Vägen till jobbet
En landskapsfotografs syn på saken

Jag har ju tidigare bloggat om att jag ser mig som landskapsfotograf  oavsett vilka motiv jag ägnar mig åt. Det stämmer fortfarande ofta, det är ju det synsätt jag övat in under många år. även om det inte är något jag aktivt tänker på, eller är medveten om. Det bara finns där, intuitivt (på gott eller ont). Jag ser linjer och former som viktga delar i bilden, inte direkt tänker på det utan intuitivt ser.

I går när jag gick till jobbet slog mig dock tanken, eller snarare reflektionen dök upp, när jag sneddade genom lekparken: "Jag är en landskapsfotograf som går här". Eller var det mer som en känsla? I det svaga morgonljuset tog jag en bild på parkens minilandskap, på en del av formerna, med en del av miljonprogrammets former i bakgrunden.

Vattenpölar är alltid intressanta, men nog var det landskapsfotografen som fastnade för linjer och former i denna bild. Jag passerar ju ofta denna plats och jag tycker alltid att linjerna är sköna, med och utan gångtunnlar, med och utan människor. Jag fascineras av linjer. Tänk att något så enkelt som en linje kan ha en skön form. Eller inte ha. Jag kan sitta med ett tomt papper och bara fylla det med linjer, bara för fascinationens skull, och för glädjen när någon linje blir så sådär extra formskön. Till vad nytta? För stundens glädje, så klart.

När jag gått igenom gångtunneln till höger, som inte syns i bild, kommer jag till nästa scen på vägen till jobbet, ett parti med gräsytor och träd. Där finns också min vattenpöl, men den tilldrog sig inte min uppmärksamhet denna gång. Däremot måste väl nedanstånde soffor vara ditsatta för landskapsfotografen att infoga på rätt plats i bilden? Ett element som tillfogar lite spänning i bilden. Och tittar man riktigt noga i högerkanten på bilden kan man faktiskt ana vattenpölen, så den kom faktiskt med även denna gång.

Strax därefter passerar jag ett litet skogsparti på vänster hand (om det nu är så stort att det kan kallas skog; en skogsreminiscens i alla fall). Det är bland det mest svårfotograferade på vägen till jobbet. Denna dag fångades blicken av det lilla asplövet som fastnat.

Att utvecklas som fotograf (och människa) innebär också att reflektera över vad man gör och sätta in det i sitt sammanhang. Just igår, när dessa bilder är tagna, så slog mig detta med landsskapsfotografen så starkt, hur stark den inflensen är i det jag gör.

Och då är frågan; hur syns landskapsfotografen i nedanstående bild, som jag tog på väg hem i går. Är det månen månne?