Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Vildmarkståget 2023. Östersund - Vilhelmina
Vår resa med Vildmarkståget går vidare.
Vi vaknade upp till ett nypudrat Östersund, staden hade fått en rejäl dos med snö innan vi kom och i natt har det kommit lite till vilket gör att det är ganska halt ute. Bäst att gå försiktigt ner till stationen.
Vårt tåg är inte riktigt klart ännu, men vi är klara och lite spända på att få se vårt nya lok som dra oss till Vilhelmina.
Så ser det ut att vara dags för påstigning och alla drar sig mot perrongen.
Spår 3 ska vårat tåg gå på men för att komma dit måste det backa en bit och växla över till rätt spår.
Jodå, här kommer vårt tåg med nytt lok för dagen, fast ett ganska gammalt lok. Det är ångloket E2 094 som är byggt 1907 som ska tjänstgöra i dag. Först backar det och vi får en fin bild av dagens skönhet.
Strax kommer det tillbaka på rätt spår.
Längst bak har vi ett diesellok från järnvägsmuseet T43 235, det är med för att vi ska ha el och värme ombord. Det skymtar lite på bild 3. Här i Östersund står även Inlandsbanans nya ellok, Elektra.
Ett ånglok måste ha erfaren lokförare och där inne i loket får man lite patina av arbetet.
Med rälsdunk och pustande ånga tuffar vi iväg på nya äventyr, första upplevelsen är att få se vad vi får för gott till fikat i dag. Smarriga havtornspraliner var det i dag.
Vi har ett stopp i Lit och Hoting. I Hoting får vi två nya passagerare de ska förbereda vår ostprovning.
Kul att se att även stinsen är klädd i tidsenliga kläder för att matcha vårt tåg.
I Hoting finns det tid för hågade att besöka loket, jag lovar att det är inte bara lilla Wille som ville in där.
Det går åt mycket kol för att driva ett ånglok, eldaren fick skotta rejält. Det går åt 200 kg kol/mil.
I Hoting finns det ett gammalt lok som står som prydnad.
I Sikås bor det visst en man som gillar att visa upp sig tämligen lättklädd, i dag tyckte han nog att det var för kallt att var ute i bara mässingen.
Vi ser att ånglok väcker intresse, många är ute och fotograferar utefter vägen och till och med hundar verkar gilla tåg.
Nu är det dags för ostprovning. Ida och Johan från Norråker har kommit ombord med massor av tallrikar med ost. Ida berättar för oss om alla ostar och hur de tillagats.
Vi får prova vit fårost från Rafsjögårdens Gårdsmejeri, Fagerhamns ost på obehandlad komjölk från Hillsands Getgård och Hilsands Blå, till det ett kex med västerbottensost i från Neom Fjellä. Goda alla tre.
Omtänksamheten på det här tåget är väldigt stor, har man en junior ombord som inte uppskattar vin och ost så ser de till att han får en egen bricka att provsmaka, en som är mer i juniormodell.
Ånglok behöver vatten så när det är dags för påfyllning stannar vi vid en älv för påfyllning. Personalen pulsar ut i snön för att se var det är bäst att komma ner till vattnet.
På andra sidan tåget där fanns det gott om vatten.
Nu börjar vi spana efter ren, vi spanar och spanar. Mycket spår efter ren och andra djur men ingen ren, kanske vi får syn på några i morgon.
Så småningom kom vi fram till Vilhelmina, men först måste vi bestämma om vi ville ha röding eller oxkind till middag. Hekie tar upp beställning. Lätt val för mig.
Middagen blir på Bergmans Fisk & Vilt, där snöade det.
Den middagen var utsökt, jag hade valt röding fiskad i Malgomaj, gott var bara förnamnet.
En smarrig dessert fullbordade kvällen.
Wille gillar inte fisk så han valde oxkind, den var inte så god så när personalen såg att han inte ätit serverades han en hamburgare istället. Den försvann i ett nafs. God var hans bedömning.
Kan man ha det så mycket bättre på en tågresa, jag tror inte det.
