Saltströmmen del I
Saltströmmen (no. Saltstraumen) är världens starkaste tidvattenström och flyter mellan öarna Knaplundøya och Straumøya cirka 30 km söder om Bodö i Nord-Norge. Den förbinder Ytre Saltenfjord med Skjerstadfjorden. Strömmen, som är 3 km lång, uppstår när tidvatten förflyttas mellan de båda fjordarna. På det smalaste stället är strömmen bara 150 m bred vilket ger en maximal hastighet är omkring 22 knop (40 km/h). Vid nipflod passerar under cirka sex timmar 372 miljoner kubikmeter vatten genom den 31 meter djupa passagen. Höjdskillnaden på havsytan mellan in- och utsidan av det smala sundet kan då vara så mycket som 1 meter (Wikipedia)
Här är dykcentret Nord & Ne som ägs och drivs av Fredric och Borghild. Vi träffade Fredric redan 2010 då vi var på besök första gången, men då fanns inte ett välorganiserat dykcenter som nu. Vi gjorde flera dyk utanför dykcentret i vattnet som man kan se från denna bild. Strömmen kunde vara mycket nyckfull här och det blev helt olika dyk beroende på om vattnet var på väg "in eller ut".
Fredric gör sej klar att gå i med en dykare. Plastflaskan som hänger på hans utrustning är till för att plocka "bortkastade" drag. Det är väldigt många som fiskar i strömmen och dagligen plockar de upp drag med krokar som blivit kvar i vattnet.
När man kommer ner i det gröna vattnet är väggarna täckta med färggranna anemoner, död mans hand, hydroider, sjögurkor mm.
Saltströmmen har av National Geographic blivit utsedd till en av världens bästa platser för sportdykning. Orsaken till detta är förstås den otroliga artrikedom som finns i strömmen. Men det är inte en dykplats för nybörjare och guide är förstås nödvändigt för att få fina dyk och ffa för säkerheten.
En del av denna färgprakt finns också på vår västkust t ex vid Väderöarna där det finns gott om "död mans hand" och en hel del havsnejlikor, men här är det mer av allt och skarpare färger, speciellt de sprakande röda och randiga anemonerna.
De här anemonerna fanns det väldigt gott om och de fanns i alla möjliga röda, orange och gula toner.
Här sitter det några sjögurkor i mitten, bland sjöpungar, svampar, koraller och en sjöstjärna.
Det finns också gott om fisk t ex torsk, som på denna bild. Vi såg också fina sillstim men sikten var inte tillräckligt bra för att jag skulle kunna fånga dem på bild. Torskarna kunde ha rätt olika färg, en del var nästan röda och jag vet inte varför.
Torskarna kunde man komma nära ibland och den här är fotad med 60 mm makro. Vi såg även hälleflundra och några andra plattfiskar, men just hälleflundrorna lyckades simma iväg innan jag fick någon bild som jag var nöjd med.
Som jag redan visat fanns det havskatt i Saltströmmen. När vi var där 2010 såg vi bara någon enstaka, men nu såg vi havskatter på varje dyk ofta flera stycken. Man får inte ta upp fisk/jaga när man dyker med Nord & Ne och det har helt klart gett resultat. Havskatterna verkade stortrivas och de hade för det mesta inget emot att bli fotograferade.
En vuxen havskatt är blåaktig i färgen men unga individer är bruna. Unga havskatter gömmer sej för det mesta i skrevor och backar in djupare om man lyser på dem. Den här var dock ute och simmade.
Den kom till och med simmande mot mej och här passerar den förbi mej på sidan.
Jag flyttade ner en bit och fick ta ett porträtt. Sedan fick den vara och fortsätta med sina bestyr på botten. Den var nog ute och letade efter något ätbart. Den här är betydligt mindre än man kanske upplever den.
Det här är kanske Saltströmmens mest fotograferade havskatt. En stor och antagligen rätt gammal individ som var kung på sin hylla. Den rörde inte en fena när jag kröp nära och tog några bilder. Jag har fotat den med 14 mm fish-eye så jag är väldigt nära.
På lite grundare vatten stöter man på stora tareblad med grova skaft. På skaften bor det en hel koloni med djur som t ex musslor, hydroider och annat smått. Dessa samlingar har jag förstås också fotat med makro och det kommer i nästa inlägg.
Miljön på den stora bladen var fascinerande och jag blev ofta kvar länge inne bland de grova skaften.
