Ålgräsmonstren i Skår
Största chansen att få se bläckfisk har man om man dyker i mörkret. Så här års är det mörkt redan vid femtiden och man kan avsluta en dykdag med ett mörkerdyk innan middag. Vi pratade med andra dykare som nyligen sett bläckfisk i Skår, så Skår fick det bli.
Det hade nästan mörknat när vi kom fram. Ljuset till höger är där färjan till Lysekil lägger till. Tyvärr så hör man färjan när man är under vatten, vilket är lite störande.
Det första jag fick syn på när vi kom ner på ca 3 meters djup var den här fina eremitkräftan som satt på ett ålgräs. Men vi måste passera snabbt för här finns det inga bläckfiskar.
Vi möter den genomskinliga klarbulten, som visar hela sin anatomi när vi lyser på den med våra lampor. De simmar runt i öppet vatten och stannar ibland till i ljuset.
Det här var ett annat nästan transparent djur, en liten räka som också simmade i öppet vatten. Räkor kan man ofta se i mängder på nattdyk. Vi fortsatte simma djupare längs mjukbotten och spanade hela tiden efter de små bläckfiskarna.
Fiskar ligger stilla och sover, som denna kantnål. Jag tog bara ett par bilder för att inte störa den.
Denna kantnål sov också men jag kunde inte motstå att ta en bild då den låg så perfekt med huvudet mot ett blad.
På ett ställe var lerbotten helt täckt av ormstjärnor som myllrade omkring. Den här simkrabban hade bestämt sej för att ormstjärna fick bli dagens middag. Lättfångat var det i alla fall. Inte en bläckfisk så långt ögat kunde se...
På ca 25 meters djup så vände vi och började sakta simma tillbaka. Eremitkräftorna sprang runt på botten. Just denna har en fin päls av hydroider på sitt skal.
Tillbaka på grundare vatten hittade vi tångruskor och där hade de större räkorna börjat titta fram med sina röda ögon som reflekterar ljuset så det ser ut som pyttesmå lysdioder inne bland tångbladen. Ingen bläckfisk och dyket led mot sitt slut.
Ålgräset på ca 3 meter lockade mej igen och jag siktade på några bilder av ålgräsrosorna. Då fick jag syn på vad som såg ut som en monsterspindel som satt på ett strå. Den såg nästan död ut men rörde plötsligt på sej...
Jag upptäckte snart att det satt lurviga "spindlar" på flera ställen och att de stirrade på mej med röda ögon. Riktigt läskiga små monster. Den här har en ålgräsros bakom sej.
Jag vet inte vad det är, kanske någon sorts spindelkrabba. Det finns Japanska spindelkrabbor som har en benlängd på upp till tre meter. Tänk att möta ett sådan i mörkret! Dessa var några centimeter långa, men blänga ilsket kunde de ändå, som små monster i det svarta vattnet.
Hälsningar Lena
Hälsningar Lena
det var 11 grader i vattnet så det var ganska bekvämt. Vi har mycket kläder på oss. Det regnade dock då vi kom upp och då var det mindre mysigt att byta om. Det funkar inte att sätta sej i bilen iförd en blöt torrdräkt.
Hälsningar Lena
Hade dykt i flera år före jag tvingades göra lumpen. På den tiden (1977) var det fängelse eller göra sin värnplikt. Jag gjorde min som dykare eftersom det var det enda som intresserade mig.
Ett meningslöst år vill jag påstå. vi tränade på att röja minor som under andra världskriget.
Våra befäl var till större delen personer som hade haft trasiga leksaker som barn och var lika trasiga mentalt. Vår utrustning var 10 år efter vad jag dök med privat.
Din tjusiga kamera hade vi inte utan en Nikonos III med svartvitt. Inte lika kul men vi skulle ju också bara fota minor.
Dina bilder är grymt fina.
Jag dyker fortfarande men numera inte med kamera.
Både Gulllmarn och området utanför måste vara ett av Sveriges bästa områden för dykning.
Det skall ju finnas goda möjligheter att se haj strax norr om Lysekil. Har dykt där många gånger men tyvärr aldrig sett någon haj.
Någon bläckfisk har jag heller aldrig sett i dessa vatten.
Trevligt att läsa om dina dykerfarenheter. Det ska finnas småfläckig rödhaj utanför Lysekil och förra året såg några dykare dessa även vid Fossens camping. Vi har dock aldrig fått se dem. Pigghaj tror jag man sett på Persgrunden. Vi dyker gärna i Gullmarn, det är enkelt och det finns hur mycket som helst att se.
