Tillbaks till gårdagen -- Svartvita bilder

Nu vill jag inte med rubrikens ord antyda att  jag  ägnar mig åt något gammaldags, utan bara att jag tog min promenad igår,  och  att det var den som gav upphov till bilderna, de som visade  att snön  var borta och som fick mig att utforska världen vidvinkelseende.

Så här i efterhand, inser jag att jag  tog många bilder, en del skräp  och experiment och en del som kan få ett fortsatt  liv i bloggen. Som den här nedan.

Den fick bli svart, bilden  alltså, och sedan bestämde jag mig för att renodla  det här inlägget och bara ha svartvita bilder och låta de med färg få ett eget inlägg. Målgruppsanpassning? Snarare konstnärlig(?) renodling. Inte låta blicken, upplevelserna, intrycken hoppa fram och tillbaka. Dessutom blev det ganska  många bilder, så en renodling känns inte fel.

Är det den  mörka årstidens ankomst, som gör att jag plötsligt tycker  svartvitt känns så bra, eller är det en återgång till ursprunget, det var ju där det började på allvar, mitt fotograferande, och snart är det nog 50-års-jubileum. Inte för att jag tänker fira och inte heller har jag hållit på kontinuerligt, det var ju den  nya tekniken, den  digitala, som fick mig att återuppta den gamla, det svartvita.

En del av mitt fotograferande upplever  jag som grafiskt till sin natur, det handlar om former, figurer och förhållanden (i rummet) och där gör ofta frånvaron av färg att kompositionen blir tydligare.

Så ligger det också något i  det svartvita ljuset där frånvaron av färg stärker intrycket. (Och bara för det kommer jag nog att göra ett inlägg med bara färgbilder från samma promenad och påstå att det är färgen som gör bilderna. Bilderna har jag redan gjort  i ordning.)

Ibland kanske jag har lite  egensinniga kompositioner, som  i ovan- och nedanstående bild. Stolparna har inte kommit dit av misstag. De är en del av bilderna.  Kanske förgrund, kanske huvudmotiv  med resten av bilden som huvudmotiv.  Det är  en del av ett seende jag en gång skaffade mig  i svenska och norska fjäll. Mest svenska. En annan motsättning som också stammar från den tiden är den mellan färg och svartvit, dia eller negativ film. Det slutade då med att jag bar  på två systemkameror.

Nu räcker  det med en.

.

Svartvit och hög kontrast för att fånga trädets form. I färg  skulle jag  ha förstärkt de gula färgerna, för då skulle det ha varit motivet. Kanske  hade det också påverkat kompositionen en aning.

Och när jag nu tagit mig ner från höjden måste  jag också hitta en väg uppför.

Alla bilder under promenaden är tagna med min lilla vidvinkel-zoom, 9-18 mm på m4/3-kamera, ekvivalent med 18-36 på fullformat. De flesta med 9 mm. Det gäller  även  föregående och nästkommande avsnitt.

2014-11-08 14:19   Lena Eriksson

Det kan nästan vara jobbigt det där när man gillar en särskild bild och den känns bra -fast på olika sätt- både i svartvitt och färg...jag vill gärna bestämma mig för antingen färg eller svartvitt.
Jag gillar dina svartvita grafiska bilder i dagens inlägg...

Besvara

Svar från janolof 2014-11-09 11:39

Friheten och valmöjligheten kan ju kännas som ett tvång att välja rätt. Det var enklare på det viset förr, man visste vad man hade för film i kameran. Punkt, slut!

Svara

2014-11-08 14:52   Johan Pihl

Fina svartvita bilder, med mycket vemodig höstkänsla i sig.

Besvara

Svar från janolof 2014-11-09 11:35

Det har du rätt i, det blev en vemodig ton. Jag hade snarast en nostalgisk känsla när jag gick där, men den kan ju också hysa vemod. Inte bara för hösten utan också tidens gång och samhällets förändring.

Svara