Det var dag två på vår resa med Vildmarkståget.
I morgon ska vi se lite av Vilhelmina och sedan tuffa vidare mot nya spännande mål.
Vildmarkståget 2023. Stockholm - Östersund
En dag i april samlades ett förväntansfullt gäng på Stockholms Centralstation för att resa med Vildmarkståget. Vi hade fått avgångstiden 10:58 men inte vilket spår det skulle gå ifrån. Gissar att alla som samlats vid Ringen på Centralen och stod där med samma lilla tagg på resväskorna var lite nyfikna på varandra.
Plötsligt dyker det upp på skärmen att vi skulle åka från spår 18, ett lämmeltåg av människor strömmade iväg. Upp på det som skulle vara spår 18 för att upptäcka att där pilen visade till spår 18 var egentligen spår 19 och i samma veva upptäcka att vårt tåg rullar in på spår 15.
Ja lite motion skadar inte, så lämmeltåget vandrade trappa ner och trappa upp och in på rätt perrong.
Loket måste förevigas också innan jag klättrade in till vår vagn. Loket är ett ellok RC6 1323.
Vi, som var min man och min väninna och hennes barnbarn, hade fått våra platser i en tjusig första klass vagn från 40-talet. För tågnördarna kan jag berätta att det var Ao 15b 3295 byggd av Kalmar verkstad. Den hade två salonger med fina röda öronlappsfåtöljer, teakväggar och björkfanértak. Den var i trafik ända in på 80-talets mitt. Självklart så var min lilla maskot Lilla M med på resan.
I de fåtöljerna satt vi skönt. Här kommer Tomas, en av våra reseledare och berättar lite om vad som ska hända.
Vår toppenduktiga och trevliga reseledare Heike kommer också och hälsar oss välkomna.
Vi får ett första stopp i Gävle där några nya passagerare stiger på.
Sedan är det dags för lunch, den serveras i vår restaurangvagn. Det är SJ:s första elektriska restaurangvagn, den har två kök och två matsalar. I dag blir vi serverade rostbiff med potatissallad av Yvonne och Mårten.
På ena väggen i matsalen är det ett intarsiakonstverk av Ewald Dahlskog, föreställande Göteborg och Malmö.
Vi har även en barvagn med, den är en "Salins vagn" S1 3607.
Där kan vi hämta kaffe så ofta vi vill i våra ny fina muggar.
Eller varför inte avnjuta en Irish coffee.
I Bräcke stannar vi för en liten bensträckare, där snöar det för fullt.
Vi känner igen oss där för när vi bilade norrut förra hösten hade vi en övernattning i Bräcke, då snöade det inte.
Klart vi måste passa på att ha snöbollskrig där.
Sedan var det mat igen, mycket mat på den här resan.
Framåt kvällningen var vi framme i Östersund. Där var vår första hotellövernattning.
...och firade med lite gott att dricka före sänggående.
Så var vår första dag på Vildmarkståget till ända, i morgon tuffar vi vidare norrut.
Road trip north IV - Vinterparken, Östersund
Jag är inne på dag fyra av vår tripp norrut och eftersom vi är kvar i Östersund så passar vi på att titta på Vinterparken.
Vinterparken ligger nere i Badhusparken och vid stranden till Storsjön. Här kunde vi njuta av Göran Strands fina fotografier.
Barnen har de också tänkt på, det finns snöfort och stora snöhögar för pulkaåkning och isbana för andra vinterlekredskap.
Vi drog ner på playan för lite avkoppling.
Där kan man låna en bok från bokvagnen och slå sig ner i solen för en lässtund.
Solen går ner tidigt här, men en skridskotur på Storsjön kan vara trevligt. Flera och långa banor är upplogade för långfärdsskridskor.
Blank fin is som solen speglar sig i.
Tvärs över sjön till Frösön finns även en kryssled för promenader. Eller varför inte en sparktur.
Road trip north II
Vi fortsätter vår vintertripp och lämnar Mora efter frukost. Verkade som Mora tar igen sig inför Vasaloppen för i den stora hotellmatsalen var vi de enda som åt frukost. Sedan vi avnjutit en delikat frukost bar det iväg.
