varit här tidigare så har vi inte letat reda på skidskyttestadion, så det passar vi på att göra nu.
Ferry har visserligen lagt av med skidskytte, men här står han och siktar ändå.
Det är inte skidsäsong och ingen aktivitet här, men det finns ett utsiktstorn som kallas för Termosen och det är öppet.
Här uppe får vi fin utsikt över stan.
Även ner över skidskyttestadion.
Även skidskyttestadion är öppen så vi går in där och tittar.
Straffrundorna ser inte så långa ut, men är nog så förargliga för de som missat sina skott.
Efter vår sabba titt på stad och stadion så lämnar vi Östersund...
...och styr kosan mot Hammerdal och min ungdomskamrat Anki med familj. Så kul att ses igen och tack Anki för den goda maten.
Det här var nog den regnigaste dagen på vår resa, så turen upp mot Gäddede gick utan några egentliga stopp. bara en liten bensträckare vid Skansen Alanäs. Där regnade det också en hel del och eftersom det stod att området beträdes på egen risk så nöjde vi oss med att läsa all information om hur det var under andra världskriget.
Hotellet i Gäddede klassas nog inte som något lyxhotell, men trivsamt är det och jag kan rekommendera deras renfilé. Den är så god så det vattnas i munnen när jag tänker på den.
Vacker utsikt är det också från vårt rum.
Fast det här är nog den längsta hotellkorridoren, så lång så det finns stolar för vila på väg till rummet.
Dessutom jobbar det människor här.
Hälsn!
Dimman på bron var en bonus och regnet minskade inte senare utan det fullkomligt öste ner hela vägen mot Gäddede. Enda bonusen av det var att bilen såg nytvättad ut.
Det fantastiska landskapet fortsätter ju sedan upp längs vägen mot Stekenjokk, via Jorm, Stora Blåsjön etc etc, med bergen i bakgrunden, de vidsträckta alpängarna och alla sjösystem. Bland de vackraste vyer jag vet i världen!
Hälsningar//GöranR
Gränsbua vet jag inte om den finns kvar, var kanske bara så att de inte öppnat för säsongen, fast den ligger kanske på den andra vägen mot Norge än den vi tog.
Solnedgång hade vi kunnat få över sjön om det inte var så att solen knappt gick ner så här års. Den var bara ner och vände lite och så upp igen, men fin är det där. Stekenjokkvägen och landskapet där kommer senare.
Ankis kakburk är fin, den gillade jag också. Påminner om 50-tal.
Den första brobilder var så spännande. Bra.
Ha en fin dag
Bob
Dimman över bron var en bra bonus på resan. Såg ut som om bron gick till himmelen.
Den första brobilden är verkligen häftig ! Snyggt !
ing-marie
Åre på 80-talet var säkert lite lugnare än nu, fast så här års var det inte så mycket aktivitet.
Bron var kul.
att åka och mycket ödebygd ju längre norrut man kommer.
Den här dagens resa såg vi inte så mycket, för det ösregnade nästan hela vägen upp.
Men desto mer vackert såg vi sedan.
Hälsningar, Bjarne
De har humor i Gäddede och ron var häftigt dold i dimman.
Ha det gott!
För att kunna fånga bron i dimma var jag tvungen att hoppa ur bilen(i regnet) och maken köra över bron, vända och hämta upp mig på återvägen, men det var värt att bli lite blöt.
Hotellet i Gäddede var enkelt men trivsam och framför all de hade god mat.
Ha det gott/Stig
Där har du en bra rubrik med Dimmornas bro, eller vägen ner i det okända.
Jämtland är vackert.
Mvh Lena
Bron överraskade oss med sin dimma, var bara tvungen att hoppa ur bilen och fota.
Bra med bilstopp ibland så man hinner kolla nätet och bra med hjälp också.