Uppför, däruppe, utsikter, nerför och ett slut.

Jag gick upp för backen. Kan inte minnas jag gjort det  förut. Tog hellre en omväg runt på den tiden jag rörde mig i trakterna.

Utsikten var fin, man såg  ända till  Sibirien.

Till vänster det gamla studenthemmet, är det fortfarande  så? Till höger under kranen syns Kth:s klocktorn

Sibirien? Ja, när det här området bebyggdes i början på förra seklet lång det så långt bort att det var som att bli förvisad till  Sibirien  att flytta hit. Nu är det ganska  centralt. Sibirien och det närliggande träsket minns jag från Martin Birck. Det var  en av böckerna som var obligatorisk i skolan. Tänk det är femtio år sedan. och Sibirien och Träsket  är nog det enda jag minns.

.

Vanadislunden.

Några uppstickare.

Vanadis själv står där och spanar mot aftonsolen. Det har hon gjort i 60 år nu.

Vanadis är kanske mer känd som Freja  eller Fröja i svenskt språkbruk, fruktbarhetsgudinna och valkyriornas ledare. Jag bor ju på Frejavägen, undrar om det är valkyrior som brukar gå förbi på gatan utanför häcken. Man kanske ska  akta sig

En annan väg upp. Där gick jag ner.

Och då såg jag en flickskola. Fast det är det nog inte längre, det är  en avskaffad skolform.

.

Hon hade  tio hundar. En av dem skällde våldsamt på mig. En valp som var ute första gången på promenad. Han hade brorsan med sig att ty sig till när det blev för läskigt.

Träffade på dem en gång till lite senare.

Det blev sista bilden. Batteriet tomt. Hade jag glömt  att ladda?

2015-04-16 10:25   pic-tor

Per-Anders Fogelström skrev en hel del om Sibirien också, bl a i böckerna som ingick i Stadserien (Mina drömmars stad m fl). Trevligt bildreportage.

Besvara

Svar från janolof 2015-04-16 10:56

Tack!
Minns bara Fogelström från Söder, men det är åtskilliga år sedan jag läste dem, så mitt minne kan fallera...

Svara