Vardag, vantar, varsam vandring, vit vinter, vidvinkelvida vyer

Ja, varför inte? Det såg vitt ut i morse, så vitt jag kunde se, så jag vandrade ut med kameran i fickan, men fick raskt plocka upp den och ha den i handen, så den kunde ta bilder, för det hade ju kommit minst en decimeter ny vinter under natten och lagt sig över nejden.

Närmsta nejden?

Det var vitt och vackert, så som vinter ska se ut, inte grå, brun, smutsig och och tilltuffsad, utan just vit. Snövit kanske, men jag såg henne inte. Utan vidare var det dock något som behövde fotograferas, annars kändes det inte rätt. Allt annat vore slöseri med förgänglig skönhet.

Den förgängliga vita skönheten började redan bli tilltufsad och nersmutsad. Har bilden då sitt berättigande om det var vinterns vithet jag skulle fånga. Förmodligen har den det, varför skulle jag annars ha tagit den. Bara för att det är någon sorts komposition? Kanske. För att jag vill visa människans litenhet i det moderna lanskapet? Tror inte det, för de två varelserna var inte inne i motivet, när jag bestämde mig för att ta bilden, men eftersom de kom väntade jag in dem.

Egentligen vet jag inte om det här landskapet är så fint att det kan benämnas med ett vackert gammalt ord som nejd, men kanske hade inte ordet  samma skönhetsvärde då som idag.

Det spännande med det här landskapet tycker jag är möjligheten att klämma ur skönhet ur något som lika gärna kan kallas fult. Inte för att jag har någon sorts kärlek till området, det är bara en klunga hus jag måste passera för att komma någonvart, egemtligen är jag en främling här. Jag bara råkar bo i närheten, och jag hamnade här för att det var praktiskt (och överkomligt).

Kanske ser jag området bara som en massa fyrkanter och linjer som kan ge kompositioner, mer levande är det inte för mig.

Höftskott med 9 mm brännvidd blir ju som det blir. Och det röda är rödare än det var i verkligheten, det fixade jag efteråt. Tyckte det skulle vara så. Varför? Ett hugskott bara. Och varför använde jag 9 mm? Ett hugskott det med, tyckte det skulle passa till snön och ljuset. Dessutom valde jag min PEN som inte varit med på ett tag. Den har sin egen charm som jag gillar, inte minst med vidvinkel på, även om jag måste erkänna att min G2:a är mer praktisk i många situationer fast den är tråkigare.

BIG BAG

Ett tråkigt gathörn som blir lite roligare av de bigga baggarna. Men samtidigt ett populärt hörn, här samlas ofta folk, mer eller mindre skumma. Kanske inte så här dags, utan mer på ledigare tider

Ibland lockar vidvinkeln mig till perspektivmissbruk. Ibland lyckas det, ibland inte. Med tiden borde jag ha lärt mig att inte försöka, men jag kan inte låta bli...  Fast har man inte värre laster går det väl an. Jag slösar ju inte ens på film.

Upprepat missbruk.

I väntan på bussen fångade jag hela Sollentuna i en bild.

2012-02-15 21:09   Otten

Det är riktig vidvinkel det när hela byn får plats på en bild :-) Sköna plåtar överlag.

Besvara

Svar från janolof 2012-02-17 21:13

Tack!
Liten by eller vid vinkel, bara att välja.

Svara

2012-02-17 03:28   EGW

Alltid lika fascinerande hur du lyckas få ut nya estetiska värden ur denna miljö! :-)

Besvara

Svar från janolof 2012-02-17 21:15

Ibland är jag lite imponerad själv...

Svara