Mindre spektakulära fåglar, men roliga ändå

Förutom örnar såg vi förstås en del mindre spektakulära fåglar, men som ändå beredde oss ett stort nöje. Vid dykcentret i Saltströmmen bodde ett par havstrutar på den gamla bryggan. Havstruten är den största måsfågeln som häckar i Europa och jag ska visa senare hur stora de är när de flyger bredvid en havsörn.

Men först blir det lite mer om hemmalivet för dessa fåglar. Det här var ett stiligt par som noga vaktade över sin brygga. Havstruten lever i monogama förhållanden så vitt man vet och de är mer enstöringar än andra måsar och trutar.

De hade två ganska små ungar som tiggde mat när föräldrarna var nära. 

Mat levererades med jämna mellanrum och däremellan satt oftast en av de vuxna fåglarna på vakt på en stolpe med utsikt över hela bryggan, samt vad som pågick vid dykcentret. När dykflaggan (som satt uppe när någon dök på "husrevet") skulle sättas upp eller tas ner fick de prata snällt med trutarna och gå ut försiktigt till stolpen. Den satt lite för nära tyckte fåglarna. 

De små hade ju en bit kvar innan de skulle kunna flyga och en morgon hade det hänt en olycka. När Fredric och Borghild kom till jobbet på morgonen satt en av de vuxna trutarna på en helt annan plats än normalt, en grind på kajen, och förde ett oherrans väsen. När de tittade ner vid kajkanten satt en dyngtblöt unge och pep på en sten under bryggan. Den hade uppenbarligen trillat över kanten. De lyckades plocka upp ungen i en handduk och placerade den en bit ut på bryggan, där föräldrarna snabbt skyndade fram för att se om sin telning.

Slutet gott denna gång och sista gången vi såg dem var allt frid och fröjd igen. 

Ejderns ungar var rätt stora och övade dykning varje dag, utanför dykcentret förstås. 

De fåglar som vi hade mest "umgänge" med var dock fiskmåsparet som mutat in vår stuga (och de två bredvid) på campingen som deras extrarestauranger, förutom fiskecampen där jag tror att de hämtade de flesta av sina måltider. Här steker Fredrik vitkål som blandat med grönmögelost och valnötter blir ett supergott tillbehör till t ex grillad lax. Måsarna var inte imponerade av den gröna kosten.

Ofta när vi slog oss ner utanför stugan så var de där och kollade om vi hade något gott. Vi gav dem inte mat men ibland så tappades det små bitar när vi satt ute och åt eller fikade. Vi lagade också all mat ute på altanen för det fanns ingen fläkt inne i stugan och man kunde lätt lyfta ut elplattorna. Dessutom hade vi ju gasgrillen ute. 

Måsfamiljen blev en del av vår vistelse på campingen då vi oftast satt ute mellan dyken och även om vi inte åt något så var de ofta i närheten. 

Ungarna försökte skaffa egen mat men det gick väl sisådär. Att fånga en flygande insekt gick inte så bra, även om det ser ut som att snålvattnet rann till då den flög förbi. 

När föräldrarna var ute på födosök var ungarna ganska ofta på en liten kulle bakom vår stuga, där de också brukade sova. De hade precis börjat testa det där med vingar och vad man möjligen kunde ha dem till.

Än så länge hände det inte så mycket när de flaxade men det tog nog inte så lång tid efter vi lämnat Saltströmmen innan de kom på hur man gör för att lätta från marken.

Det var förstås jobbigt att flygträna samt gå runt och pipa en massa. Då tog de en kort tupplur tillsammans. Här låg de oftast på kvällarna när vi gick och la oss. Då kunde vi kolla in dem från fönstret där vi sov. Solen strålade dygnet runt så det var inte så mycket skillnad på dag och natt.

Vi pratade en del med måsarna. Det blev liksom bara så då vi satt ute...Vi upptäckte snart att det gjorde även paret som bodde i stugan bredvid vår. Det var alltså inte bara vi som var lite udda...

De blev ju förstås en del bilder på våra duniga små kompisar.

Om allt har gått bra så flyger de med sina föräldrar nu.

Hälsningar Lena

Saltströmmen II - från det stora till det lilla

En kväll efter avslutade dyk och middag i vår stuga på campingen gick vi upp på bron över Saltströmmen för att titta på utsikten. Lite moln gav viss krydda till motivet.

Det här vill man sannerligen inte dyka i men tack vare strömmen finns det fantastiskt mycket vackert liv att se, och om man dyker på rätt ställe vid rätt tidpunkt kan man få ett smakprov på det. 

Utsikten från bron var inte så tokig heller...

