PEN och en av de nya kompisarna


Även jag har fallit för frestelsen med
gamla objektiv för en spottstyver

De låg ju i brevlådan när jag kom hem, två bollformade brev (det har jag nog aldrig fått förut), två väl inlindade frukter från Tradera. Jag var ju tvungen att testa.

Passade de? Ja.

Fungerade de? Ja.

Gick det att fotografera? Ja.

När det var avklarat tog jag en liten kort tur i den närmaste omgivningen, med ett av objektiven, och hittade raskt fotografens skugga i aftonsolen.

Olympus PEN med Domiplan 2.8/50 mm.

Det var riktigt skönt hur långsamt det gick att fotografera. Extra långsamt för de första bilderna förstås, för att lära sig de nya handgreppen, både på objektiv och kamera. Lite lagom tröga och motsträviga ringar att vrida på för bländare och avstånd, ett säkert hjälpmedel mot onödigt snabbt fotograferandet, ett hjälpmedel in i det det långsamt avslappnade fotograferandet.

Dessutom var det en rejäl omväxling till vidvinkelfotograferandet som jag mest ägnat mig åt med min PEN. Brännvidden, 50 mm, blir ju som ett kort tele på lille PEN, motsvarande 100 mm på gammal hederlig småbild.

Telebild i aftonsolen.

Jag behöver ju inte dra fram filmen manuellt, eftersom kameran är digital, men annars var det "back-to-basic" på ett behagligt sätt. Ställa in bländare. Ställa in avstånd och kolla på skärpedjupsskalan. Visst är det bekvämt med moderna, snabba objektiv, men just skärpedjupsskala är något jag ofta saknat i mitt långsamma fotograferande.  Det är ju inte ens alla fasta objektiv som har det, även om de har manuell fokuseringsring. En kulturskymning i fotograferingens värld.

Exponeringen då? Ja tiden får lille PEN sköta. Det blir bäst så, även om jag har överhöghet att lägga mig i besluten om så behövs.

Ännu en bild på min granntunnel, nära där jag bor.

Och en bild till...

... bara för att det var skoj att jobba manuellt.

Skärpedjupet och hur objektivet  tecknar oskärpa är ju också intressant, så därför testade jag med bl 2.8 och ganska kort avstånd till motivet.

Jag gillar resultatet!

Nu var jag inte helt oförberedd på att objektivet skulle bära sig åt så här, jag hade ju hittat bildexempel på webben som pekade i den riktningen. Jag tror att det finns möjligheter att utnyttja detta bildmässigt. Rättare sagt, jag tror inte bara, jag är övertygad.

Jag gav mig på några överblommade maskrosor också innan jag gick in.

Så här långt är jag nöjd med vad jag fick för några få hundralappar (inklusive adapter). Jag ska nog låta den här sitta på när jag går till jobbet.

2011-06-09 07:38   Bob Bovin

Välkommen till billiga gänget!

Besvara

Svar från janolof 2011-06-09 09:26

Tack!
Jo, jag har funderat ett bra tag, nu blev det av.

Svara

2011-06-09 18:48   EGW

Gluggen presterar ju jättebra! Jag antar att den är gjord för 35 mm format? I så fall använder du ju den bästa delen av bildfältet i lille Pen. Men jag har hört att mekaniken är risig. Vilken omsvängning från vidvinkel!

Knepigt att ställa in manuell skärpa på displayen, antar jag. Och hur hittar du exponeringsdata? Har du en lös exponeringsmätare?

Besvara

Svar från janolof 2011-06-09 19:14

Ja det är en småbildsglugg, och att använda bara den bästa delen av objektivet är ju en del av vitsen. Sedan är det ju inte så mycket mekanik, en ring för bländare och en ring för avstånd, that's it. Avstånd på skärmen kan vara lite knepigt när det är för ljust, då ser man inte så mycket, men jag kör en hel del med gammal hederlig teknik, ögonmått och siffrorna på avståndsskalan och skärpedjup. Förinställt. De gamla kunskaperna får komma till heders igen. Riktigt roligt.

Exponering? Det sköter PEN. Den mäter och väljer tid, och är jag inte nöjd justerar jag manuellt. Lika enkelt som när jag använder ordinarie optik.

Svara