på väg var jag i går, och kameran med, och tillsammans tog vi bilder

Jag fick ju promenadabstinens medan jag influensade och igår kände jag mig begränsad av hemkommunens begränsade motivvärld, eller så behövde jag  omväxling, så jag lät SL transportera mig in till  den kungliga huvudstaden.

I fickan hade jag  en kamera,  en sådan där liten en, som ryms i fickan.

Jag hamnade i  stenstaden och  där hittade jag bilder. Jag  plockade upp kameran som rymdes i fickan och lät  den rymmas i handflatan i stället och så övade jag på det där som är så vårt, att fota utan att titta  i någon sökare, lite på en höft.  Jag är urusel på det. Men siktar man på ett hus på  nära håll borde man ju inte kunna missa.  Med vidvinkel finns det ju beskärningsmarginal så man kan räta upp bilden efteråt. Och bilderna här i bloggen tål att förstoras, ja de kan faktiskt vinna på det, fast  kameran den  är liten

Går man bakom damen kan man ju knappast missa baskern (eller vad det är hon har på huvudet).

Gatubild  eller gatufoto? Jag bryr mig inte, jag fotar likadant ute i skogen som inne i staden, miljön kvittar  mig lika.

Ja, det är en människa i bilden, och det avsiktligt. Jag inväntade ögonblicket. Tittade framåt och höll  kameran r riktad åt sidan.

Ibland kommer skuggorna smygande.

Vägen vidare (eller vägen upp i mitt fall).

När jag kommit upp, såg jag världen på ett nytt sätt.

Det var bokrean(och ljuset) som fick mig att ta bilden.

Lev, njut, älska...

Kanske var det här som promenaden började, med den nya promenadkameran i handen  eller fickan.

Panasonic GMC5 + Panasonic 14mm (28 mm ekv) Den lille är alltså en   m4/3 systemkamera, inhandlad när det var utförsäljning.