Fleur de Lyshamna
På södra sidan av Bellsund, där den vackra Recherchefjorden svänger österut och in Van Keulenfjorden ligger Ahlstrandudden och Fleur de Lyshamna. Udden kallas också Vitafiskennäset, ett namn som man förstår varför det kommit till då man tar en promenad där. Fast vid första anblicken av udden så borde det kanske heta den svarta udden, med tanke på att berget som sticker fram nere vid havet är alldeles svart.
Här på udden finns det en privat hydda, den tillhör en nutida jägare som heter Tommy Sandal. Det finns en bok skriven om honom, "Jeger i Svalbards villmark" .
När man närmar sig stranden nära hyddan så förstår man varför udden kallades för Vitafiskennäset, här ligger drivor av rester efter vitvalsfiske på 1930-talet. Det är enorma benhögar som ligger här och vittnar om den forna jakten på dessa vackra valar.
Solen bryter fram genom molen och blänker vackert i havet, inga vitvalar syns till nu men med tanke på benresterna så inser man att det varit gott om dem tidigare.
Några gamla fångstbåtar ligger även kvar här.
Det är en stabilt byggd stuga som står här och det behövs säkert när vinterstormarna sätter in eller när isbjörnen försöker ta sig in.
Trots att den heter Bamsebu...
...så göre sig isbjörnarna icke besvär här, för då får de riktigt ont i tassarna. runt hela hyddan sticker dessa spikar ut.
En av de gamla fångstbåtarna som ligger här...
...vittnar om att någon haft den som övervintringsbostad någon gång. Rester av en dörr, som byggts i aktern, och en järnspis finns kvar. Kan ha varit några jägare som förlist med sin båt, vet inte men fantasin skenar iväg.
Skarpsyn var ett passande namn på den här spaningskojan. Där satt de säkert och spanade efter när vitvalarna kom in i bukten.
Det här stenröset är också byggt för spaning efter val.
När vi nu spanar ut över havet ser vi bara några fåglar.
Högt uppe på berget går några renar och betar, Några i gruppen vill gärna gå dit upp och kolla närmare på dem, men jag har redan bra bilder på svalbardsren från tidigare resor...
...så jag väljer att återvända till vårt hem för den här resan.
Spik i dörren kan vara till stor nytta. Kanske man skulle ha det här hemma också.
Ha det bra
Bob
Dessvärre så avskräcker det nog inte inkräktare med händer.
Många av stöttorna är nog till för att det inte ska blåsa bort, många hyddor i området är dessutom förankrat i marken med vajer. Spiken med det vassa utåt är för isbjörnen.
Skräpet här som är benrester är skyddat eftersom det är från valjaktstiden och får inte städas bort.
Huset var en rejäl byggnad, det välter man inte så lätt.
Vi fick en del landstigningar och det var skönt att få sträcka på benen på land ibland.
Jättefina bilder och bra skildring! Läser vidare bland dina inlägg.
Ha det fint!
//Micke
Även om det är ungefär samma klimat runt om ön så är landskapet ganska varierande ändå.
Blir fina färger på hösten.
Spikarna kan kännas otäckt, men isbjörnen är inte den som viker för en liten brädvägg. vill den in så kommer den in. har sett bilder på hus där de tagit sig in och sedan är det nog dags för nybyggnad.
Det blir fina färger på en del ställen i det här landskapet.
Det finns så många fängslande historier på dessa öar.
folk som överlevt flera år på en ö med bara minimal utrustning.
Hälsningar Lena
På min telefon får jag nästan använda förstoringsglas om jag ska kunna se eller läsa där. Kör med ipad på resan för att kunna se. Spikarna är nog effektiva, men får hoppas på att nallen har lärt sig att det är farligt.
känns bra för en pensionär för det är mycket vackert se från båten.
Intressant läsa denna text och se bilderna härifrån.
Tänk vad mycket som hänt tidigare här uppe.
Gun-Inger
Jag hoppas verkligen att du vinner pengar och kan åka dit.
Så pigg och rörlig som du är så klarar du både zodiak och landstigningar galant.
Vår äldsta medpassagerare var en bra bit över åttio år, närmare nittio och hängde med på allt.