Guadalupe, men var är hajarna?
Det låg låga moln över Guadalupe när vi kom fram vid lunchtid. Guadalupe är en ö med vulkaniskt ursprung som är naturreservat och hade en befolkning på 15 personer vid senaste räkningen (2008). Det finns ett fiskeläge som heter Campo Oeste och vi ser en fiskebåt. Guadalupe är mexikanskt och ska inte förväxlas med Guadaloupe, som är franskt, ligger i Västindien och har en helt annan folkmängd och turism. "Vår ö" får man inte ens gå iland på.
Vi ser två andra båtar när vi ankrat. Det ena är Solmar V, en dykbåt som vi rest med en gång tidigare och som också gör dessa turer med vithajsdykning. Den lilla vita båten är fiskare, de dyker efter en slags ostron (abalone eller havsöron). De dyker alltså på en plats där två eller tre andra båtar gör allt för att locka till sej vithaj....
Så här ser dagens schema ut. "Continental" är första frukost, då brukar det finnas havegrynsgröt, nybakade muffins, fruktsallad, rostat bröd, jordnötssmör, marmelad, kaffe, juice etc. Andra frukost är lagad mat. Eftersom vi inte dykt på förmiddagen är behovet av dubbla frukostar inte så stort just idag. Efter lunch öppnas burarna och då har vi delats in i grupper så att alla ska få gå ner i de nedsänkta burarna i 45 minuter. Vi har två burar i ytan och där får man vara när man vill, bara det finns en luftslang ledig.
Stämningen är hög och den spansktalande gruppen samlas på däck.
Personalen jobbar med att få allt i ordning. Här ligger det hängselförsedda bälten med blyvikter nedstoppade i stora fickor. När man har våtdräkt flyter man och för att kunna stå bra i burarna måste man ha vikter. Det finns 10, 15 och 20 kg på bältena beroende på personens storlek och hur tjock våtdräkt man har.
Här sänker de en av ytburarna. Golvet i den kommer att ligga på ca 6 m så helt i ytan är den inte.
Vår kapten sköter kranen som lyfter burarna. Han är ganska avslappnat klädd när vi är ute till havs.
Här är det en av burarna som så småningom ska ta oss dykare ner till 10 m. De gula slangarna är luftkällan som varje dykare har i munnen.
Nu börjar det bli dags. Våtdräkt med huva är bra, det är ganska kallt i vattnet.
Den franska truppen är noga med dokumentationen.
Man kan se stora fiskar från ytan. Det är "jacks" och en del tonfisk som kommer för att äta av den frusna tonfisk som vi använder för att locka till oss hajar.
Äntligen är det vår tur och vi ska vara i en bur med fyra personer plus en divemaster som sköter betet och hjälper till när vi hissas ner och upp. I hörnet kan man se en vanlig dykflaska, det är en reserv om något skulle hända med de slangar vi andas ur som går upp till båten. En haj kan ju bita sönder dem ...fast det har aldrig hänt...
Fredrik är redo och betesfisken ligger i jutesäcken.
Vår divemaster Ryan stampar på säcken med betet. Lite blod och små bitar tonfisk sprids i vattnet.... Det här är rutinjobb för Ryan men om ett par dagar kommer han att få en vithaj "i famnen" och det har han aldrig haft förut.
Fiskarna älskar betet och såväl små som stora flockas runt oss. Vi spanar efter haj ute i det blå vattnet...
Fiskarna kastar sej över resterna av en tonfiskstjärt. Inga hajar i sikte....Det är som att sitta i gömsle, man får ha tålamod och vilda djur gör som de behagar.
Jag leker på lång slutartid och funderar över hur det är att vara fisk i ett akvarium. Det känns lite så när man står i buren och fiskarna flockas utanför...Vi fick inte se någon haj och ingen annan grupp heller denna första dag.
Men det kom hajar, strax före lunch nästa dag får vi första kontakten bara ett par minuter innan vår bur hissas upp...jösses vad stora de är !
To be continued...
Lena
nu kommer de verkliga tungviktarna in i bilden. Buren kändes helt nödvändig även om de inte visade tillstymmelse till aggressivitet. Äventyret fortsätter...
Hälsningar Lena
själv hade jag varit nöjd om jag sett en stor tonfik :)
jag försökte fånga tonfiskarna på bild med det går undan som bara den när de är framme. Det kommer kanske någon bild på dem. Annars var det mycket av de fiskar som kallas "jacks". Hajarna kom också och det kändes fint att sitta i bur...
Hälsningar Lena
nu kommer vithajarna och de var större än jag förväntat mej. Buren kändes bra.
Hälsningar Lena
Ha det bra!
//Micke
ja, vattnet är väldigt klart men färgerna tappar man ändå om motiven inte är så nära att blixten har effekt. Om solen skiner kan man få fin effekt på 10 m men det blir ändå mest blått. Det kommer mer hajar.
Hälsningar Lena
Njuter av bilderna och texten.
Man lär sig något i din blogg :-)
då kommer du att få lära dej mer om vithajar inom de närmsta dagarna.
Hälsningar Lena
Vad stora burarna är, det hade jag inte anat, har sett något liknande på film från Australien, men hade för mig att det inte var så stora öppningar. Känns något fasligt, för inte för att jag har koll på hur stor vithajen är, men nog såg det ut som om en haj skulle kunna komma in i buren. Burr! Fast du är ju hemma igen och verkar ha armar och ben i behåll.
Härligt att du visar hur det är och även fisklivet där nere.
jag upptäckte hur snarlika namnen var då jag sökte på en väderuppdatering några dagar innan vi skulle åka och de hade orkanvarning på Guadaloupe. Det går lite fort ibland när man klickar på första alternativet...
Dessa burar är kanske lite större än de du såg som i normala fall är burar man bara har i ytan. Hajarna uppvisar då ett helt annat beteende då man lockar dem genom att dra betet på ytan så man får dem att "attackera" med öppen mun. De kunde inte simma in i våra burar men det hände att en och annan kaxig fisk gjorde det och då hade man den i ansiktet.
Hälsningar Lena
Mvh Johan
vi fick ordentligt med kontakt med dessa fantastiska djur så det kommer mer bilder.
Hälsningar Lena
jag skulle tro att programmet du såg på TV handlade om en vithajsart (Carcharocles megalodon) som är utdöd, för dagens vithaj blir inte alls så stora. Det finns tandfynd från den utdöda fisken som tyder på att den var mycket större än dagens vithajar. De största vithajar man rapporterat är drygt 6 m och det är dräktiga honor som finns i just detta område. Tyvärr såg vi ingen sån.
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
vi tillbringade åtskilliga timmar i burarna under de dagar som följde så det kommer mer hajbilder.
Hälsningar Lena
Hälsn!
vi fick tyvärr inte möta någon av de riktigt stora dvs de dräktiga honorna som blir ca 6 m. Men en del andra riktigt stora simmade förbi och kollade in oss.
Hälsningar Lena
färgerna försvinner snabbt och ibland gör jag bilder som är för "hopplöst blå" svartvita istället. Om blixten inte har någon effekt för motivet är för långt borta blir det bara nyanser av blått.
Hälsningar Lena
Marianne