Söndag förmiddag (eller var det kanske bara morgon eftersom det var söndag)
Strunt samma om det var morgon eller förmiddag i morse, någon hade ätit upp min fil (troligen jag själv) så jag hade ingen till frukost. Den lilla Konsum-butiken på gångavstånd hade inte öppnat ännu, så jag gick istället till den stora ICA-butiken på gångavstånd, som hade öppnat, för att skaffa fil. Folktomt var det, när jag gick, så det var nog sovmorgon.
Alldeles tomt, inga människor, bara nerfallna höstlöv.
För att det inte ska se ut som att förorten bara är betonggrå har jag behållit färgen i nästa bild. Inte för att jag vet om det gör husen mer lockande. Jag har aldrig bott i ett sådant där stort hus, så jag vet inte. Tre våningar räcker för mig. Men även det tyckte jag var för mycket. Annars är det så långt till marken.
Går man längs den här gången ser man tydligt hur bebyggelsen är planerad. Man kan börja uppe på kullen, bland villorna, friköpta förstås, och gå nerför och passera de små tvåvåningsradhusen, bostadrätter, och sedan fortsätta bland trevåningshusen med bostadsrättslägenheter för att sedan komma ner hit till hyreslägenheterna. Hur många våningar det är får ni räkna själva. Längst bort i fonden finns pendeltåget.
Här såg jag också den första mänskliga varelsen. Det första levande livet höll jag på att skriva, men det stämde inte. Fåglarna var vakna och i högsta grad levande.
Hon såg ut att vara lika liten och ynklig och ensam som hon ser ut på bilden. Ansiktsuttrycket var talande. På väg hem? Tidig morgon? Sen kväll? Vad vet jag?
Den här mannen hade däremot ett tydligt mål.
Själv gick jag inte raka vägen utan sneddade lite på tvären i folktomheten.
Söndagsmornar kan vara ödsliga.
Ligger folk och sover däruppe?
Själv fortsätter jag längs en upptrampad stig, ut mot det lockande gröna...
...och passerar bollplanen i parken.
Men visst blir väl bilden av bebyggelsen lite trevligare utan nät och med mera färg.
Inrycket beror bara av hur man ser på omgivningen när man passerar. Vilken av bollplansbilderna är den sanna? Ingen av dem. Båda är bara ögonblickets avtryck hos fotografen, och i detta fall ögonblick med bara några få sekunder emellan.
Innan jag är framme vid affären hinner jag också fånga en ensam resenär som klivit av pendeltåget.
Hur långt jag har till affären? Tja, drygt fem minuters promenad.
Olympus PEN + 17 mm
Tycker väldans mycket om bilden med texten"Ligger folk och sover där uppe?"...linjerna och färgerna...det strama gråvita till det vackra gröna bladen...och en klick rött i åxå... :-)
Själv gillar jag faktiskt stillheten och ödsligheten i tidiga söndagspromenader...när man väl kommer upp och ut...
Kul att du ser bilder igen...må så bra! / lena