Tankar på Söder

Det var den där soliga  söndagen när jag åkte in till Södermalm för att  se på bilder, när Avtrycket hade utställning och jag inte bara tittade på bilder och pratade med bekanta, utan även strövade några timmar i vårvärmen på söder.

Och  jag tog bilder (förstås?).

Jag hittade det här soliga hörnet och tyckte det skildrade vårljuset bra. Dessutom en bild  med ett antal små vardagliga detaljer: staket, cyklar, trappor, räcken etc. Men när jag kom hem kändes det inte helt rätt. När jag  tittade på bilden och blicken  gled från vänster till höger i bilden, som vi västerlänningar lär göra, hamnade den i det  mörka hörnet  till höger, och det var  ju fel, det var  ljuset, jag ville fånga.

Alltså vände jag på bilden och allt  kändes  bättre.

.

Långan väg  att gå.

... eller gatans perspektiv? En ganska banal bild, men den kan väl få  påminna om när  centralperspektivet upptäcktes och började användas i konsten under renässansen på 1400-talet. Nu får vi det automatiskt i våra  kameror.

Men jag tycker   ofta att ljus är häftigare än centralperspektiv när  jag fotar, så jag vred  på huvudet.

Här såg jag den lilla bilen genom grenverket, och tyckte det motiverade en  bild.

Kanske tillförde den en "point of  interest"?

När jag kom hem funderade jag på hur den skulle göra sig  i svartvitt. Det är ju ändå bara kontrasterna som är intressanta i bilden.

Kanske helt  enkelt  en onödig bild.

FÄRG!

Det var färgerna i valvet, så kraftfulla,  som jag ville ha  med mig hem. Men det var svårt att hitta en vinkel, så jag bestämde mig att fota genom grenverket. Kanske blev det då en bild och inte bara en avbildning. Bäst att  passa på innan löven kommer.

.

Här byggs det, staden omformas, miljöerna ändras.

"en typisk Jan-Olof-bild" ?, en sådan som innehåller så mycket. Oreda är det, precis som i verkligheten men jag tycker bilden  har fyra delar: Till vänster nuet, det befintliga, eller vad jag ska kalla det, uppdelat  i uppe med sol och nere med bilar. Till höger finns röran ombyggnaden, förändringen, det spännande ljuset i passagen.

En rörig bild? På ett sätt,  ja, men inte rörigare  än verkligheten.

Ljus och detaljer fångar ibland blicken, kanske inte lika  ofta nu  som förr.

Snabbt växlades då mitt fokus från helheten till detaljerna och det korta skärpedjupet.

Och allt plåtat  med  den lilla Panasonic DMC -GM5, eftersom  det här var den dagen jag glömde minneskortet till Olympusen hemma. I söndags var det visst.