Så var det de' där med skärpdjup
Behövs det och i så fall var

Det är farligt att läsa andras bloggar, då kan man få dumma idéer och ge sig ut på dåligheter. Idag gav jag mig ut för att leta efter oskärpan, men hamnade i ett skyfall och höll på att bli sur, men hittade ett växthus, som gjorde mig glad.

Förflyttade mig sedan till en slottspark.

Där hittade jag ett skarpt träd.

Får man göra så här? Lägga det som händer i oskärpa? Det var i alla fall det jag började utforska, att ha litet skärpedjup men få något att hända i oskärpan. Men det gäller ju också att det som är skarpt inte blir för intressant så det tar uppmärksamheten.
(50 mm, Bländare 1.4)

 

Här sitter ett kärlekspar i solen, framför dörrarna till orangeriet. Kanske inte det man ser först i bilden, men det som ger bilden innehåll.

(175 mm, bländare 4)

 

Och här har jag gjort en rejält oskarp variant av orangeriet (lite längre håll).

(Fortfarande bländare 4)

 

Sedan var det bröllop på gång och det skulle fotas och filmas, så det fotade jag.

Här lät jag motivet vara skarpt, men skärpedjupet så litet som möjligt. Ganska traditionellt alltså, men det var ett snap-shot.

 

Avslutar med en bild på slottet.

Det var i alla fall en spännande promenad i sökandet efter oskärpan. Efter den här bilden vände jag mig om och fångade skogen också.

Men jag måste erkänna att det kändes lite konstigt (eller ovant) att plötsligt bära på ett kameramonster, efter några månader med min lilla PEN.

 

Canon 40D + 50 mm/1.4 och 70-200/4

Bara bländare 1.4 och 4