Myskoxar vid Dovre

Vi har just kommit hem efter en vecka i Norge med både dykning och andra naturupplevelser. Första dygnet på vår resa övernattade vi på Malmplassen Gjestegård i Tolga. När vi kom ut på parkeringen vid sjutiden på morgonen var det frost på bilen och det låg dimma över vattnet.....

Vi körde mot Dovre och vädret var vackert men enligt bilens termometer var det bara strax över 0 grader och vi passerade en digital skylt som upplyste oss om att det blåste 11 m/s.....Det såg dock helt OK ut när man satt inne i bilen, riktigt vackert.

Vid 10-tiden gav vi oss ut på vandring för att få se myskoxarna på Dovre. Vi gick med guide för att vara säkra på att få se dem. Det blåste kallt men eftersom det var uppförsbacke blev man ändå varm. När vi sedan tog en kort paus tog vyerna nästan andan ur oss...Vindarna var isande men vi såg en grupp myskoxar på håll och vandrade vidare... 

Vi hittade en flock med honor, kalvar och en tjur. Det rådde sen frukostvila när vi kom. Ganska snabbt såg vi att djuren noterat att vi var där..., att vi inte kom så nära att vi störde  dem.... 

....och de kunde lugnt kunde fortsätta idissla frukosten i morgonsolen.

Vi satte oss ner på mossen och iakttog flocken....det blåste isande vindar men lite kan man väl stå ut med när man har så vackra djur framför sej....

Oj, här händer det något....

Nja, inte så mycket egentligen...

Vi kollar in flocken och allt verkar lugnt......Jag känner hur vinden bearbetar sej igenom lager av kläder och att kylan blir allt mer påfrestande....ungefär som när man dyker i kallt vatten... Jag vet rätt väl hur mycket mer jag tål och biter ihop.

Kalven reser sej och kollar in läget. Jag förstår att några av de andra deltagarna på turen börjar tycka att det är väldigt kallt...

Tjuren rör plötsligt på sej och jag känner ny glöd sprida sej i kroppen. De som inte hade mer kamera än en mobiltelefon upplevde nog inte samma känsla....

Vi satt ändå kvar och spanade.....det hände inte så mycket men man kunde ändå skönja viss kommunikation mellan djuren...och de visste att vi var där...

Vår guide har gett signal att vi ska lämna flocken och börja gå tillbaka men jag kan inte slita mej från dem.....Just då börjar de röra på sej och jag hade såååå gärna stannat.....men jag är stelfrusen. Min sambo har visat med tydliga tecken att han fryser...sunt förnuft säger att vi borde röra på oss.  Vi följer guiden till en liten sänka med lä där vi äter vår medhavda matsäck....Jag hade så gärna stannat...bara 10 minuter till....

Efter lunchen råkar vi på en ensam hanne....

...han gäspar och tittar lojt på oss....

...som ni kan se på pälsen blåser det ordentligt, isande vindar kan jag intyga.

Vi lämnar myskoxarna och en sista vy över fjällen ger en glimt om hur vädret var....dvs växlande...och ganska dramatiskt.

Vi fortsätter vår resa mot Tustna och längs vägen fångar jag denna vy. Den här typen av väder kommer att följa oss under resten av veckan. Dramatiskt växlande.

Hälsningar Lena

Möte med myskoxe

Vi kom fram till Dovre precis när solens sista strålar försvann bakom bergen. En mysig timrad stuga väntade och vi fixade snabbt lite middag. Väderutsikterna för lördagen hade varierat betänkligt under veckan men enligt den sista prognosen såg det lovande ut.   

Vi vaknade i dimma men solen bröt snart igenom och morgonljuset var fantastiskt.

Vi hade bokat en guidad tur för att ha en chans att hitta myskoxarna i det vidsträckta landskapet. Det är inte särskilt mycket folk så här års och vi var bara sex personer på turen när vi gav oss iväg.

Vädret var härligt när vi kom upp en bit på fjället, nästan helt vidstilla och sol.

Vi fick syn på de första myskoxarna efter ca 2 km. En ko med en kalv. De hade även upptäckt oss men verkade inte bry sej nämnvärt.

En äldre hanne blev synlig då han kom upp på den mjuka kullen. Vi promenerade i lugn takt mot djuren och stannade för att se vilken väg de skulle välja.

Myskoxar är inte rädda för människor (eller något annat heller) och säkerhetsavståndet till dessa djur är 200 m. Vår guide tog oss sakta fram till en bra position och sedan fick de komma mot oss om det passade. Myskoxarna verkade tycka att ett lämpligt avstånd till oss var ungefär 100 m...

Färgerna på fjället gav en fin inramning och vår guide såg till att vi rörde oss så att vi hade solen någorlunda i ryggen när vi hade djuren i närheten.

Kon med den ulliga kalven tittar åt vårt håll. Vi sitter nu i den varma mossan och spanar på myskoxarna som betar en bit ifrån oss. 

Hannen har lagt sej i solen och ser ut som en hög med päls till höger i bilden.

Hela familjen bestämmer sej för att ta en vilopaus och vi njuter med dessa fina djur i solen ytterligare en stund.

Vi såg inga andra guidade turer förutom deltagarna i en fotokurs som passerade oss när vi satt och åt lunch.

Myskoxarna uppehåller sej här till vänster om oss men med 16-35 mm blir de väldigt små. En minnesvärd lunch i strålande sol och minst 20 grader varmt.

Vi promenerade vidare och stötte snart på en grupp till med både kor och kalvar. Vi slog oss ner på lagom avstånd och betraktade djuren som vandrade ner från en sluttning snett mot oss. 

Denna grupp hade en ung hanne med sej. Det är parningssäsong nu och hannarna försvarar en eller flera honor i sitt harem. Den här killen skulle emellertid snart bli av med sina tjejer.

Långt bort skymtade vi plötsligt en till myskoxe. En betydligt äldre hanne förkunnade vår guide som spanade mot den med kikare. Den tog sej snabbt ner mot flocken och vi väntade med spänning på vad som skulle hända.

De två hannarna möttes först i en svacka och det gick inte att se vad som hände. Här försöker i alla fall den unga hannen göra ett utfall mot den äldre. Lägg märke till att den äldre (till höger) har betydligt kraftigare horn mitt i pannan.

Här tappar anfallet fart fullständigt...Hållningen och blicken från det äldre djuret räcker.

Det blir ingen sammandrabbning och den unga hannen får ge upp sina honor. Enligt vår guide är han troligen inte mer än tre år och behöver växa på sej en hel del för att ha en chans. Han får vandra iväg ensam denna gång och vi ser flocken försvinna bland kullarna.  

Vi har några kilometer lätt vandring tillbaka till startpunkten och vår bil.

Vädret är fortfarande strålande och även om det inte blev några portträttbilder känner vi oss ändå mycket nöjda med vad vi fått se. Vi behövde inte heller vandra särskilt långt (8 km totalt) för att få se myskoxarna. Enligt vår guide kan det variera betydligt under säsongen och det händer att turister (främst icke nordiska) inte förstår att det kan krävas en hel del för att ens få syn på dem (dvs det går inte att köra ända fram med bil).

Vi lämnade Dovreregionen på eftermiddagen och styrde kosan mot kusten och Tustna. Där väntade en veckas dykning och fotoworkshop med Jonna, plus ett helt gäng härliga dykare.  

Hälsningar Lena