Om det går så brukar vi välja de små vägarna, även om det ibland blir en omväg och i dag tog vi vägen över Lillhärdal.
I Lillhärdal startade den svenska häxprocesserna på 1600-talet genom Gertrud Svensdotters anklagelse mot Märet Jonsdotter 1668. Här miste sex kvinnor livet.
Kyrkan och prästerskapet var inte helt oskyldiga i den processen.
Vi kom fram till Sveg och där var det dags för en bensträckare och den tog vi på Sagoön.
Sagoön är en liten promenadvänlig ö där någon gjort iordning en promenadslinga med fina djur i trä. Det såg ut att ha funnits skyltar som berättade om djuren också.
Synd bara att de flesta av djuren var förstörda.
Färden gick vidare och längre norrut var det inte svaga vägrenar utan glada vägrenar, för nog ser den här ut att småle lite.
Den vita renen poserade inne i skogen istället.
Vad de odlar här vet jag inte...
...men nog ser det mystiskt ut, kan det vara raketbränsle till Tomtens renar?
Då var den här samlingen lättare att förstå vad det är för något.
Några av dem har kanske använts i den här backen. Här var det inga liftköer och ingen trängsel i backen men bra med snö och fina nedfarter. Skalpasset.
I Börtnan hade de ett lite ovanligare rekord. Som om det skulle vara något att skryta med. ;)
Vi passerar en fäbod som jag känner igen från en regnig sommartur i de här trakterna.Svedjebuan
För att till slut hamna i Östersund.
Tog en promenad på stan och fick syn på den här vakthunden innanför en butiksdörr. Den såg aningen avskräckande ut.
Men nästa dag då jag gick förbi, såg jag ingen hund och gick in. Träffade på där inne den goaste och keligaste stora hund. Fick en rejäl kelstund med gosiga Tanja.
Från Östersund till Gäddede.
Vi lämnar Björnrike och drar oss norrut, men först ska vi lämna av sonen vid flyget i Östersund och då passar vi på att titta lite på stan. Från Frösön, där flygplatsen ligger, svänger vi ut på Rödöbron men vågar man åka ut på den, den verkar sluta i ingenting.
Men varför fega ut vi åker mot det okända och ser var vi hamnar.
I Östersund regnar det, men lite regn ska väl inte hindra oss för att ta en promenad.
Alltid hittar man väl något intressant även i en regnig stad.
Både jag och maken tycker om att titta på skidskytte och de gånger vi varit här tidigare så har vi inte letat reda på skidskyttestadion, så det passar vi på att göra nu.
Ferry har visserligen lagt av med skidskytte, men här står han och siktar ändå.
Det är inte skidsäsong och ingen aktivitet här, men det finns ett utsiktstorn som kallas för Termosen och det är öppet.
Här uppe får vi fin utsikt över stan.
Även ner över skidskyttestadion.
Även skidskyttestadion är öppen så vi går in där och tittar.
Straffrundorna ser inte så långa ut, men är nog så förargliga för de som missat sina skott.
Efter vår sabba titt på stad och stadion så lämnar vi Östersund...
...och styr kosan mot Hammerdal och min ungdomskamrat Anki med familj. Så kul att ses igen och tack Anki för den goda maten.
Det här var nog den regnigaste dagen på vår resa, så turen upp mot Gäddede gick utan några egentliga stopp. bara en liten bensträckare vid Skansen Alanäs. Där regnade det också en hel del och eftersom det stod att området beträdes på egen risk så nöjde vi oss med att läsa all information om hur det var under andra världskriget.
Hotellet i Gäddede klassas nog inte som något lyxhotell, men trivsamt är det och jag kan rekommendera deras renfilé. Den är så god så det vattnas i munnen när jag tänker på den.
Vacker utsikt är det också från vårt rum.
Fast det här är nog den längsta hotellkorridoren, så lång så det finns stolar för vila på väg till rummet.