Vardagliga banaliteter i min raka bildstil där färgen övergick till svartvitt
Nu när jag tagit paus i scannandet ändras fokus och återkommer fotoglädjen, och jag ser de små triviala banaliteteterna igen, som till exempel min brevlåda när det just regnat häromdagen.
Fångad bara så där rakt upp och ner, med min Olympus Ep-1:a + 17 mm, som kommer till heders då och då, trots sina begränsningar, för att den är så trevlig.
Rak bildstil var det någon som skrev i en kommentar i min blogg nyligen. Kompletta bilder, som innehåller mycket, var det någon som kommenterade för längre sedan, här på fotosidan. Det är alltid roligt att få sådana kommentarer, men själv uppfattar jag inte att jag har vare sig stil eller något annat, jag fotar bara vad jag ser, och ser jag inget blir det dåliga eller inga bilder. Likaså om det blir tråkigt.
Runt hörnet från hemmet står en liten stol kvar efter bortglömd lek.
Den blev först i färg och var ju en hyfsat vacker och fin bild så...
... men när jag satt där i Lightroom blev bilden svartvit, inspirerad kanske av allt mitt svartvita scannande av gamla bilder...
... och kanske ger den då ett annat intryck, mer likt det mina ögon såg, en ensam liten stol.
Så då fortsatte jag tvätta bort färgen, som om regnet spolat bort all färg och renat världen.
Jag tog också en liten bild av de överdrivet färgglada plastleksakerna i sandlådan.
Gungbrädan var också ett färgmonster som lurade mig att ta en bild.
Rött och gult och knallrosa, det såg förskräckligt amerikanskt ut mot buskarnas naturliga grönska. Visserligen var det färgexplosionen jag plåtade men bilden blev något annat, bättre.
Och den här bilden var nog den som vann mest på att bli svartvit.
I färg syntes inte motivet för allt grönt.
m.v.h. Erik / DK
Tack/J-O