50-talsnostalgi.
I lördags var det Nostalgidag på Järnvägsmuseet i Gävle. Man kunde köpa biljetter i förväg och åka med de gamla tågen till museiområdet.
Vi fick åka rälsbuss, det har jag inte gjort sedan jag var riktigt litet barn. Konduktören kom och kontrollerade våra biljetter, han hade tång men klippte inga biljetter.
Vår förare hade vissa likheter med en mer känd tågentusiast vid namn Stig-Helmer.
Först kommer vi till vagnhallarna, tittar runt lite där.
Återvänder sedan till vår rälsbuss och åker över till Järnvägsmuseiområdet.
Där en stilig stins hälsar oss välkomna.
Många här är klädda i tidstypiska kläder.
Ett Folkparksområde är uppbyggt och ur högtalarna skvalar skön Rock'n'rollmusik, några dansare är uppe och stuffar runt. Musiken är så medryckande så det är nästan så att jag hoppar upp och svänger runt lite.
Kommer du ihåg Violpastillerna, tror att asken också såg ut så där när jag var liten, kanske var den lite mindre. Men Nickel såg annorlunda ut.
De små har ett alldeles eget tåg.
Bussen kommer, Vill man inte åka tåg från järnvägsstationen så går det bra att ta bussen också.
Det fanns flera olika bussar att välja på.
Vi går in och kikar i museet också. Snälltåg kommer jag ihåg från resorna norrut då vi skulle till mormor och morfar. Svindlande hastigheter var det, det här loket har satt hastighetsrekord för ånglok, svindlande 137 km/tim. kom det upp i.
Man får inte klättra runt hur som helst här. ;)
På 40-talet började bilen bli vanligare och fler och fler blev bilburna, den är modellen brukade vi kalla för "oljeeldad djungeltrumma" . Kommer ihåg att den luktade inget vidare och bilsjukan fullkomligt frodades då man åkte i en sådan. Sådana där vimplar samlade min bror på.
Bilutflykter och camping blev vanligt och just ett sådant här campingbord hade vi när jag var liten, bordet har jag fortfarande kvar.
Här kan vi även se vad som händer när bilen gjort sitt.
Vi går ut och tittar lite till. Många har kommit hit för att visa upp sina gamla bilar.
Många tåg och olika lok är i gång den här dagen.
Det körs och det växlas, gissar att tågfantasterna hade kul. Även jag som inte är någon fantast tyckte det var kul med alla tåg och minnen.
Eller om det var barnens lilla djurhage, den var i alla fall en god konkurrent, med farmare och fina djur.
Att få hålla i en höna måste vara fint.
Även en liten farmare var det här.
Sedan gick vi tillbaka till stan.
Och såg gävlepolisens nya satsning på polisfordon.
Det var mycket minnen och nostalgi där.
Synd att vi inte visste m arrangemanget i Hamrånge, inte så långt så vi borde ha hunnit med båda.
Kolbullar är ju så gott och det fanns det inte vid Järnvägsmuseet.
Hoppas du visar lite bilder därifrån.
Sten
Dina vänner kanske finns med på några av mina andra bilder, var mycket folk där och många entusiaster.
Fanns en som byggde modeller också, små fina troligtvis var helt fungerande. Fast de var inte så stora, mer 1½cm.
Ångloken väcker många minnen från barndomen. Tack.
Ha det bra
Bob
Nog minns man tågfärderna med ånglok, känns inte sååå länge sedan om man inte börjar räkna åren.
Rapidloket 846 har varit upp till Boden och Vassijaure med veteran-
vagnar.Dm 3 1246-1247-1248 har jag fotat i Luleå när det gick i trafik
på malmbanan.Bra foton från dåtidens fordonspark.
Violpastillerna var gode, men min favorit var nog Salmiak.
Kan det ha varit det tåget som gick till Haparanda som du såg då, vi ramlade på ett veterantåg då vi var i Haparanda för några år sedan.
Till Haparanda har jag åkt 2 gr med ånglok och 1 gång med diesellok
+ en gång med Du ellok när banan elektrifierades .
Natten mot midsommar brann tyskmagasinen ner i Karlshäll
där Malmbanansvänner förvarade sina veteranvagnar så det
blev inga veterantågresor när de gamla passagerarvagnarna
totalförstördes.
http://www.fotosidan.se/blogs/magganfs/hapranda-och-nostalgitaget-med-t41-och.htm
Var mycket minnen bland dessa tåg och fordon.
Det var nog den tidsrymden även för mig när jag var där senast, för våra barn var då små.
Tyckte det hade ändrats en hel del, men minnet bleknar ju med åren.