Sagan om de två tornen
Presentation av huvudpersonerna

Ibland tar idéer tid på sig, det dröjer innan de kristalliseras i sin slutgiltiga form, och inte ens den är något färdigt och beständigt, för nya impulser blandar sig i leken och formar om.

I två blogginlägg har jag nu långsamt vandrat från en tysk bokhandel och det första mötet med japanska träsnitt, till en idé om en serie bilder som innehåller ett återkommande bildelement, utan att detta element behöver vara huvudelementen. Det tog mer än tio år innan Kista Science Tower dök upp som möjligt bildelement, och nu, efter ytterligare sju år har ytterligare ett torn börjat växa, och krupit in så sakta i mina bilder.

Kanske går det att göra något av det. Typiskt en sådan tanke som dyker upp när jag går till jobbet, kanske just i ett sådant ögonblick när ett av tornen plötsligt visar sig i synfältet, bakom något, bredvid något eller ovanför, eller kanske stiger fram ur dimman eller molnen.

Tornen har ju redan några gånger fastnat på sensorn i kameran och blivit till bild, så vi kan ju återvända till morgonen och eftermiddagen den 10 juni i år.

Det gamla tornet. En morgonbild.

En refug, ett staket och en tråkig bit asfalt, men i fonden ett av de två tornen. Det gamla. 32 våningar.

Det nya tornet. En eftermiddagsbild. Förstora, annars syns inte tornet!

En nybyggd, men ännu ej öppnad, väg har grävt sig ner i berget. I fjärran byggs det nya tornet - ska bli 33 våningar hotell.

Är det en bild av vägen eller en bild av det växande tornet?

Ja, både och, förstås, men lite grand såhär tror jag min idé ser ut.

Båda bilderna Olympus PEN + 17 mm.