fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Stilla morgon i Uppsala

Innan staden riktigt hade vaknat, kan man väl säga, det var ju lördag morgon, egentligen var det väl redan förmiddag, men det är nog en smaksak en lördagsmorgon. I vilket fall som helst tog jag några bilder av en nästan öde stad.

Uppsala slott är ju en av stadens klassiska profiler så jag tog en bild av slottet från det håll jag närmade mig. Andra byggnader har tagit över stadsbilden och förstärker känslan av betong och ödslighet.  Nu var jag mer ute efter att pröva mitt fortfarande nya 14 mm på min Olympus Ep-1. Det är en lätt och smidig kombination, men avsaknaden av sökare är besvärande i starkt ljus för då hänger inte displayen med, dvs. om ljuset faller på displayen.

Min blick fångades av de stora ödsliga ytorna kring den ombyggda och försvunna centralstationen . Stora ytor och vidvinkel  kan innebära både katastrof och lyckade resultat. "Allt kommer ju så långt bort och blir så litet", kan bli effekten. Motpolen är ju att man kan få med så mycket och kan fånga in alla linjer man vill ha med.

Till höger i bilden skymtar det f.d. godsmagasinet, som var mitt mål. Det var där fotograferna skulle samlas för att fika, en redan omskriven händelse. Jag tyckte cyklisten behövdes för att bilden skulle bli komplett.

Med ett sådant här motiv uppkommer alltid tanken "svarvitt eller färg". Förr i tiden var det enkelt, det bestämdes av vad det satt för film i kameran. I dag är det enkelt för det är ju bara att fota med RAW och bestämma sig efteråt. I själva verket är valet fortfarande lika svårt, tycker jag, det är bara det att beslutsångesten förskjuts till det ögonblick framför datorn där man kan trycka på en knapp och få det ena eller andra.

Det gör ju också att en tredje möjlighet öppnar sig. Man bestämmer sig inte, utan gör två bilder, en i färg och en i svartvitt.

En färglös repris, samma bild som ovan, men utan färg.

Sedan finns det ju andra motiv där färgen nästan är självskriven.

Det är klart att det går att göra svartvita bilder av ovanstående motiv, men då skulle det bli helt andra bilder, åtminstone skulle jag då fotografera annorlundafrån början, då skulle cyklar, rutor och galler vara motivet, inte färgen i sig som i denna bild. Det skulle kräva att jag "tänkte svartvitt " redan vid fotograferingen. En del motiv är så, andra inte.

Samtidigt var det för mig en fortsatt utforskning av objektivet (eller i klartext: det är så roligt med det här objektivet, så jag måste fotografera).

Bara en annan variant.

.

Förut var det en ensam cyklist som passerade, nu var det en morgontidig fotgängare.

Men det var fortfarande lugnt i Uppsala.

Strax efter dök de första fikakompisarna upp.

Inga slutord? Tja, det ska väl då vara:
"Det är roligt att fotografera, låt det förbli så". Därför är inte heller några av bilderna i det här inlägget välplanerade och genomtänkta utan mer hastigt  noterade bildfynd, kanske snapshots, om än med viss omtanke. Som jag gillar det bäst. Ögonblickets ingivelse, kanske.

Inlagt 2012-09-10 10:37 | Läst 825 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Fina snapshots, och jag tycker inte att bilderna alltid behöver vara väl genomtänkta och planerade. Det blir ju så bra ändå! =)