Tyskt äventyr 1:
Bara en vanlig försening

Det var en gång i tiden, några dagar innan vulkanaska gjort sitt intrång i vår allmänna begreppsbildning, en flygplats där ett inkommande flygplan blivit en timme försenat, och jag skulle med just det planet.  I väntan på flyget tog jag mig en smörgås med tillhörande dryck och satte mig vid ett fönster, njöt av mackan (den var god), studerade medresenärer och inte minst studerade flygplatspersonalens rörelser på plattan utanför.

Det gjorde även paret bredvid mig, och de satt där så fint och tittade att jag tog upp kameran.

Men det blev bara en rumpa.

För när jag skulle ta bilden reste de sig för att gå.

En något ovanlig bild av väntan på flygplats.

Det var måndag och flygen gick fortfarande som vanligt (utom mitt, som var det enda försenade på Arlanda den morgonen).  Och det var skönt att jag var där.

Varför?

Låt oss backa några dar. På fredagen var jag varm och febrig och allmänt ynklig, och man kunde säkert steka ägg på min panna. I alla fall kändes det så. Ont gjorde det i nacke, muskler och fötter. Och jag frös. Skulle jag verkligen kunna åka iväg på måndagen?

Så blev det lördag. Då låg jag i sängen och skakade, med frossbrytningar och var tröttare än trött. Men på eftermiddagen släpade jag mig iväg på en kort promenad till den närbelägna affären och lyckades inhandla några paket Digestive-kex (som inte finns i Tyskland), och en stor förpackning nyponsoppa (pulver), som inte heller finns där. Allt enligt dotterns önskemål. Nej ingen svensk kaviar, för det finns på IKEA.

Redan förut hade jag inhandlat tre tomma påskägg (små) och svenskt godis, polkagrisar, gelehallon och bilar (världens mest sålda...).  Dottern ville i efterhand förmedla lite svensk påsktradition till dem hon delar lägenhet med.

Sedan blev det söndag, och jag lyckades packa, även om jag inte trodde det i mitt förvirrade tillstånd

Jag kom alltså iväg

Flyget kom och flyget flög och jag damp ner i Frankfurt och efter en maraton-promenad (kändes det i mitt utmattade tillstånd) nådde jag fram till fiket ovanpå järnvägsstationen och tillbringade väntan i sällskap med en tysk törstsläckande öl.

Det fanns fler som väntade.

När korsordet var löst gick han därifrån (men kanske är det en bild av taket som spelar sig i bordet).

Taket fascinerade mig, så det fick bli en bild till.

Eller så är det en bild av ensamheten. Ja, han bara satt där, när jag kom, när jag satt där och när jag gick. Kanske sitter han där än.

Men eftersom det var ett tyskt kafé så satt folk och pratade

Fragment av tre samtal.

Och så småningom var det dags att gå en trappa ner, eller kanske två.

Perrongfoto.

Nu var det eftermiddag och jag skulle vara framme när mörkret höll på att falla...

forts...

2010-04-22 14:39   gatsu

Trevlig läsning så här till morgonkaffet. Fortsättningen vill jag ha som kvällslektyr till mitt nattskift tack ;)

Besvara

Svar från janolof 2010-04-23 18:58

Tackar.
Du fick vänta lite längre, men nu finns fortsättningen

Svara

2010-04-26 14:11   janolof

Fint!

..där har jag varit.. där har jag varit...där har jag varit...

Besvara

2010-04-26 15:43   Isis

Alltså pappa, du kan ju inte logga in på min dator och sen låta den fortsätta logga in automatiskt på dig, då blir det ju jättefel när jag kommenterar... Jag hade ju kunnat hacka hela bloggen :)

så jag upprepar, nu i mitt eget namn:

Fint!

..där har jag varit.. där har jag varit...där har jag varit...

Besvara

Svar från janolof 2010-04-26 16:57

Det blev nog så automatiskt ;)

Svara