Fleur de Lyshamna

På södra sidan av Bellsund, där den vackra Recherchefjorden svänger österut och in Van Keulenfjorden ligger Ahlstrandudden och Fleur de Lyshamna. Udden kallas också Vitafiskennäset, ett namn som man förstår varför det kommit till då man tar en promenad där. Fast vid första anblicken av udden så borde det kanske heta den svarta udden, med tanke på att berget som sticker fram nere vid havet är alldeles svart.

Här på udden finns det en privat hydda, den tillhör en nutida jägare som heter Tommy Sandal. Det finns en bok skriven om honom, "Jeger i Svalbards villmark" .

När man närmar sig stranden nära hyddan så förstår man varför udden kallades för Vitafiskennäset, här ligger drivor av rester efter vitvalsfiske på 1930-talet. Det är enorma benhögar som ligger här och vittnar om den forna jakten på dessa vackra valar.

Solen bryter fram genom molen och blänker vackert i havet, inga vitvalar syns till nu men med tanke på benresterna så inser man att det varit gott om dem tidigare.

Några gamla fångstbåtar ligger även kvar här.

Mönster i en benrest.

Det är en stabilt byggd stuga som står här och det behövs säkert när vinterstormarna sätter in eller när isbjörnen försöker ta sig in.

Trots att den heter Bamsebu...

...så göre sig isbjörnarna icke besvär här, för då får de riktigt ont i tassarna. runt hela hyddan sticker dessa spikar ut.

En av de gamla fångstbåtarna som ligger här...

...vittnar om att någon haft den som övervintringsbostad någon gång. Rester av en dörr, som byggts i aktern, och en järnspis finns kvar. Kan ha varit några jägare som förlist med sin båt, vet inte men fantasin skenar iväg.

Skarpsyn var ett passande namn på den här spaningskojan. Där satt de säkert och spanade efter när vitvalarna kom in i bukten.

Det här stenröset är också byggt för spaning efter val.

När vi nu spanar ut över havet ser vi bara några fåglar.

Högt uppe på berget går några renar och betar, Några i gruppen vill gärna gå dit upp och kolla närmare på dem, men jag har redan bra bilder på svalbardsren från tidigare resor...

...så jag väljer att återvända till vårt hem för den här resan.

Kap Lee

Det är kul att få utforska östra sidan av Svalbard och den här eftermiddagen tänkte vi utforska Kap Lee på Edgeøya.

Stranden här ser lite makaber ut, för här har det varit ett tillhåll för valrossjägare på 1600 och 1700-talet. Stranden är översållad av skelettdelar.

Isbjörnsvakten är på plats, fast den här vakten verkar ladda kameran i ställe t för geväret. :)

Varför kranierna är samlade så här vet man inte, men gissar på att det varit någon religiös ceremoni som hållits där.

Olle har hittat en smiley.

Det är kotor från valrossen som ser ut som om de ler. Finns lite olika varianter.

Den här liknar en liten björn.

Det känns lite makabert med alla dessa benrester här.

Här på ön övervintrade fyra holländska isbjörnsforskare 1968-69. Då minskade antalet isbjörnar, och det var en stor undersökning som skulle dokumentera statusen för isbjörnen.

Den här fina kojan är av senare datum och är hitforslad i sektioner från Tromsö. Bäst att kolla om det finns några isbjörnar bakom husen.

En av våra guider berättar att vid ett besök här så kollade de runt efter isbjörn och tyckte att det verkade fritt fram, då kikar en isbjörn ut från baksidan av den här hyddan. Det är där man nu ser lagningen med masonitskivor.

Vi får gå in i och titta.

Ett brännmärke på en stolpe.

Blommorna har gjort sitt för i år.

Vi vandrar vidare...