Här har jag bara vänt kameran uppåt under ett skaft och tryckt av. Ibland fungerar det alldeles utmärkt när man har vidvinkel på kameran.
Så här avslutade vi ett antal dyk innan vi simmade upp mot ytan eller in under den stora bryggan om vi var vid dykcentret.
Här är en kollektion av "bortkastade" drag, krokar och linor som de plockat upp bara i år. På bilderna (som inte syns ordentligt) är det döda fiskar och sjöfåglar som fastnat i dragen eller linorna och drunknat. Saltströmmen är som sagt mycket populärt ställe att fiska vid och det finns en stor fiskecamp. Dessutom står folk längs kanterna och provar lyckan. Det här lämnar de tyvärr kvar efter sej.
Hej så länge,
Lena
det är tacksamt att få besöka en natur som inte är så lättillgänglig för naturfotografer. Det finns alltid mängder med intressanta motiv, precis som det finns i naturen på land, men det är inte så många som visar bilder från den här sidan. Vi njuter på varje dyk även om sikten inte alltid är optimal och vi får se vyer som helt enkelt inte går att fånga på bild.
Hälsningar Lena
det kan vara läskigt (och farligt) att dyka i sådan ström och det är därför vi dyker med de erfarna guiderna på Nord & Ne. Man kan fastna i gamla linor och det är väl en dykares mardröm. Jag fastnade vid ett tillfälle men det var lätt för min parkamrat att trassla ut mej ur den tråden och ingen skada skedd.
Hälsningar Lena
det är precis tvärtom (som du insett), ju mer ström desto mer matpartiklar i vattnet som de små djuren kan äta och dessa djur blir mat till större djur osv. Jag använder blixtar för det är vad jag har i min utrustning. Många som filmar använder LED ljus numera, men jag har lite äldre grejer och kommer inte att uppdatera än så länge. Mina blixtar har en recyklingtid på ca 1 s och det räcker bra för mej.
Hälsningar Lena
jag har ett fokusljus monterat mitt på kameran som jag kan vinkla åt olika håll. Annars skulle kamerans autofokus inte klara av att leverera. Ibland är det väldigt mörkt. Som backup har min ena blixt också ett läge med ljus, men då drar den ur batteripacket onödigt fort. Fokusljuset är en Sola600 (eller en Sola800) som har både vitt och rött LED ljus.
Hälsningar Lena
det gröna vattnet är speciellt för kalla vatten som hos oss, i Norge eller Kanada. Då passar röda eller orangefärgade dräkter extra bra på de som är modeller. Likaså blir de orangefärgade väggarna med anemoner och död mans hand extra fina mot det gröna.
Hälsningar Lena
bortsett från skräpet som fiskarna lämnar efter sej så tror jag att det här är en väldigt frisk miljö där djurlivet frodas. Man får inte glömma att de som fiskar också bidrar mycket till orten, mer än dykarna för de är många fler, och då får man leva med det skräp de råkar lämna efter sej.
Hälsningar Lena
De med dykaren med i bild gillas.
Har du köpt drönare?
Sista bilden är ju hemsk egentligen. Samtidigt bra att de som plockar upp allt ”skräp” från oss, visar hur mycket vi skadar…
jag tror att du skulle trivas i vattnet men det tar ett tag innan man får hyfsade bilder. Även en insjö kan vara utmanande. Kul att du gillar bilderna med dykaren. Det är ofta så man gör i "undervattensfotovärlden" men en del har kommenterat att de tycker dykaren stör i motivet. Jag brukar blanda lite och passa på att ha sambon med på bild då det är enkelt. Här hade vi så pass mörkt att han hela tiden var relativt nära.
Vi har haft en drönare sedan sommaren 2019 men den används inte så ofta. Det är mest sambon som kör och jag som lägger mej i när det tas bilder.
Hälsningar Lena
Du kanske använder lampor? Jag tänkte blixtljus först.
Ha det gott! /Thomas
jag har en bra fokuslampa på kameran som gör att jag ser allt det vackra (och få kamerans autofokus att fungera optimalt). Dykare har alltid någon form av lampa med sej för att kunna spana in i skrevor och liknande, dessutom måste man ha ljus för att se de fina färgerna. Det är faktiskt finare där nere än jag kan få fram på mina bilder, eller i alla fall en annan upplevelse. Storslagna motiv är mycket svåra att fånga på bild och extra svåra ett belysa förstås. Jag använder också två blixtar när jag fotar, för fokusljuset räcker inte.
