Östra Finland, dag 4, en skogspromenad
Dag fyra är det uppehållsväder och Stig passar på att berätta för oss om brandljud. Det finns nog de bland er som vet vad brandljud är, men jag erkänner direkt att jag hade inte en aning. Det är vad man kan se på denna tall och Stig förklarade för oss att denna tall har överlevt flera skogsbränder. När jag kollar på Wikipedia kan man läsa följande: Brandljud är en stamskada på ett träd orsakad av värme från en skogsbrand. Barken faller av och veden blottas. Om trädet överlever branden börjar skadan övervallas. Brandljud finns främst på tallar som tack vare sin tjocka bark kan överleva branden.
Efter frukost gör vi en utflykt för att fotografera lite i skogsmiljö. Här kan man också se brandljud på dessa två tallar mitt i bilden.
Vi stannar vid en plats ganska nära gömsleområdena där skogen är helt magiskt vacker. Tyvärr är det strålande solsken vilken inte är optimalt för fotografering, men det är bättre än regn och det är just regnet som hindrat oss från att åka hit tidigare.
Fallna träd har fått ligga och successivt har ris och mossa växt upp runt och över de gamla stammarna.
Vi kommer överens om att ses vid bilen efter 60 minuter och på bara några minuter är alla utspridda i skogen. Den här stora gamla stammen med rötterna gör att jag blir kvar vid vägen några minuter till.
Jag har bara 24-105 mm, eftersom Finnair har börjat väga handbagage och naturligtvis har jag inte heller något stativ. Det behövs inte vid gömslefotografering. Stativhuvudet räcker (eller ärtpåsar).
Gamla stubbar sticker upp som mjuka pucklar med mossa och lingonris, ibland också några svampar. Just då slår det mej att det här är första gången på väldigt länge som jag är i en skog och INTE plockar kantareller. Jag ser faktiskt inte en enda, men sopp finns det förstås.
Här sitter Magnus och njuter av lugnet i skogen. Det var dock en del aggressiva knott, men de syns ju förstås inte på bilderna.
Jag kan inte minnas när jag senast gick i en sån här skog och jag kom plötsligt att tänka på Sten Björklund, som bloggat om gamla fina skogar och att de förvinner i rasande takt.
Jag hade ju inget makro men det går att fota en del små saker ändå, för den storslagna naturen är förstås full av vackra detaljer.
Lavarna i träden ger finaste sagostämning och det är fortfarande ganska blött efter allt regnande.
Solljuset gör att man får testa sej fram och här är det rejält underexponerat.
Snart är det dags att samlas vid bilen igen och knotten börjar dessutom tära på mitt tålamod, jag har blodfläckar på händerna där de huggit små bitar.
Vi ber ändå om att få kliva ur bilen innan vi når baslägret för att stanna en stund vid denna ström. Vi får promenera sista biten hem men det är bara skönt. Det blir en hel del stillasittande på en sån här resa och efter middagen ska vi ut till gömslena igen för en ny sittning.
Ekorrarna har tydligen haft show när vi varit borta och måste ta en paus för att dricka vatten.
Lassi har också kommit till baslägret. Han delar på arbetet med sin son, som är delägare, och har nu löst av honom. Nu undrar vi förstås vad planen är för eftermiddagens gömsle...
Hej så länge,
Lena
Mina 3 hektar skog på Hasselvik är 150- 250 år gammal, och jag har alltid tyckt att den är besjälad på något sätt. Jag tror rent spontant som de nordamerikanska indianerna - skogens ande är en verklighet.
Rent vetenskapligt är det stolleri. Det är ju bara ett tunt humuslager på morän där det växer lite plantor av olika slag. Men i alla fall....
Dina bilder triggar mig att tänka på detta.
Hälsningar Lena
vi passerade denna skog varje dag, två gånger och jag hade sneglat in bland trädet för det var så vackert. Det var en trevlig bonus att få en timme där med kameran.
Hälsningar Lena
https://www.dext.se/product/leofoto-ls-223c-trebenstativ-for-resan/
det var en otroligt vacker skog och en bonus att få vandra där en timme. Ekorrarna var lite extra förströelse när vi var i baslägret. Det är ju så svårt att motstå dem. Tack för tipset om resestativet, det ser verkligen kompakt ut. Vi har en gorillapod men den är lite i klenaste laget för en systemkamera. R5:an är dock lättare än min gamla MKIV så det kanske fungerar, på marken i alla fall.
Hälsningar Lena
Mvh Bengt
det här var verkligen skog som man njöt av att vandra i, även om vi inte kunde gå så långt. Det fanns hur många möjliga motiv som helst. Det var nog tur att jag inte hade ett makro också.
Hälsningar Lena
jag har fortfarande små märken kvar efter knotten i denna skog, riktiga bestar var de. Även om jag varit i del i Kalix så har jag nog i varit i de områdena, däremot mer åt nordost. Här är det ju nästintill förbjudet att vara utan tillstånd så det är kanske inte så konstigt att den här skogen klarat sej. Vi såg dock en hel del nyligen avverkade områden på väg från baslägret till flygplatsen och jag minns att jag tänkte att de hugger ner skog även i Finland just nu.
Hälsningar Lena
Jag får alltid ny kunskap när jag läser dina inlägg, att de dessutom åtföljs av några fina bilder gör upplevelsen ännu bättre – jag gillar det.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
jag måste ju berätta vad som är på bilderna och brandljud tyckte jag var kul att få veta mer om. Det var en mycket vacker skog att få gå runt och fotografera i.
Hälsningar Lena
MvH
Johnny
Brandljud blev en ny lärdom från denna resa. Om du åker dit kommer du att se tallen på första bilden. Den är till höger när man är på väg mot bastuhuset. Det var vildmark och väldigt fint i den gamla skogen. Björnarna passade bra där :-)
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
det här var en skog som jag uppfattade "mådde bra" och det fanns inte ett enda skräp. Jag kan egentligen inte så mycket om skog men fint var det.
Hälsningar Lena
Stora och små djur om vartannat med olika personligheter./Sten
det var fokus på natur, djur och fåglar på denna resa och då gäller det att göra det bästa av det. Även vanliga fåglar som nötskrika och ekorrar, som jag ser ännu oftare, blir dokumenterade av fara farten om jag gillar miljön de befinner sej i. Vem kan motstå en ekorre som dricker vatten :-)
Hälsningar Lena
Hälsningar Halina
just den här delen av skogen var fantastisk, i alla fall om man gillar skog. Hela resan var spännande och det blev många fina möte med allt från småfåglar och ekorrar till de stora rovdjuren.
Hälsningar Lena
vi var ganska nära gränszonen men det dök upp en myr några hundra meter från vägen och längre än så var det ingen som ville gå. Det var väldigt blött och inbjöd inte heller till några fina vyer som det såg ut. Magnus, vår guide, visste förstås det och lät oss vandra som vi ville en stund.
Hälsningar Lena