Ålgräsmonstren i Skår

Största chansen att få se bläckfisk har man om man dyker i mörkret. Så här års är det mörkt redan vid femtiden och man kan avsluta en dykdag med ett mörkerdyk innan middag. Vi pratade med andra dykare som nyligen sett bläckfisk i Skår, så Skår fick det bli. 

Det hade nästan mörknat när vi kom fram. Ljuset till höger är där färjan till Lysekil lägger till. Tyvärr så hör man färjan när man är under vatten, vilket är lite störande.

Det första jag fick syn på när vi kom ner på ca 3 meters djup var den här fina eremitkräftan som satt på ett ålgräs. Men vi måste passera snabbt för här finns det inga bläckfiskar.

Vi möter den genomskinliga klarbulten, som visar hela sin anatomi när vi lyser på den med våra lampor. De simmar runt i öppet vatten och stannar ibland till i ljuset.

Det här var ett annat nästan transparent djur, en liten räka som också simmade i öppet vatten. Räkor kan man ofta se i mängder på nattdyk. Vi fortsatte simma djupare längs mjukbotten och spanade hela tiden efter de små bläckfiskarna.

Fiskar ligger stilla och sover, som denna kantnål. Jag tog bara ett par bilder för att inte störa den.

Denna kantnål sov också men jag kunde inte motstå att ta en bild då den låg så perfekt med huvudet mot ett blad.

På ett ställe var lerbotten helt täckt av ormstjärnor som myllrade omkring. Den här simkrabban hade bestämt sej för att ormstjärna fick bli dagens middag. Lättfångat var det i alla fall. Inte en bläckfisk så långt ögat kunde se...

På ca 25 meters djup så vände vi och började sakta simma tillbaka. Eremitkräftorna sprang runt på botten. Just denna har en fin päls av hydroider på sitt skal.

Tillbaka på grundare vatten hittade vi tångruskor och där hade de större räkorna börjat titta fram med sina röda ögon som reflekterar ljuset så det ser ut som pyttesmå lysdioder inne bland tångbladen. Ingen bläckfisk och dyket led mot sitt slut.

Ålgräset på ca 3 meter lockade mej igen och jag siktade på några bilder av ålgräsrosorna. Då fick jag syn på vad som såg ut som en monsterspindel som satt på ett strå. Den såg nästan död ut men rörde plötsligt på sej...

Jag upptäckte snart att det satt lurviga "spindlar" på flera ställen och att de stirrade på mej med röda ögon. Riktigt läskiga små monster. Den här har en ålgräsros bakom sej.

 Jag vet inte vad det är, kanske någon sorts spindelkrabba. Det finns Japanska spindelkrabbor som har en benlängd på upp till tre meter. Tänk att möta ett sådan i mörkret! Dessa var några centimeter långa, men blänga ilsket kunde de ändå, som små monster i det svarta vattnet.

Hälsningar Lena

Den randiga fuskräkan

Vi skickade en liten fotobok med bilder till våra vänner i British Columbia, som bjöd med oss på resan till Alaska. Andy Lamb har skrivit flera böcker om det marina livet i norra stilla havet och lade märke till en udda räka på en bild i boken.

Den här bilden visar "Candy stripe shrimp" på favoritanemonen. Räkan mitt i bilden saknar den blå randen på kroppen, vilket jag inte hade sett tidigare, men som Andy förstås såg direkt. Det är också en räka på väg ut ur bilden på höger sida som saknar randen. Han mailade och ville veta om jag hade mer bilder på dessa räkor.

På denna bild kan man se två eller möjligen tre utan blå ränder, de är också lite mindre. Andy misstänker att det är en art som heter "False candy stripe shrimp" (Lebbeus acudactylus), men vill skicka bilder en räkforskare.

Här är två exemplar på en rejält beskuren bild. Andy vill också publicera ett par av mina bilder för få veta om det finns fler som sett eller fotograferat dessa i Alaska. Det finns bara ett fotobevis sedan tidigare, men man har fått upp enstaka i djuphavstrål. Jag kollade igenom alla mina bilder där de små räkorna fanns med men det var bara bilder från denna anemon som hade just dessa.

För övrigt planerar de en resa sommaren 2015, längs en annan rutt i Alaska och det känns mycket lockande...

Bye for now,

Lena