Hälsningar Lena
visst finns det liv i vattnen och väldigt gott om det på platser där det strömmar så här. Men det går förstås att dyka på ställen som kan verka helt öde t ex om man dyker ute i "det stora blå" dvs öppet hav utan närhet till koraller eller andra formationer. Då kan man uppleva det som öde.
Det är väldigt många som fiskar här och då blir det en massa grejer kvar men trakten lever ju även på den näringen. Tråkigt när djur fastnar och även dykare kan förstås fastna i en lina som man inte ser.
Hälsningar Lena
MvH
Johnny
jag har också fått känna på en del jobbiga uppstigningar bl a i Narvik och Alaska, när strömmen drog mer än vad som var hanterligt. Man är liten då tidvattnet börjar ta i :-)
Hälsningar Lena
Fina undervattensbilder och där fastnade jag för anemonen, så vacker.
Hajade till på bilden med den gamla havskatten, i bakgrunden såg det nästan ut som om du fått med en drake. Gissar på något slags växt som fladdrar i draget.
Det var en rejäl samling "skräp" som samlats in bara i år. Bra att det plockas upp. Såg i Antarktis en fågel som flög omkring med en bit fiskelina hängandes ut ur näbben.
vi var uppe på bron vid flera tillfällen och den kraftigaste strömmen inträffade ju inte samtidigt som det finaste ljuset :-) Men det gjorde inte så mycket tycker jag. Anemonerna kommer det mer av för de är helt oemotståndliga när man har makro på kameran. Det är stora tareblad i bakgrunden på bilden med havskatten. De plockar en full "petflaska" med drag på i stort sett varje dyk men det finns förstås mycket mer. Det går ju inte att dyka överallt så det finns garanterat mängder med linor och drag i vattnet.
Hälsningar Lena
Men sista bilden är förfärande, borde skickas till fisketidningar.
alla ställen med stark ström har ett otroligt rikt djur och och växtliv för att det hela tiden passerar näringsrikt vatten som kan filtreras av de som lever på små partiklar. Det är därför man vill dyka på ett sånt här ställe även om det är svårt och kräver guide. De stora tarebladen kunde se ut som vad som helst men det var egentligen det som växte på deras skaft som var roligast.
Hälsningar Lena
Jag satt på en restaurang förra veckan och valde mellan kummel och kattfisk.
Tillbehören gjorde att jag valde kummel.
Trist med de kvarlämnade dragen som orsakar dödliga skador på djuren.
Mvh Bengt
det bär emot att äta kattfisk när man mött dem under ytan. Fast jag äter ju gärna älg och rådjur så varför inte kan man ju resonera...De tappade dragen skapar dödsfällor för djur och de plockar upp så mycket de kan. Man måste dock beakta att det är en del av turistnäringen som kommunen lever av. Fast jag tycker det är bedrövligt, och jag fastnade själv i en lina, kan jag ändå förstå att det är något som man nog får leva med här.
Hälsningar Lena
du har fångat det under vattnet så fint
och nästan deckarbilder av dykarna
härligt dramatiska bilder
tack
/inger
det var väldigt häftigt att dyka här men vi tog också del av historiken kring strömmen och betydelsen den haft för ffa fisket i området. Fisket är fortfarande viktig för området även om det numera är mest turistnäringen som lever på det.
Hälsningar Lena
du har fångat det under vattnet så fint
och nästan deckarbilder av dykarna
härligt dramatiska bilder
tack
/inger
det är krafterna i det strömmande vattnet som ger alla de fina motiven.
Hälsningar Lena
Hälsningar Jörgen
på en sån här plats finns det hur mycket motiv som helst även om sikten inte var den allra bästa. Det hade regnat innan vi kom och det ger alltid sämre sikt samt att det var rätt mörkt. Men det var ändå fullkomligt strålande :-)
Hälsningar Lena
Vackra landskap under ytan
Mvh N
det strömmande vattnet ger mycket bra förutsättningar för all typer av liv och då blir dykningen extra rafflande även om strömmen är svår att navigera. Med bra guider som vi hade kan man ändå få se det fina utan att det blir farligt. Det kommer mer makrobilder inom kort.
Hälsningar Lena
det finns fortfarande mycket att se i haven även om de påverkas av vad som sker på ytan i högre utsträckning än man tror.
Hälsningar Lena