...och jag måste ju testa ett stående motiv också. Tyvärr brändes himlen ut, mina kunskaper i landskapsfotografering är begränsade.

Man kunde även ta bilder rakt ner från bron och då fick man en "drönareffekt". Här står det folk och hoppas på napp. Vi hoppas bara att de får med sej all fiskeutrustning därifrån och inte lämnar alltför många drag i vattnet. 

Vädret var strålande de dagar vi var i Saltströmmen och nästan lite väl varmt när man skulle byta om till tjocka underställ och torrdräkter. Men vattentemperaturen var bara 8-9 grader när man kom ner en bit under ytan och då kyldes man av rätt snabbt. Fin utsikt att ha på jobbet om man är dykguide/ägare på detta ställe.

Jag har visat lite större motiv i ett tidigare inlägg och nu blir det mer av de små djuren och detaljerna. De här nakensnäckorna är dock inte så små. Faktum är att de är stora för att vara nakensnäckor, ca 20 cm. Det är tre individer av klyvfransläpp, vilket är lite svårt att se kanske. De lägger äggspiraler som är rosa och det kan man se till vänster i bild. De lever av att äta "död mans hand" som är orange och då blir de vackert orangefärgade (fast färgen kan variera). De buskiga utskotten längs kanterna är gälar.  

Här sitter en ensam klyvfransläpp vid en vacker röd havsros (anemon). Så här stora nakensnäckor har vi aldrig sett i skandinaviska vatten förut.

Det vanligaste är att nakensnäckor är små och ganska svåra att hitta. Här är några vackra exempel.

Ibland är de verkligen pyttesmå som till höger ovan. De äter ofta hydroider och om man lär sej lite vad de gillar att äta, ökar chanserna att man ska hitta dem. Till vänster finns ingen nakensnäcka men den var fin ändå mot de röda bladen tyckte jag.

Andra små roliga djur man kan hitta är eremitkräftor. Det finns olika arter men jag har inte alls koll på dessa. 

Ibland är de väldigt små men att den till vänster sitter på en större eremit är nog mest en slump. På det här stället kryllade botten av eremitkräftor i olika storlekar.

Havsrosorna är anemoner i olika röda, gula och orangefärgade toner. Ibland med inslag av lila och vitt. Helt oemotståndliga. 

Ibland får man med något annat litet djur på köpet och på båda av dessa bilder finns det små krabbor. Den till vänster är lättast att se men långt ner till höger på den högra bilden finns också en liten röd krabba (dock inte helt skarp). Det finns ju också musslor, död man hand och en del annat med på bilderna som faktiskt är djur, men som vid första anblicken kan se ut som växter.

Den här bilden formligen kryllar av djur. De fina små plymerna är gälar hos ringmaskar/havsborstmaskar. De långa ludna armarna är någon typ av ormstjärna. Man kan också se olika sjöpungar. Det här är en ganska slumpmässigt tagen bild vilket jag gör ibland för att visa på de "små miljöerna" man ser när man dyker. 

Här är två exempel på de små miljöerna man kan se på skaften på de stora tarebladen. Musslor blandat med en massa annat smått som jag inte kan sätta namn på. 

Ibland hittar man plötsligt ett större djur då man simmar runt och lyser i skrevor och mellan stenar. Den här bläckfisken var en total överraskning för våra guider som också äger dykcentret. Fredric har sett endast en bläckfisk vid ett tidigare tillfälle under alla år han varit här och guidat dyk. Den här hittade ett annat svenskt par som dök samtidigt med oss med vi hade olika guide (för vi dök lite olika och hade olika stora luftförråd). Vi råkade vara så nära att Fredric (guide) kunde visa oss var den låg och vilade. De har inte sett den igen efter denna dag så det var nog bara ett tillfälligt besök.

Det finns också pyttesmå djur som är en utmaning för fotografen. Till vänster ett litet leddjur som kallas amphipod, det finns många olika arter men de har bara latinska namn. Till höger ett par spökräkor som, även om de är stora för att vara spökräkor, är en utmaning att sätta fokus på de de vickar fram och tillbaka på växterna de sitter på (som ju också rör sej). 

