Sovande slashasar, galna käringar, ihävare, fatare och andra...

Fortsättning. Här börjar historien

Så är jag då nere i gruvan igen och går ensam framåt i den slingrande gången, och vad är det första jag snubblar  på? En sovande slashas!

 Vakna Jonas innan någon kommer och får se dig!

Jonas lyckades somna i sin kärra på många ställen i gruvgången och gjorde praktfulla uppvaknanden när det kom en grupp besökare förbi, och höll i bland på att skrämma livet ur dem.

"Snälla ni, berätta inte för någon. Det är så jobbigt och jag blir så trött, måste slita hela tiden..."

Besökarna blir nästan som små spökfigurer där de vandrar i halvmörkret.

Bergbrytaren Jan "Geten" Harfves blir också lite spöklik där han står och bryter loss bitar av det spruckna berget.

Hjälp, en galen kärring...

Kvinnor får ju inte komma ner i gruvan, men ändå lär det finnas en galen kärring som irrar omkring här nere. Hon får inte vara här och ingen vet riktigt hur hon kommit hit...

Det lär vara så att hennes make förolyckades i gruvan för något år sedan, men hon är övertygad om att han lever och letar efter honom, och ropar så att det ekar i bergssalarna. Likaså när hon sjunger sina klagosånger.

Det lär finns de som sett henne springa förbi...

...medan andra menar att man kan hitta henne sitta och sörja.

Men plötsligt försvinner hon fort. 

Längst in i gruvan sitter ihävaren Olof Ortman och värmer händerna på facklans eld

 Men när besökarna kommer förbi reser han sig och berättar att vi befinner oss  vid Kristina-sjön, 155 meter lodrät under Kristinalaven uppe på markytan. Han berättar också att det är ytterligare 100 meter vatten, ner till schaktets botten. Han berättar sedan animerat om hur gruvdrängarna liftade med tunnorna som hissades upp och ner i schaktet.

(Ihävaren har ni förresten redan träffat, vid ett köksbord i första avsnittet av följetongen.)

Vi kan ana av ljuset till vänster att det är vackert ut över sjön, men vi vänder och går tillbaks igen.

På vägen ut träffar vi "Geten" igen.

Och när han kan hålla sig still ser vi även Fataren Olof Larsson Sten att fastna på bilden. Fatarens uppgift är att lasta de lossbrutna stenen på fat som kan hävas i kärrorna (om Jonas orkar hit och inte somnar på vägen)

Innan jag åker upp med hissen passar jag på att gå in i Viktoriasalen där det för dagen finns kafé.

Eftersom salen är uppvärmd immar min kamera genast igen, när jag kommar in efter ett par timmar i kylan. Resultatet blir en lätt softad bild.

 Njut av kaffet tills nästa avsnitt kommer ( till nästa avsnitt ).