Hälsningar Lena
Har själv sett Brugd ute vid svartskären vid Måseskär när jag dök en gång för flera år sedan.
Att vara i vattnet med haj som är längre än ens egen båt är skrämmande.
Den var dessutom nyfiken.
Att se denna kanske 7 meter stora skugga med hajfena passera bra 5-10 meter ifrån oss fick adrenalinet att gå på max.
Nu kände jag till Håkärringen sen jag sett den förr därute när jag fiskat. Så den gången visst jag att hajen inte var farlig. Fast den fick verkligen hjärtat att åka upp i halsgropen. Den passerade oss ett antal gånger innan och efter vi kom upp i båten.
Hälsningar Lena
rödögd var den minsann och just på sista bilden tittade den rakt mot mej.
Hälsningar Lena
det blir en del bilder då man dyker tre dagar så det kommer nog några fler.
Hälsningar Lena.
jag fick de coolaste bilderna precis på slutet av dyket, på så pass grunt vatten att många dykare enbart passerar denna region utan att ens titta vad som finns där. Ålgräs kan bjuda på mycket spännande livsformer.
Hälsningar Lena
jag sparar de gulliga djuren till en annan dag :-). Du har dock rätt, de flesta är inte så gulliga kanske, men rätt coola.
Hälsningar Lena
Mysiga bilder på en hel det häftiga djur :-)
ing-marie
man behlver nog göra ett antal dyk för att få se bläckfiskarna och det är lite för långt till västkusten för att det ska bli flera än en sen höstresa. Jag får nöja mej med de andra filurerna.
Hälsningar Lena
Min livskamrat kom också för han är intresserad av allt som finns i denna annorlunda värld som flugfiskare.....
Det är enbart konstatera att spännande är det trots min rädsla se vad havet har att bjuda oss..vilka bilder vilken tuff brud du är.
Natti natti
Gun-Inger
att dyka i mörker på en badplats där det inte är strömt är inte så läskigt som det låter. Det påminner lite om att nattorientera och det är antagligen mer farligt att vara ute och jogga i mörkret i en större stad. Jag upplever ofta nattdyk som ombonade och mysiga när man simmar runt i skenet från en ficklampa och spanar etfter de livsformer som bara kommer fram på natten. Många krabbor, humrar, eremitkräftor och räkor kommer är betydligt mer aktiva på natten.
HÄlsningar Lenla
Fina bilder som alltid, Kantnålen fastnade jag personligen för kanske för att den trötta blicken påminner mej starkt om mina tonårstjejers uppsyn!
Spindelkrabban är helt underbar också med ett helt annat uttryck i blicken!
kantnålarna och havsnålar är underliga men bedårande fiskar. Kul jämförelse med dina tonårstjejer.
Hälsningar Lena
Vilken underbar blogg du har med dina fantastiska bilder!
Jag kunde inte låta bli att snoka i vad för något det är på sista bilden och vad jag kom fram till var long legged spider crab med latinska namnet Macropodia rostrata.
Mer finns här http://www.seawater.no/fauna/arthropoda/rostrata.html och här http://species-identification.org/species.php?species_group=crustacea&id=204
Du som såg hur de såg ut, tror du jag kom fram till rätt?
Med vänlig hälsning, Patricia
kul när någon blir så engagerad. När jag kollar i min största bok hittar jag också Macropodia rostrata och visst kan det vara en sådan. Långbent spindelkrabba skulle den kunna heta i så fall. Den kan finnas i Klas Malmbergs bok med ett svenskt namn, men den har jag inte tillgång till.
Hälsningar Lena
Du är fenomenal på detta!
Ha en bra dag!
just kantnålar och havsnålar är bedårande med sina låga nosar. De är släkt med sjöhästar och det kan man nästan föreställa sej när man ser dem.
Hälsningar Lena
Marianne
just på detta dyk fick jag faktiskt de roligaste bilderna nästan i strandkanten, så havens djup känns lite väl häftigt. Små räkor och krill är ofta genomskinliga med något litet mönster på. De spritter omkring och är svåra att få skarpa bilder på. Det finns ju en del läckra smådjur på land, kolla på John Hallméns bilder.
Hälsningar Lena
De små genomskinliga varelserna är så fint fångade och spindeln gillar jag extra mycket! Tack igen för att jag får följa med dig ner i havsdjupets värld!
ewa
du är alltid välkommen.
Hälsningar Lena
det är lättare att komma till Lysekil så här års. Det finns parkering överallt :-) Dykningen är rätt OK på vintern också men senare än så här brukar vi inte åka ner.
Hälsningar Lena