Det var ett axplock från stort till smått i Saltströmmen. 

hälsningar Lena

Saltströmmen del I

Saltströmmen (no. Saltstraumen) är världens starkaste tidvattenström och flyter mellan öarna Knaplundøya och Straumøya cirka 30 km söder om Bodö i Nord-Norge. Den förbinder Ytre Saltenfjord med Skjerstadfjorden. Strömmen, som är 3 km lång, uppstår när tidvatten förflyttas mellan de båda fjordarna. På det smalaste stället är strömmen bara 150 m bred vilket ger en maximal hastighet är omkring 22 knop (40 km/h). Vid nipflod passerar under cirka sex timmar 372 miljoner kubikmeter vatten genom den 31 meter djupa passagen. Höjdskillnaden på havsytan mellan in- och utsidan av det smala sundet kan då vara så mycket som 1 meter (Wikipedia)

Här är dykcentret Nord & Ne som ägs och drivs av Fredric och Borghild. Vi träffade Fredric redan 2010 då vi var på besök första gången, men då fanns inte ett välorganiserat dykcenter som nu. Vi gjorde flera dyk utanför dykcentret i vattnet som man kan se från denna bild. Strömmen kunde vara mycket nyckfull här och det blev helt olika dyk beroende på om vattnet var på väg "in eller ut". 

Fredric gör sej klar att gå i med en dykare. Plastflaskan som hänger på hans utrustning är till för att plocka "bortkastade" drag. Det är väldigt många som fiskar i strömmen och dagligen plockar de upp drag med krokar som blivit kvar i vattnet. 

När man kommer ner i det gröna vattnet är väggarna täckta med färggranna anemoner, död mans hand, hydroider, sjögurkor mm.

Saltströmmen har av National Geographic blivit utsedd till en av världens bästa platser för sportdykning. Orsaken till detta är förstås den otroliga artrikedom som finns i strömmen. Men det är inte en dykplats för nybörjare och guide är förstås nödvändigt för att få fina dyk och ffa för säkerheten.

En del av denna färgprakt finns också på vår västkust t ex vid Väderöarna där det finns gott om "död mans hand" och en hel del havsnejlikor, men här är det mer av allt och skarpare färger, speciellt de sprakande röda och randiga anemonerna.

De här anemonerna fanns det väldigt gott om och de fanns i alla möjliga röda, orange och gula toner. 

Här sitter det några sjögurkor i mitten, bland sjöpungar, svampar, koraller och en sjöstjärna. 

Det finns också gott om fisk t ex torsk, som på denna bild. Vi såg också fina sillstim men sikten var inte tillräckligt bra för att jag skulle kunna fånga dem på bild. Torskarna kunde ha rätt olika färg, en del var nästan röda och jag vet inte varför. 

Torskarna kunde man komma nära ibland och den här är fotad med 60 mm makro. Vi såg även hälleflundra och några andra plattfiskar, men just hälleflundrorna lyckades simma iväg innan jag fick någon bild som jag var nöjd med.

Som jag redan visat fanns det havskatt i Saltströmmen. När vi var där 2010 såg vi bara någon enstaka, men nu såg vi havskatter på varje dyk ofta flera stycken. Man får inte ta upp fisk/jaga när man dyker med Nord & Ne och det har helt klart gett resultat. Havskatterna verkade stortrivas och de hade för det mesta inget emot att bli fotograferade.

En vuxen havskatt är blåaktig i färgen men unga individer är bruna. Unga havskatter gömmer sej för det mesta i skrevor och backar in djupare om man lyser på dem. Den här var dock ute och simmade. 

Den kom till och med simmande mot mej och här passerar den förbi mej på sidan. 

Jag flyttade ner en bit och fick ta ett porträtt. Sedan fick den vara och fortsätta med sina bestyr på botten. Den var nog ute och letade efter något ätbart. Den här är betydligt mindre än man kanske upplever den.

Det här är kanske Saltströmmens mest fotograferade havskatt. En stor och antagligen rätt gammal individ som var kung på sin hylla. Den rörde inte en fena när jag kröp nära och tog några bilder. Jag har fotat den med 14 mm fish-eye så jag är väldigt nära.  

På lite grundare vatten stöter man på stora tareblad med grova skaft. På skaften bor det en hel koloni med djur som t ex musslor, hydroider och annat smått. Dessa samlingar har jag förstås också fotat med makro och det kommer i nästa inlägg.

Miljön på den stora bladen var fascinerande och jag blev ofta kvar länge inne bland de grova skaften.

Här har jag bara vänt kameran uppåt under ett skaft och tryckt av. Ibland fungerar det alldeles utmärkt när man har vidvinkel på kameran.

Så här avslutade vi ett antal dyk innan vi simmade upp mot ytan eller in under den stora bryggan om vi var vid dykcentret. 

Här är en kollektion av "bortkastade" drag, krokar och linor som de plockat upp bara i år. På bilderna (som inte syns ordentligt) är det döda fiskar och sjöfåglar som fastnat i  dragen eller linorna och drunknat. Saltströmmen är som sagt mycket populärt ställe att fiska vid och det finns en stor fiskecamp. Dessutom står folk längs kanterna och provar lyckan. Det här lämnar de tyvärr kvar efter sej. 

Hej så länge,

Lena