Dödens järnväg.

Som sagt, så kom tåget.

Vi hoppar ombord och slår oss till ro i vagnen för de mindre bemedlade, tredje klass. Vill du åka lite flottare och få en dyna på sätet och även te och kaka, då kostar det 200 baht extra. Tåget tuffar nu ut på bron.

Kort tid före krigets slut lyckades bombplan från basen på Sri Lanka förstöra det fjärde, femte och sjätte spannet på huvudbron. Japanerna ersatte dessa tre spann med två större.

Mr Tawee ser glad ut över att fått ombord oss på tåget.

Det finns toalett ombord. Elegant, eller hur?

Vi åker över bron och som tur är har de byggt små plattformar dit de som är kvar på bron kan söka sig.

Från början beräknade de japanska ingenjörerna att det skulle ta 5-6 år att bygga järnvägen, men i verkligheten tog det ett år.

Som sagt, finns det turister så finns det försäljare. Med en jämn ström så kommer de och vill sälja, vatten, dricka, vykort och en massa annat.

Tåget rullar på och jag kan inte påstå att naturen utanför susar förbi, för det går inte så fort. På många ställen ligger de gamla syllarna från andra världskriget kvar och de är inte i bästa skick.

Författaren Ernst Gordon, som själv deltog i andra världskriget som kapten vid ett skotskt regemente, tillbringade tre år vid floden Khwae. Först var han med om själva byggandet av järnvägen och broarna och sedan med underhåll och reparationer efter allierade bombningar. 

Han skrev en bok om sina år i japansk fångenskap, boken Miraklet vid River Kwai (1965), som skildrar de fruktansvärda förhållanden som fångarna levde under. Han avlivade myten om att brittiska officerare villigt skulle ha deltagit i byggandet av bron och att de gjort den färdig på rekordtid för att demonstrera sin överlägsenhet för fienden. 

Arbetet utfördes i stället under hot och bambukäppar och "vi tog stora risker genom att sabotera arbetet så fort vi såg en möjlighet," berättade Gordon.

Vi tuffar förbi små hus...

...vackert landskap.

Berg börjar synas.

Hägrar

Magra kor.

Mera berg.

Fält med tapioca.

Risfält.

Ser lite folk vid sidan om järnvägen.

Kan bli tröttsamt att resa.

På vissa sträckor är det mycket brant utanför dörren. Höjd syns inte så bra på bild, men här var det ett rejält stup utanför och alla dörrar var öppna.

Så den här skylten kan vara befogad.

Hellfire pass. Det kallas så eftersom åsynen av utmärglade fångar som arbetade här på natten i facklornas sken sades likna en scen från helvetet. Fångarna tvingades arbeta 18 timmar om dagen av japanerna för att få klart arbetet. Många dog på grund av sjukdomar, hårt arbete eller för att japanerna slog ihjäl dem.

Kärleksfullt budskap på andra sidan passet.

Lite speciell lyktstolpe.

När vi kommer till Wang Pho ska vi stiga av. Vi har nu åkt i över en timme.

Vi vinkar farväl till konduktören...

...och tåget.

Det är dags för lunch för oss. Mycket kris ute i välden nu, men det var inte så stor kris med vårt lunchställe. Vi fick riktigt god mat.

Sitta fint kunde man också.

och under strecket_____________________________

2015-11-10 11:19   Pistol-Pete

Riktigt spännande bilder, och en spännande historia. Tack för dem! Ha det fortsatt fint!

Mvh, Peter

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2015-11-11 10:44

Tack Peter!
Det var en intressant utfärd också. Kul att ha fått se och uppleva.

Svara

2015-11-10 11:19   Bob Bovin

Hej,
På den toan måste man ha bra balans.
Ha det bra
Bob

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2015-11-11 10:45

Tack Bob!
Jag testade in min balans på toan, det räckte med att vingla omkring i mittgången.

Svara

2015-11-10 13:14   kunert

Bra info igen! Ser lite läskig ut den där färden, men toan var fin;)
Det som utmärker sig i dina bilder är alla färger som finns nästan överallt, och den fina arkitekturen förstås!
Kris, som Krav restaurangen på KS:)

Kenneth

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2015-11-11 10:48

Tack Kenneth!
Jag gillar färg i tillvaron och har upptäckt att jag också gillar att fota arkitektur, fast å andra sidan så gillar jag nog att fota det mesta. Var kanske inte så mycket Krav på den restaurangen, men gott var det.

Svara

2015-11-10 14:38   tomazon

Ett spännande reportage igen Maggan :-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2015-11-11 10:49

Tack för din kommentat Tommy!

Svara

2015-11-10 19:16   gertphoto

Vilka härliga naturbilder Hunden ser ut att ha det bra Toan ser inte bekväm ut Ha det gott : ) // Gert

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2015-11-11 10:51

Tack Gert!
Det var fint landskap vi åkte förbi fast jag tror inte att krigsfångarna kunde njuta av det.
Hunden låg i gräset och verkade njuta av tillvaron, dem började kråma sig då jag satte mig på huk.

Svara

2015-11-10 19:19   Tyri

En fin reportage, jag läser dina bloggar så ofta jag kan:o)
Mvh Synnöve

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2015-11-11 10:51

Tack Synnöve för din kommentar, kul att du läser dem.

Svara

2015-11-10 20:59   Mikael Jakobsson

Fina spännande bilder och toaletten verkar sådär... ;)
Ha det fint!
//Micke

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2015-11-11 10:53

Tack Mikael!
Testade aldrig toan, hade blivit lite vingligt där.

Svara

2015-11-10 21:31   Gun-Inger Arvidsson

Er resa på en timme ger mig som betraktare många olika vyer.
Gröna berg med olika odlingar, vackra planteringar.
Vacker bild på sovande pojken.
Tågnörden gillar se tåget med.
Fint se tack
Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2015-11-11 10:55

Tack Gun-Inger!
En timme och lite över var tillräckligt på det tåget, visserligen varierade landskapet och försäljare och passagerare vandrade i mittgången. Hade varit kul att åka över till Burma också men vi skulle ju tillbaka till hotellet innan kvällen och kvällstrafiken i Bangkok är tät och köig.

Svara