Möte med myskoxe
Vi kom fram till Dovre precis när solens sista strålar försvann bakom bergen. En mysig timrad stuga väntade och vi fixade snabbt lite middag. Väderutsikterna för lördagen hade varierat betänkligt under veckan men enligt den sista prognosen såg det lovande ut.
Vi vaknade i dimma men solen bröt snart igenom och morgonljuset var fantastiskt.
Vi hade bokat en guidad tur för att ha en chans att hitta myskoxarna i det vidsträckta landskapet. Det är inte särskilt mycket folk så här års och vi var bara sex personer på turen när vi gav oss iväg.
Vädret var härligt när vi kom upp en bit på fjället, nästan helt vidstilla och sol.
Vi fick syn på de första myskoxarna efter ca 2 km. En ko med en kalv. De hade även upptäckt oss men verkade inte bry sej nämnvärt.
En äldre hanne blev synlig då han kom upp på den mjuka kullen. Vi promenerade i lugn takt mot djuren och stannade för att se vilken väg de skulle välja.
Myskoxar är inte rädda för människor (eller något annat heller) och säkerhetsavståndet till dessa djur är 200 m. Vår guide tog oss sakta fram till en bra position och sedan fick de komma mot oss om det passade. Myskoxarna verkade tycka att ett lämpligt avstånd till oss var ungefär 100 m...
Färgerna på fjället gav en fin inramning och vår guide såg till att vi rörde oss så att vi hade solen någorlunda i ryggen när vi hade djuren i närheten.
Kon med den ulliga kalven tittar åt vårt håll. Vi sitter nu i den varma mossan och spanar på myskoxarna som betar en bit ifrån oss.
Hannen har lagt sej i solen och ser ut som en hög med päls till höger i bilden.
Hela familjen bestämmer sej för att ta en vilopaus och vi njuter med dessa fina djur i solen ytterligare en stund.
Vi såg inga andra guidade turer förutom deltagarna i en fotokurs som passerade oss när vi satt och åt lunch.
Myskoxarna uppehåller sej här till vänster om oss men med 16-35 mm blir de väldigt små. En minnesvärd lunch i strålande sol och minst 20 grader varmt.
Vi promenerade vidare och stötte snart på en grupp till med både kor och kalvar. Vi slog oss ner på lagom avstånd och betraktade djuren som vandrade ner från en sluttning snett mot oss.
Denna grupp hade en ung hanne med sej. Det är parningssäsong nu och hannarna försvarar en eller flera honor i sitt harem. Den här killen skulle emellertid snart bli av med sina tjejer.
Långt bort skymtade vi plötsligt en till myskoxe. En betydligt äldre hanne förkunnade vår guide som spanade mot den med kikare. Den tog sej snabbt ner mot flocken och vi väntade med spänning på vad som skulle hända.
De två hannarna möttes först i en svacka och det gick inte att se vad som hände. Här försöker i alla fall den unga hannen göra ett utfall mot den äldre. Lägg märke till att den äldre (till höger) har betydligt kraftigare horn mitt i pannan.
Här tappar anfallet fart fullständigt...Hållningen och blicken från det äldre djuret räcker.
Det blir ingen sammandrabbning och den unga hannen får ge upp sina honor. Enligt vår guide är han troligen inte mer än tre år och behöver växa på sej en hel del för att ha en chans. Han får vandra iväg ensam denna gång och vi ser flocken försvinna bland kullarna.
Vi har några kilometer lätt vandring tillbaka till startpunkten och vår bil.
Vädret är fortfarande strålande och även om det inte blev några portträttbilder känner vi oss ändå mycket nöjda med vad vi fått se. Vi behövde inte heller vandra särskilt långt (8 km totalt) för att få se myskoxarna. Enligt vår guide kan det variera betydligt under säsongen och det händer att turister (främst icke nordiska) inte förstår att det kan krävas en hel del för att ens få syn på dem (dvs det går inte att köra ända fram med bil).
Vi lämnade Dovreregionen på eftermiddagen och styrde kosan mot kusten och Tustna. Där väntade en veckas dykning och fotoworkshop med Jonna, plus ett helt gäng härliga dykare.
Hälsningar Lena
Fint att ni fick gå nära per fot. På Grönland fick man komma nära bara i bil. Man påstod att risk för anfall fanns.
Du har fina bilder i höstfärger.
Ha det bra
Bob
vi kom inte så nära som jag nu sett att andra har gjort men det får bli en annan gång. Landskapet var bedårande i sin höstskrud.
Hälsningar Lena
vår guide pratade en del om det där med vägarna och att det inte alltid överensstämde med lokalbefolkningens önskningar. Men visst är det fortfarande rätt mycket vildmark och jag tror definitivt besökare från centraleuropa tycker det.
Hälsningar Lena
Mange venlige hilsener fra Erik.
det var en fin dag och vi kommer att minnas mötet med myskoxarna.
Hälsningar Lena
vi fick en fin dag med de stora djuren på fjället.
Hälsningar Lena
vi fick en fin dag och ett minnesvärt möte med myskoxarna.
Hälsningar Lena
Ska nog tänka på det inför nästa norgeresa.
Var i Tänndalen för en hel del år sedan och vandrade på fjället, en dag tyckte vi oss se myskoxar säkert påverkade av att det brukades ses där då för tiden. Vi tittade och spanade på våra myskoxar och visst rörde de på sig...men när vi sedan kom lite närmare och ögonen inte lurade oss längre så förvandlades våra myskoxar till stora stenar. Tänk så fort de förstenades. ;)
Dina bilder blev ju bra trots säkerhetsavstånd och så har du minnet av upplevelsen också.
vår guide pekade ut ett antal mörka stenar som hade lurat honom och en hel massa turister åtskilliga gånger. Nu hade han koll på stenarna och att de inte var myskoxar, men det var lätt att förstå hur man kunde se "lite fel".
Planera definitivt in en tur på Dovre om ni passerar, men kanske inte i högsäsong. Fick en känsla av att det är många som går dessa turer då.
Hälsningar Lena
Hälsn!