Sedan skulle jag hem också...

... så bara för att hålla humöret uppe tog jag några onödiga bilder mellan tunnelbanan och pendeltåget.  Småtrött var jag nog också, jag hade ju missat fikapausen p.g.a. signalfel,  och först när jag kom hem kom jag ihåg reservbananerna i väskan.

Rött!

Det var färggrant i verkligheten också.

När jag kom hem mätte jag på kartan, och en dryg halvmil hade jag lodat runt i Bromma. Undrar om SL:s signalleverantör kan betala slitaget på mina skosulor?

Mer rött sprang förbi.

När ljusen tändas i vår lilla  stora stad, för att alludera till Gunnar Wiklund.

Ett vansinnesskott på ett passerande tåg...

Kommer från pendeln

Skynda, skynda, tåget går strax

I färg kan det bli såhär hemskt.

En fördel med en kamera är att man kan hålla sig sysselsatt när man väntar. I alla fall om det händer något och väntan inte blir för lång. Och blir det skitbilder kan man alltid göra ett blajigt blogginlägg med dem. Då slår jag två flugor i en smäll,  så att säga, eftersom jag  gillar både att fotografera och att skriva. Något högre syfte har jag inte. Kanske då att hålla hjärnan igång, som pensionär...

2013-12-15 18:31   EGW

En stunds angenämt tidsfördriv har du i alla fall haft! Nyttigt för kroppen, nyttigt för hjärnan. En del slår sig ned framför TVn när de blir pensionärer, och så sitter de där tills livsandarna slocknar. "Rest and rust", som jag såg en författare kalla det. Och för mig är det kul att se dessa bilder från trakter där jag en gång bott. Om jag nu får upprepa det utan att det blir tjatigt :-)

Besvara