Vandrarens varsamma vandring varseblir vägens vardagliga vyer bortom banaliteternas blekhet

Själv  gillar  jag  att blogga, så jag blir glad  när  en allitteration  rinner till och och fortfarande finns kvar  när  jag  kommer fram till datorn och  kan skriva ner  den. Ofta överlever de inte  så länge. Den här växte  och  växte  i skallen när  jag släpade  hem en  börda  från  handelsboden och  var tydligen kraftfull nog att  ta sig  ända fram  till tangentbordet..

Bilden är  från  en annan vandring, eller  snarare ett  anspråkslöst strövande i närmiljön.

Ett strövande i både  ljus  och mörker,  i  sol och  skugga, hit och dit

Fast visst  hade  någon  gått  här  före mig.

.

2016-08-15 19:55   Vibybo

Jag beundrar denna bloggtitel, och att du lyckades behålla det i huvudet. Den mjuka ängsbilden är fin. Ibland förstör skärpan känslan.

Besvara

Svar från janolof 2016-08-15 20:07

Allitterationen hjälper minnet, gammalt vikingaknep (Havamal).Oskärpa är inte att förakta.
Tack/J-O

Svara

2016-08-16 00:10   Dubbelolle

Riktigt spännande bilder, horisonten är ju för dig oväsentlig, men det är väl ditt signum, jag börjar vänja mig! Hils, LO

Besvara

Svar från janolof 2016-08-16 08:20

Tack LO!
I det slutna landskapet blir horisonterna ofta osynliga även i verkligheten och då ock på bild.

Svara

2016-08-16 11:23   gunte

Dina rutor andas både ljus och mörker och ger vägval att ta ställning till..dessutom några höjdare..
Mv/G

Besvara

Svar från janolof 2016-08-16 11:55

Ja, det var nog så det var...
Tack Gunte/J-O

Svara