Luova Puu och sedan raka vägen till björnarna
Nästa morgon lämnade vi vår idylliska stuga och körde norrut. Första stopp blev Luova Puu atelje, galleri och café. Det här tipset hade vi fått dagen innan men då var det stängt.
Konstnären heter Hannah Weisenberg och tyvärr vet jag inte så mycket mer för det fanns ingen information på något annat språk än finska. Jag kunde heller inte hitta något på nätet som jag kunde läsa. Hennes alster var i ffa trä men även en del keramik och mosaik.
På tomten fanns också denna bastustuga.
Bastun var oerhört mysigt inredd och fullt fungerande.
I bakgrunden syns ett exempel på konstnärens mosaik.
Utanför basturummet kunde man sitta i den här mysiga miljön och ta det lugnt.
Ytterligare en vacker mosaik.
Innan vi åkte vidare hittade jag den här skapelsen i trädgården. Det hade varit roligt att veta lite mer om vad/vilka den visade.
Vi åkte sedan vidare nordost mot Vartius. Vägen var rak och tom i denna del av Finland. GPSen sa att de sista 10 milen skulle ta en timme. Tillåten hastighet var 100 och vi var framme efter exakt en timme. Inga överraskning längs denna väg mer än att vi blev omkörda av en bil med släp. Inga fartkameror. Det fanns det annars rätt gott om i andra delar av Finland.
Vi gjorde ett kort stopp och det blev på fel sida av vägen. Det var glest mellan rastplatserna och eftersom det var så lite trafik spelade det mindre roll vilken sida vi stannade på.
För de som till äventyrs skulle pyssla med geocaching i denna del av Finland fanns det en liten låda här.
När vi kom fram till Wild Brown Bear fick vi middag och sedan gick vi rakt ut till vårt första gömsle. Klockan var fem på eftermiddagen och vi hann precis installera oss innan himlen öppnade sej.
Men det bryr sej inte björnarna om och strax före sju kom den första tassande på myren...
...fortsättning följer...
Hälsningar Lena
Vackert därborta och så björnar på det.
det blev en hel del björnar innan vi var hemma igen.
Hälsningar Lena
Mosaikväggen fint hantverk, gillar sånt här, utom björnarna.. får frossa. Alltså är ni inte rädd alls? tänker lite precis innan ni tar er dit, att de ska känna lukt? bli för närgångna ...klättra upp
men fantastiskt fina foton
det var en mycket fin bastustuga. Beträffande björnarna så var vi inte rädda. Man sitter i stadiga små hus och det är faktiskt björnen som är rädd för oss, så man måste vara helt tyst. Jag har varit där en gång förut och då mötte vi en björn när vi var på väg ut till gömslena. Det gick mycket fort och den vände direkt och sprang bort från oss.
Hälsningar Lena
Men ni verkar ta det cool :)
det blev en lyckad resa genom Finland. Björnen vet precis var vi sitter och hör nog kameraljudet.
Hälsningar Lena
den anar definitivt ugglor i mossen och hör nog våra kameror hela tiden. Men den vet också att det inte kommer att komma ut någon från gömslet, så det är ganska lugnt.
Hälsningar Lena