Resten kan man kanske säga att det här är.

Eller ska jag kalla det rester?

Om jag bara hade hamnat här hade jag inte vetat var jag var, för ingenting är sig likt så jag kände inte alls igen mig, men nu visste jag det, eftersom jag just klivit av spårvagnen och visste var jag borde vara.

Nu efteråt, här hemma, när jag sitter och tittar på bilden börjar jag ana var jag var i förhållande till gamla referenser, från den tiden jag visste hur det såg ut här. Får nog lov att åka dit igen och se om det stämmer.

För här kan jag inte alls föreställa mig var jag är och om något fanns här förr i tiden.

Jag tog mig raskt därifrån och hoppade (nåja, klev) på tricken igen, om nu tricken fortfarande är ett gångbart ord, och for vidare. Ljuset gjorde också att jag hoppade över några stationer innan jag klev av när jag hamnat i Kungliga Huvudkommunen.

Det börjar nog  bli  bekanta trakter nu, för åtminstone en FS-medlem, vad jag vet. Det är inte helt okända trakter för mig heller, jag har sommarjobbat i trakterna tre somrar, men det är snart 45 år sedan, så allt är sig  inte likt, på en del ställen mest olikt.

Idyll?

Årstidsfärger.

Och nu har ju tiden gått så det är inte längre något märkligt med begynnande höstfärger.

Och varför tar jag ännu fler sådana här förortsbilder?

Ja, det är inte för att jag är  samlare och samlar på bilder. Jag är urusel på att samla, för jag vet sällan var jag samlat det. Det handlar snarare om igenkännande, fast liknande bilder kan tas på många ställen, men det var ofta sådana här miljöer  jag rörde mig i under skoltiden. Inte direkt återvändande till mina rötter, för  då blir det spretigare, men någonstans på vägen.

Sådana där gathörn kunde man stå kvar länge i och prata, innan det var dags att gå åt varsitt håll. Det  verkar folk inte  ha tid med  idag, eller så är de någon annanstans. Här skymtar  bara  enstaka individer förbi.

Men i den här bilden handlade det bara om nuet och färgerna jag såg. Inte många steg från förra bilden, så  det kan  växla snabbt under promenaderna, om jag inte snöar in på en enda grej..

Sådana här inslag i arkitekturen gillar jag. De gör livet mer spännande.

Kanske  är  svartvitt  mer tidstroget.

Här hamnade jag  när  jag gick där.