Varför köpa ny kamera när man redan har en man glömt bort och hur det gjorde att jag satt på en station och svor

Men det kan ju lika gärna handla om promenad, fotande och välbefinnande, och  att hamna där man hamnar och att få de bilder man plötsligt ser. Oplanerat och oväntat, men just därför så roligt.

Alltså satt jag i dag på eftermiddagen plötsligt på ett tåg.

Ny kamera?

Ibland funderar jag på det där med en riktigt liten kamera, en sådan där diminutiv sak som man stoppar ner även i minsta lilla ficka (nåja, inom vettiga gränser i alla fall). För ett tag sedan noterade att Canons lilla S110 säljs ut billigt nu, och på ett fotofika häromveckan fick jag också känna på en, och det började rycka i köptarmen. Nu är jag en försiktig general, så jag sprang inte direkt till affären, och så la jag mig ju lita avhållsamt till sängs ett tag.

Men idag dök tankarna upp igen, men då kom jag ju på att jag redan har en liten kamera, lite större än S110:an, men det handlar faktiskt bara om milimetrar,  så jag grävde fram den ur glömskan och la den på laddning.

Den har en stor nackdel, den är tjurig att kommunicera med, med kryptiska menyer och en massa finesser som jag inte är intresserad av. Jag vill få mina råfiler som jag sedan tar hand om när jag kommer hem, jag vill inte ha en massa redigeringsmöjligheter i kameran. Nu stör ju inte det, bara de håller sig ur vägen, men det är det de  inte gör (eller så råkar jag vrida/välja/trycka fel och sedan sitter jag fast i menyerna och kommer inte ur dem. Allra minst när det är kyligt och knapparna små och fingrarna fumligt kalla.

  Men den leverade en jpg, en sådan där direkt-ur-kameran-bild, när jag försökte pilla mig fram till den inställning jag ville ha. Den levererade tillochmed en identisk svartvit variant av bilden på köpet.

Sur gick jag där och pillade på kameran för att få den att lyda mig.

Jag sökte mig ner i värmen i tunnelbanan och satte  mig på en bänk och försökte lösa mysteriet.

Under tiden kom  tunnelbanetågen och gick igen.

Och till slut hade jag hittat rätt!

Råformatsfigurer på perrongen.

Och jag kunde börja att fundera på åt vilket håll jag skulle gå. Jag hade  vissa idéer, men dem ska man inte lita på, när jag följer  ögonblickens infall.

Så nu får vi stå där och vänta på nästa blogginlägg för att se vad som hände efter den olyckliga inledningen.

Men jag kan väl avslöja att det gick bra och att kameran var snäll fortsättningsvis.

.

2014-02-11 21:02   Lena Eriksson

Sista bilden är jätte-läcker!!!!

Besvara

Svar från janolof 2014-02-11 21:09

Ja, dom säger ju att man ska spara det bästa till sist..
Tack!

Svara

2014-02-11 21:18   DanneWest

Snälla kameror är bra!

Besvara

Svar från janolof 2014-02-11 21:55

Och elaka är frustrerande!

Svara

2014-02-11 21:41   niiiik

Trevliga bilder och en trevlig liten vardagsstory!
Men du talar ju inte om för oss vad det var för kamera du hade!!
Väntar på svar. :-)
/Niklas

Besvara

Svar från janolof 2014-02-11 21:56

Fortsättning följer...

Svara

2014-02-11 21:44   Dubbelolle

Dom där små Olympus tar väldigt bra Jpeg-bilder, det kör jag alltid på, alldeles för tålamodsprövande med RAW. Ha det gott, LO
Ps, sista bilder väldigt spännande!

Besvara

Svar från janolof 2014-02-11 21:57

Jag tycker tvärtom, RAW har gjort livet enklare

Svara

2014-02-12 00:25   EGW

Skojiga bilder från Vasastan. Jag har bott i just de trakterna för många år sedan. När det gäller digitalkameror så häpnar jag över hur de har lyckats krångla till inställningarna. Gamla mekaniska kameror var aldrig så där evinnerligt krångliga. Men jag minns den första mekaniska kamera jag såg som hade en elektronisk display. Jag stönade och tänkte att nu är det kört med enkelheten. Men jag tror det håller på att bli bättre.

Besvara

Svar från janolof 2014-02-12 15:28

Och ibland råkar man komma åt någon liten knapp av misstag, och så vet man inte var man hamnat. Den här kameran har en massa funktioner för att göra bilderna klara i kameran, inte bara inställningar utan även redigering efteråt.

Svara